Skärp rättstryggheten för barn!

Nu har det hänt igen! Ett barn far illa på grund av domstolsbeslut som inte tar in barnets perspektiv.

I veckan kom en dom i kammarrätten att en femåring, lillebror till de mycket uppmärksammade ”Markbarnen”, skall flyttas från det familjehem där han levt hela sitt liv till sin biologiska mor. Detta trots att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv ska vara rådande i alla ärenden gällande barn.

Drygt 20 000 barn och unga i Sverige är omhändertagna enligt de lagar vi stiftat. De nya ändringarna i socialtjänstlagen från 1 januari i år förtydligar barnens rätt. Exempelvis skall varje omhändertaget barn få en egen socialsekreterare. Denne ska besöka barnet regelbundet utifrån barnets behov.

Räcker inte

Men detta räcker inte. Vi vill utöka handläggaransvaret för socialsekreterarna. Regeringsformen 1 kap 9§ anger krav på att ”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. När man bryter mot detta måste det bli kännbara konsekvenser. Effektiv tillsyn och kvalitetskontroll krävs av både utredningsarbete och vårdinsatser.

Vidare bör vårdnadsöverflyttningar övervägas i fler fall när barnen blir kvar i familjehemmet och de biologiska föräldrarna har en mycket dålig prognos att under överskådlig tid ta hand om sina barn. Barnperspektivet skall väga tyngre än föräldrarätten. Möjligheten finns redan i socialtjänstlagen men genomförs bara undantagsvis.

Vidare bör barnet företrädas av ett ombud när det omhändertas, eller vid vårdnadstvister, umgänge och boende. Med ett ombud skulle de lagar som skall trygga barns rätt följas bättre. FN:s barnkonvention bör också inkorporeras i svensk lag. Det skulle leda till bättre uppmärksammande av barns rättigheter och till ett starkare skydd.

Bo Edvardsson

docent i psykologi och socialt arbete

Ingela Thalén (S)

fd socialminister, ordförande i Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Roland Utbult (KD)

riksdagsledamot

Visioner och mål i politiken

I lördags (2/2) talade jag på årsmötet hos Kristdemokraterna på Öckerö. Det är min barndoms ö och där har jag mina rötter. Min släkt har levt här sedan 1600-talet. Mannen på affischen är Birger Utbult, min fars kusin, som var riksdagsman för Folkpartiet 1945-1954. Han var en visionär som arbetade hårt för det folk som han representerade i Sveriges Riksdag. Affischen hänger på Fiskerimuseet på Hönö.

Det var ett öppet möte på Öckerö så det kom även icke-medlemmar. Temat var ”Vilket samhälle vill vi kristdemokrater skapa?” Vi ser att förändringarna sker väldigt snabbt i samhället. Men en sak som jag tror blir viktig framöver och som vi ska kämpa för är också ett av Kristdemokraternas fundament: Människovärdet.

Mitt tal hade en limit på 50 minuter. Här följer några korta utdrag ur talet:

Visioner och mål

En vision är en gemensam bild av ett önskat framtida tillsånd. En bild hur verkligheten bör se ut på längre sikt. Visionen ska fungera som en kompass för utvecklingsarbetet.

 ”Kristdemokraternas vision är ett varmare, mänskligare och hederligare Sverige.”

Mål är något man ska uppnå, förvärva eller förverkliga genom att genomföra insatser. Till skillnad från vision är mål något som måste vara tidsbestämt och möjligt att följa upp och utvärdera, så att vi steg för steg kan slå fast att vi är på rätt väg.

FAMILJEN – BARN OCH UNGA

Mål: Stärka familjens ställning! Varför? Kristdemokraterna menar att familjen är den viktigaste enheten i samhället. Vi måste underlätta för föräldrar att ta hand om sina barn. Att satsa på barn och unga är att satsa på framtiden.

Insats: Förbättra de ekonomiska möjligheterna för familjerna (t.ex. den nyligen höjda ersättningen från 180 till 225:-/dag i föräldraförsäkringen), utbyggd föräldraförsäkring med möjlighet till friare uttag i tre år, utökat vårdnadsbidrag, delat barnbidrag mellan föräldrarna.

Insats: Det handlar också om barn som far illa där vi bl.a. vill göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

ÄLDRE

Mål: Den nationella värdegrunden för äldreomsorgen gäller alla kommuner och verksamheter som utför äldreomsorg enligt socialtjänstlagen. ”Alla personer som får äldreomsorg ska leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. För att uppnå det ska äldreomsorgen bland annat värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning (5 kap. socialtjänstlagen).”

Fakta: Idag är en halv miljon människor över 80 år. Om 15 år är antalet 1 miljon!

Insats: Att äldre själva i högre grad ska få välja var och hur de ska vårdas. Fortsätta sänka skatten för pensionärer.

LANDSBYGDEN

Mål: Basservice ska garanteras i varje kommun. T.ex. myndigheter som Arbetsförmedlingen, Polisen, Försäkringskassan, Skattemyndigheten,  Posten och Apoteket.

Insats: Bilda opinion, engagerade politiker lokalt, regionalt, nationellt.

Insats: Underlätta kapitaltillförsel till mindre företag, bl.a. genom det nya Investeringsavdraget som är planerat att genomföras under 2013, där privatpersoner kan gå in med kapital och dra av halva summan.

INTEGRATION

Mål: Alla människors lika värde. Gemenskap. De flesta som kommer har gått igenom ett trauma – men vi kan se det som en möjlighet!

Insats: Arbetslinjen. Mötesplatser och alternativ sysselsättning genom ideella organisationer. Goda exempel som Asylhälsan i Västerås som arbetar med tolkar som inte bara tolkar ord för ord utan även tolkar in den svenska och invandrarens kultur.

SJUKVÅRDEN

Mål: Korta köerna ytterligare, värdigt bemötande, trygghet för medborgarna att vården fungerar.

Insats: Faktum är att vi levererar! Bl.a. kömiljarden som gjort att köerna i vården halverats. Den nya patientmaktslagen utgår mer från patienterna än tidigare lagstiftning.

SKOLAN

Mål: En skola där alla får möjlighet att utvecklas.

Insats: Vi stöder friskolor och menar att det är kvaliteten som är avgörande! Lars Leijonborg leder utredning som tar upp olika aspekter när det gäller friskolorna contra kommunala skolor.

EU

Mål: Stanna kvar. Var med och utveckla.

Alf Svensson: ”Är det något parti som bör vara positiva till EU så är det KD” (europeiskt…)

Insats: Hållningen deklareras: Vi är inte emot EU även om vi är tveksamma och ibland negativa till vissa inslag. Vi skyddar subsidiaritetsprincipen som handlar om att beslut ska fattas så effektivt och så nära medborgarna som möjligt.

SLUTAPPELL – citat från Göran Hägglunds tal under kommun- och landstingsdagarna i Helsingborg i januari i år:

”Med den kristna etiken som grund sätter vi barn och unga i fokus.
Vi ska göra det tydligt för väljarna vad vi har åstadkommit. Men ännu mer, vad vi vill åstadkomma.
Vi ska kämpa för den enskilda människan i vården – inte för systemen.
Vi ska fajtas för att de med de minsta marginalerna får lägre skatter – inte högre.
Vi ska strida för att underlätta för de företagsamma – inte klämma åt dem.
Vi ska stödja civilsamhället – inte bekämpa det.
Vi ska slåss för att ge mer makt till familjer – inte till politiker.”

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Låt begreppet ”barnfattigdom” finnas kvar!

Det är märkligt vilket inflytande media har. När Uppdrag granskning avslöjar hur Rädda barnen, Bris och Majblomman manipulerat med siffror för att stärka sitt varumärke och locka till sig fler bidragsgivare så får det ett oerhört genomslag i media. Detsamma hände för några år sedan då Röda korset avslöjades med höga löner och styrelsearvoden.

Tack och lov så finns det organisationer som inte använder sig av överdrifter av det slaget som kommit fram i Uppdrag granskning och inte heller erbjuder sina chefer löner som sticker i ögonen på dess bidragsgivare och andra.

Barnfattigdom handlar främst om att familjer på olika sätt får svårt att hantera sin ekonomi vilket går ut över barnen. Men det är viktigt att komma ihåg vad som menas med fattigdom. Vi talar ofta om tre olika former fattigdom:

1. DEN ABSOLUTA FATTIGDOMEN Då ligger inkomster eller tillgångar under en viss bestämd nivå. Vi möter denna fattigdom bl.a. i Afrika och talar då om en dagsinkomst som understiger en eller ibland två amerikanska dollar.

2. RELATIV FATTIGDOM ”avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle. Genom att använda begreppet relativ fattigdom går det att mäta enskilda individers upplevelser av sin fattigdom och hur fattigdomen i ett samhälle utvecklas; trots att medborgarnas absoluta fattigdom minskar, kan den relativa fattigdomen öka, genom exempelvis större löneskillnader, något som kan mätas genom en jämförelse mellan olika inkomstgrupper” (Wikipedia).

3. RÄDDA BARNEN har ”infört” ytterligare ett sätt att mäta fattigdom och då riktar man in sig på just begreppet ”barnfattigdom”. Det handlar om att barn i familjer som får försörjningsstöd (socialbidrag) eller har låg inkomst inte kan täcka de nödvändiga kostnaderna. Barnen drabbas genom att de t.ex. inte kan följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.

I Sveriges Riksdag, där jag är ledamot för Kristdemokraterna i bl.a. socialutskottet, används uttrycket ”barnfattigdom” som ett slagträ av oppositionen. Det finns ingen hejd på alla de gånger som uttrycket slungats i förhoppningen att vinna politiska poäng. Det är naturligtvis lika ohederligt som att överdriva siffror för att få in mer pengar till sin organisation.

Men jag menar ändå att uttrycket barnfattigdom är alldeles för allvarligt för att begreppet ska tas bort. Vi måste se att det finns barn som har det väldigt svårt också i vårt land. Vi måste se barnen som växer upp i outhärdliga situationer. Det kan bero på sociala svårigheter i familjen, som t.ex. någon typ av missbruk eller psykiatrisk problematik. Ur ett barns perspektiv är denna fattigdom inte bara en fråga om pengar utan också om avsaknad av social omsorg.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Läs mer om Barnfattigdom i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, GP.

Allt kan hända under Almedalsveckan

Så har det hänt! Jag har under Almedalsveckan av Nyheter 24 korats till en Top 10-placering (nr 8) över Sveriges sexigaste politiker. Det enda som retar mig är att Fredrik Federley (6) och Gustav Fridolin (7) placerar sig före mig. Aldrig får man vara riktigt nöjd!

Almedalsveckan på Gotland  handlar mycket om positionering. Inte bara för politiker och politiska partier. Det handlar lika mycket om journalister och lobbyorganisationer. Det handlar om att synas och att skapa kontakter och relationer som kan utvecklas och bära frukt i senare sammanhang. Det handlar också om utspel under veckan.

Vill man göra utspel så gäller det att välja rätt tillfälle. Carl B Hamilton lanserade en valunion mellan Allianspartierna. En mycket spännande tanke, enligt min mening, men tydligen så föll det inte FP-ledaren i smaken och frågan tystades snabbt ner.

Medverkade själv i seminarier om frivilligorganisationernas roll i samhället och om missbruksproblematik bl.a. i familjesituationer med barn och andra anhöriga som far illa.

Plötsligt händer det! Någon av våra medarbetare i Kristdemokraterna ringer och vill att jag deltar i ett elbilsrally med alla åtta riksdagspartierna arrangerat av Gröna Bilister. Körde flera mil i en Opel Ampera som kändes hur bra som helst. Vid en prisutdelning ombord på briggen Tre Kronor fick jag, tillsammans med miljöpartiets Stina Bergström, motta 2.a priset (bilden). Grattis till socialdemokraten Jan-Olof Larsson som vann rallyt!

De cirka 2.000 seminarier som hålls under veckan är ett smörgåsbord av högsta dignitet för den som har möjlighet att välja sina intresseområden. I inget annat sammanhang som jag känner till kan man få så mycket matnyttigt under så kort tid. Dessutom har man möjlighet att höra en partiledare varje kväll leverera sin politik inför tusentals förväntansfulla åskådare. Ett riskfyllt moment för partiledaren där förmågan att leverera ett budskap och få med sig människor sätts på prov. Då kan allt hända i Almedalen…

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer om Almedalen i Aftonbladet, Expressen, DN, Svenska Dagbladet och GP.

En tillgänglighetsmarsch med partipolitiska inslag

Igår gick jag tillgänglighetsmarschen i Stockholm tillsammans med 500 andra personer, från Humlegården till Sergels torg. En solig skön försommardag som gjord för en marsch genom huvudstaden. Även på många andra orter, som t.ex. Boden, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Strömsund och Västerås ordnades denna dag tillgänglighetsmarscher.

Innan vi avgick från Humlegården gjordes det tydligt att inga politiska representanter skulle ges möjlighet att framföra sina politiska åsikter. Bra tänkte jag även om jag gärna talat om att Kristdemokraterna vill ha en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Sådan lag finns i bl.a. USA, Australien, Storbritannien, Frankrike och Norge.

Handikapprörelsens krav på ökad tillgänglighet är minst sagt befogad. Grunden för funktionshinderspolitiken i Sverige finns i den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare” med nationella mål och inriktning för handikappolitiken mellan 2000-2010. Men arbetet gick trögt och tillgänglighetsmålen uppfylldes inte så som det var föreslaget. En ny funktionshinderstrategi har tagits av riksdagen där de nationella målen fortfarande gäller. Även EU:s funktionshinderstrategi är betydelsefull liksom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Med detta i ryggen har handikapprörelsen rättmätiga krav på att otillgängligheten åtgärdas i vårt land.

Klockan 14 började tåget röra på sig. Först gick en fantastisk sambaorkester, därefter en liten lastbil med flak och högtalaranläggning varifrån det skanderades slagord och appeller. Fotvandrare och rullstolsburna, tillsammans skanderade vi slagord som – Vad vill vi ha? – Tillgänglighet! – När? – Nu! – När? – Nu! – När, när när? – Nu, nu, nu!

Efter en stund började en av utroparna från lastbilsflaket svära över riksdagen. Dessa förbannelser över demokratins hjärta fick mig som folkvald att reagera men jag fortsatte ändå vandringen i tåget mot Sergels eftersom budskapet om ett tillgängligt Sverige för alla står över eventuella verbala övertramp.

När vi samlades på Sergels torg hölls ett engagerat och innehållsrikt tal av Maria Johansson, ordförande i DHR. Hon menade att trögheten i förverkligandet av att göra samhället tillgängligt för alla inte i första hand handlar om pengar utan om vilja. Hon var också trött på vackra ord och ville se handling!

Sedan inträffade det som inte skulle vara tillåtet enligt arrangörerna för tillgänglighetsmarschen. Ett politiskt budskap levererades. Jesper Odelberg, skicklig ståuppkomiker och aktiv i Vänsterpartiet, talade partipolitik. Det spelar egentligen ingen roll vilket parti det handlar om. Om arrangören uttalar att politiker inte ska ges tillfälle att framföra sina åsikter så borde det gälla för alla. Men så var det inte i Stockholm. Något arrangörerna bör tänka över till nästa marsch.

När jag vandrade tillbaka till riksdagen var jag ändå glad att uppslutningen i årets tillgänglighetsmarsch varit så god och att mitt eget parti så tydligt tagit ställning för ett tillgängligt Sverige öppet för alla!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)