Värderingar som kan påverka Europas framtid

”Ingenting kan byggas utan människor, men ingenting kan bli bestående utan institutioner”, sa en av EU:s tidiga visionärer Jean Monnet. Vår egen Alf Svensson menar att Europaparlamentet är världens viktigaste parlament. Det handlar om demokrati som en bärande kraft in i framtiden. Den måste vinnas i varje ny generation. De fasor som Europa genomled under två världskrig ska inte upprepas. Inte heller händelser som belägringen av Sarajevo och Srebrenicamassakern under Bosnienkriget i början av 1990-talet. Det handlar om EU:s samverkan för fred, trygghet och säkerhet.

EU handlar också om klimatåtgärder och en kontrollerad inre marknad. Som kristdemokrater är vi positiva till EU men framför också konstruktiv EU-kritik på flera områden. Vi varnar för överstatlighet och centralisering, för gemensam finanspolitik och beskattning. För oss är det oerhört viktigt att besluten fattas nära människorna.

Alf Svenssons EU-arbete är framför allt byggt på principen om det okränkbara människovärdet. Det arbetet måste fortsätta. Med gemensamt ansvar för migration, bistånd till fattiga länder, kampen mot den organiserade brottsligheten, jämställdhet mellan kvinnor och män. Vårt parti kan spela avgörande roll i det framtida Europa med de kristna grundvärden vi står för!

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Ledamot i Civilutskottet

Nominerad som kandidat för Kristdemokraterna inför valet till Europaparlamentet juni 2014

Skärp rättstryggheten för barn!

Nu har det hänt igen! Ett barn far illa på grund av domstolsbeslut som inte tar in barnets perspektiv.

I veckan kom en dom i kammarrätten att en femåring, lillebror till de mycket uppmärksammade ”Markbarnen”, skall flyttas från det familjehem där han levt hela sitt liv till sin biologiska mor. Detta trots att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv ska vara rådande i alla ärenden gällande barn.

Drygt 20 000 barn och unga i Sverige är omhändertagna enligt de lagar vi stiftat. De nya ändringarna i socialtjänstlagen från 1 januari i år förtydligar barnens rätt. Exempelvis skall varje omhändertaget barn få en egen socialsekreterare. Denne ska besöka barnet regelbundet utifrån barnets behov.

Räcker inte

Men detta räcker inte. Vi vill utöka handläggaransvaret för socialsekreterarna. Regeringsformen 1 kap 9§ anger krav på att ”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. När man bryter mot detta måste det bli kännbara konsekvenser. Effektiv tillsyn och kvalitetskontroll krävs av både utredningsarbete och vårdinsatser.

Vidare bör vårdnadsöverflyttningar övervägas i fler fall när barnen blir kvar i familjehemmet och de biologiska föräldrarna har en mycket dålig prognos att under överskådlig tid ta hand om sina barn. Barnperspektivet skall väga tyngre än föräldrarätten. Möjligheten finns redan i socialtjänstlagen men genomförs bara undantagsvis.

Vidare bör barnet företrädas av ett ombud när det omhändertas, eller vid vårdnadstvister, umgänge och boende. Med ett ombud skulle de lagar som skall trygga barns rätt följas bättre. FN:s barnkonvention bör också inkorporeras i svensk lag. Det skulle leda till bättre uppmärksammande av barns rättigheter och till ett starkare skydd.

Bo Edvardsson

docent i psykologi och socialt arbete

Ingela Thalén (S)

fd socialminister, ordförande i Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Roland Utbult (KD)

riksdagsledamot

Konsten att uppträda som vinnare

Jag tittade på TV en stund häromkvällen i mitt övernattningsrum i riksdagen. Det var ett samtal med Erik Hamrén, fotbollslandslagets förbundskapten. Givetvis kom det att handla en hel del om Sveriges senaste mirakelmatch mot Tyskland där laget hämtade upp 0-4 till 4-4 och fick med en viktig poäng inför fortsättningen av kvalet till EM i fotboll 2016. Erik Hamrén sa något som fick mig att reagera: ”Om man uppträder som en vinnare så blir man vinnare till slut”.

Mina tankar gick naturligtvis till vårt parti Kristdemokraterna och den självbild vi har. Är vi ett parti som uppträder som vinnare eller som förlorare? Det lär, om man får tro Hamréns filosofi, vara helt avgörande för hur vi lyckas i valet 2014.

För en tid sedan frågade jag en av våra lokala trotjänare hur läget var, jag menade rent personligt. Men svaret blev: ”Det är inte så bra, vi har ju så låga opinionssiffror”. Det visade på ett stort engagemang för partiet men samtidigt var det ett uttryck för trötthet och indignation inför de många opinionsundersökningar som kommer i strid ström. På något sätt måste vi bryta med det här negativa tänket. Vi måste få in en ”Hamrénfilosofi” som gör att vi tänker större och positivare om oss själva och våra möjligheter att bli vinnare. Annars blir det tämligen svårt.

Ofta får jag frågan: ”Hur går det med opinionssiffrorna?” Jag svarar: ”Vi har en potential på 12 %”. Reaktionen blir ofta ett: ”Ojdå!” Men det handlar inte bara om attityd. Det finns grundläggande principer för att ett lag ska lyckas. Tilliten till varandra är avgörande. Liksom tron på våra idéer och vår värdegrund.

Av våra fyra år den här mandatperioden återstår två. Vi har alltså just startat andra halvlek. Vi upplever att det finns tid till förändring av opinionsläget. Vi har också lagt en strategi som vi tror ska ge resultat. Men vi känner också att saker och ting måste börja förändras snart. Det var vad som hände när Sverige började hämta upp sitt underläge. Anförda av Zlatan startade det som skulle komma att bli en milstolpe i svensk fotbollshistoria. I den 62:a minuten kom första målet. Det gav ökad energi. Sedan kom 2-4 och 3-4 innan Rasmus Elm i 93:e minuten slog in 4-4! Jag tror inte att jag behöver analysera den matchen ytterligare. Alla förstår bilden.

Säkert kommer någon dysterkvist att ropa från läktaren ”Det går aldrig!” men låt oss inte lyssna på det utan tillsammans agera som ett lag och se hur vi lyfter mot nya höjder. När slutsignalen går på valnatten 2014 då ska vi kunna stå där som segrare – stolta, glada och nöjda – därför att vi i tid började uppträda som vinnare.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Inlägget även infört i tidningen Kristdemokraten.

Till oss är alla välkomna utom de perfekta

Slutreplik om Kristdemokraternas politiska riktning: Frågan om vilken riktning Kristdemokraterna ska välja, höger eller vänster, har skapat debatt. Vi är många som menar att kristdemokratin i sig själv räcker som ideologi in i framtiden. Vi tror på de nära gemenskaperna, socialt ansvarstagande, på förvaltarskapstanken, på människans okränkbara värde, på fri företagsamhet och många andra goda värden. Jag menar liksom tidigare Svenska Dagbladet-redaktören Sune Olofson med flera (Dagen 18 sep) att KD har en speciell och välutvecklad ideologi med ett aktningsvärt idéhistoriskt djup. Det var det som förde mig in i Kristdemokraterna. Vi är helt enkelt kristdemokrater, det är vad det handlar om.

Runt om i landet bor personer som inte bryr sig om höger eller vänster men som tilltalas av vår politik. Majoriteten av dem är inte kyrkligt aktiva. Familjens roll är en av de frågor som tilltalar dem. Men allra viktigast är de goda värden som kristdemokratin står för. Om de kommuniceras på ett bra sätt så kan de vara själva nyckeln till vår förväntade framgång. Det handlar om dygder, om etisk kompass, om civilkurage, trygghet, förvaltarskap och solidaritet med personer som lever i utsatta situationer. Den kristna värdegrunden är inte bara en enskild fråga utan är avgörande när det gäller kontinuiteten genom generationer i ett samhällsbygge.

Samtidigt får värdegrunden konsekvenser för den enskilde. Värdegrund är kopplat till självkänsla. Den är avgörande när det handlar om att möta människors längtan efter tröst, hopp och bekräftelse. Ett samhälle som styrs av att visa en yta av säkerhet och dölja sin osäkerhet kan bidra till att skapa en låg självkänsla. Här har den kristna värdegrunden en fortsatt viktig uppgift i vårt samhälle. Vi ska inte vända varandra ryggen utan mötas, se varandra, lyssna på varandra, ingjuta hopp och tröst i varandras liv. Det behöver vi i en tid som innehåller så mycket av splittring, yta och vilsenhet.

Nu har vi mindre än två år kvar till nästa val. Givetvis måste vi kristdemokrater mobilisera all den kraft vi kan på alla nivåer för att möta människor och nå ut med vår politik. Vi tar vår utgångspunkt i dagens samhälle och låter det bli en startpunkt för en offensiv insats till förändring. Jag tror det är dags att på nytt ta fram en tidigare använd slogan från Kristdemokraterna: Till oss är alla välkomna utom de perfekta.

Kristdemokraterna ska varken åt vänster eller höger utan framåt!

I flera sammanhang där kristdemokrater debatterat eller deltagit i intervjuer på senare tid har vi fått höra att vi som parti ska lägga oss till höger om Moderaterna i svensk politik, att det finns ett utrymme där eftersom M dragit sig mot mitten. För mig är detta en ganska absurd tanke utifrån vår kristdemokratiska värdegrund.

I Dagens Nyheter skrev journalisten Mats J Larsson nyligen om detta under rubriken ”Ledarkampen drev KD högerut”. Men i artikeln framgår inte ett enda sakligt argument som påvisar att så har skett. Att partiledarkampen mellan Odell och Hägglund ska ha medfört en förskjutning åt höger anser jag helt ogrundat. De allra flesta aktiva kristdemokrater är nog överens om att en förändring var nödvändig och att vi nu samlar oss och tar ut ny riktning. Men att denna skulle peka åt höger är inget annat än önsketänkande från några personer.

Den riktning Kristdemokraterna ska gå är varken vänster eller höger, inte heller bakåt utan framåt med ett starkt socialt engagemang. Och med en politik som besvarar och möter människors frågor och utmaningar på områden som livskvalitet, hälsa, välbefinnande, sociala relationer, samhällsgemenskap. Är det politik till höger om Moderaterna? Knappast! Vi har samlats kring fokusområdet ”barns och ungas uppväxtvillkor”. I det är familjepolitiken central för oss med bl.a. en förbättrad föräldraförsäkring och möjligheter för familjer att själva bestämma över barnomsorgen. Vi arbetar också för att barns röster ska bli hörda. Vi arbetar vidare för fortsatt sänkt skatt för pensionärer och värdig omsorg för våra äldre. Vi vill främja företagsamheten genom fortsatt regelförenklingsarbete. Vi vill minska gruppstorlekarna i förskolan, särskilt för de yngsta barnen. Är detta exempel på högerfrågor? Nej, det är kristdemokratisk politik.

Vi har duktiga representanter inom alla politiska områden. Det jag kan önska för mitt parti är att vi visar ännu mer passion när det gäller det sociala området och om hur människor mår i vårt land. Vi är ju det enda partiet i svensk politik som i partiprogrammet lyfter fram kristna grundvärden. Då har vi också en skyldighet att i tid reagera på oförrätter och oetiska inslag. Ett exempel är vapenhandeln med Saudiarabien där vi skulle ha larmat tidigare än vi gjorde. Ett annat exempel är miljöfrågor där vi som parti måste profilera oss starkt utifrån förvaltarskapstanken, med nästa generation i sikte – vad är viktigare? Ett tredje exempel är biståndspolitiken där vi är de främsta försvararna av 1% -målet.

Egentligen är politiska etiketter ett hjälpmedel för journalister att hålla isär begreppen. Om media sätter bilden av att vi är ett parti som är på väg till höger om Moderaterna så är det riktigt illa. För medias bild kan vara en annan än själva verkligheten. Som kristdemokrater ska vi definitivt inte förstärka den bilden. Tvärtom, vår identitet är framförallt att vi är kristdemokrater. Som målmedvetet kämpar för att göra skillnad, för samhället men mest av allt för den enskilda människan.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Blogginlägget finns återgivet i tidningen Dagen 24/7 2012 under rubriken ”KD ska inte bli högerparti”. Läs även artikel införd av kristdemokrater 8/8 under rubriken ”Nej tack till högersväng”.

John Guidetti i gott sällskap

Startar bilen och hamnar 1:06:30 in i den svenska fotbolls-stjärnan John Guidettis sommar-program i P1. Han talar om sin tro. Att familjen inte är så himla religiös och att de går i kyrkan på jul. Men att han personligen upplevt en tro som betyder mycket för honom. Jag skruvar upp volymen något och hör John fortsätta:

”Min tro kom när jag bodde i Afrika. Vi tackade Gud och det gav mig styrka. Det kändes som om någon var där och tog hand om mig, såg efter mig. Så jag fortsatte med detta. Skillnaden som jag gjorde var något som kanske vissa andra inte gör. Jag vet de som – när saker går snett och inte blir som man har tänkt det – så är det lätt att vända sig till Gud. Men när allt går bra då ber man inte längre. Men jag såg till att när det gick bra för mig – dagen när jag hade gjort tre mål – dagen då jag hade gjort noll mål, spelade ingen roll, jag tackade Gud ändå. För min chans att få spela fotboll. För mitt liv. För min familj.

När allt går bra då är livet ganska enkelt. Det är i motgång som de riktiga vinnarna visar sig. Det är då man måste vara stark. Det är då man måste hämta kraft. Jag tror att de som lyckas i slutändan det är de som klarar motgången på bästa sätt, de som inte viker ner sig, de som bara blir starkare. Motgångar bygger framgång men sedan får framgången inte bli din undergång.”

Det är befriande att höra en offentlig person våga tala om sin tro som många andra kända svenskar aldrig skulle våga därför att de är rädda att de skulle kunna uppfattas som omoderna och ”ute”. För att inte tala om svenska sportjournalister som skulle dribbla bort det hela med typ ”han tackar alla möjliga för sin framgång”.

John Guidetti vågar och han vinner min fulla respekt. Så som också Bono gör när han inte tvekar att säga att han har en tro på Jesus Kristus. Eller Johnny Cash som i sin självbiografi skriver: ”Det första jag säger när jag stiger upp varje morgon, innan mina fötter når golvet, är: ´God morgon, Herre`. Sedan, när jag kommit på fötter, säger jag: `Prisad vare Gud`. Jag vet att det inte är mycket – det är inte den bön Jesus lärde oss – men det är mitt sätt att upprätta en omedelbar kontakt med min skapare.”

John Guidetti är i gott sällskap.

Mitt Nationaldagstal 2012

Plats: Vid Herrestads kyrka, Uddevalla

Varför vet vi så lite om varför vi firar den svenska nationaldagen? Varför har den blivit upphöjd till helgdag? Ja, det var ju faktiskt Svenska flaggans dag fram till början på 80-talet då den blev nationaldag och 2005 helgdag.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung – det är stort men inget vi tänker på så ofta. Regeringsformen – grunden för hur ett land ska styras – som undertecknades den 6 juni 1809 kunde ha föregåtts av ett inbördeskrig. Men det blev en fredlig process och betydde ingen våldsam förändring av maktfördelningen i Sverige. Dessa båda händelser är alltså orsaken till att vi är samlade här idag. Det kallar jag historiens vingslag…

En av de som skrev under Regeringsformen 1809 var bondeståndets talman Lars Olsson som levde 1786-1830. Han ligger begravd här intill kyrkan. På kyrkväggen finns en inskription: ”Han styrde bondeståndet med fast hand och förde med värdighet dess talan”.

Lars Olsson är också avbildad på en väldigt stor tavla i Sveriges Riksdag. Jag får ofta besök av grupper och då brukar jag visa rummet med de fyra representanterna för adel, präster, borgare och bönder. Det är ju lite speciellt att Lars Olsson kommer från den församling där vi befinner oss idag och där de flesta av oss är medlemmar.

Regeringsformens avslutande ord som Lars Olsson skrev under lyder så här: ”Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den sjätte dagen i junii månad år efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde.” Med andra ord 6 juni 1809.

Kungamakten överlevde regeringsformen 1809. Mindre än 10 år senare trädde den förste Bernadotten in på scenen – Karl XIV Johan.

Den svenske kungen Carl XVI Gustaf har ett valspråk ”För Sverige i tiden”. Vad är det han säger egentligen? Jo, att han är del av något som är större än honom själv. Han är inte centrum utan det är Sverige och det svenska folket. Jag tror att det är därför som vår kung fortfarande är kung i Sverige.

Du och jag är en del av något som är större än oss själva. Vi är en del i en nation, vi upplever det särskilt starkt när våra idrottsstjärnor gör stora insatser. Sverige spelar snart EM i fotboll och jag brukar resa mig när nationalsången spelas. Särskilt när det är en hornmusikkår… pampigt, högtidligt!

Vi är en del av något som är större än oss själva. Men vi är viktiga delar! Ingemar Olsson skriver i en sång: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.” Vi förvaltar något som vi fått ta över efter andra. Vi lever i en slags stafett. Någon har sprungit sträckan innan. Någon ska ta över. Vad lämnar jag över? Vi vet att varje sträcka är viktig. Vi förvaltar möjligheter, vi förvaltar miljön – och vi förvaltar också varandra!

Kören sjöng ”That´s what friends are for” – fritt översatt: ”Det är vad vänner är till för”. I mitt arbete bland hemlösa i Göteborg mötte jag människor som gjorde väldigt mycket för andra. De var mina vardagshjältar. Fältarbetarna som skapade ljus och hopp in i människors liv. De hemlösa som förlorat allt upplevde att det fanns personer som brydde sig.

Jag minns en person som jag träffade en gång när vi hade en morgonsamling. Han höll i en nyckel och sa: ”Den här är viktig för mig”. Han hade fått en egen lägenhet efter alla år som hemlös, med en egen nyckel och den var viktig för honom.

Det finns nycklar till varje människa. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt att en person har varit lite svår att få kontakt med… men så börjar man samtala… Det finns nycklar till varje människa! Det är lätt att se sig själv som en isolerad ö. Men vi behöver varandra. Inte bara det, det handlar om livets mening. Psykologen Aaron Antonovsky förklarar vad livets mening är rent mänskligt: Känslan av sammanhang (KASAM) och att ha en uppgift.

Jag vill berätta om en storslagen man. Abraham Lincoln räknas som en av USA:s största presidenter, kanske den störste. Han hade långa armar som hängde långt ner och såg ut att vara feldimensionerade. Han hade en motståndare som hette Stanton.

Stanton brukade kalla Lincoln för ”gorilla”. Han sa t.o.m. att man behövde inte resa till Afrika för att jaga gorillor. Det fanns en ”Original Gorilla” och det var Abraham Lincoln. När Lincoln blev president så behövde han en försvarsminister. Han visste att Stanton var den som var mest lämpad. President Lincoln gjorde sin belackare till försvarsminister. När Abraham Lincoln mördades 1865 så berättas att en mycket rörd Stanton ”vars ansikte var täckt av tårar” på begravningen talade sig varm om den som han tidigare talat så illa om. Stanton sa att Abraham Lincoln är en av de största männen i historien – ”Lincoln belongs to the ages”.

Vänner, vi lever i ett land med fred. Det har vi gjort i många år. Någon påstår att det är därför som vi inte firar på samma sätt som andra nationer. Några av oss har varit på Karl Johan i Oslo och sett hur norrmännen firar! Jag menar att vi borde fira MER än andra!

Vi är ett rikt land men det finns också brister. För personer med funktionsnedsättning är bristen på tillgänglighet tydlig. Inom sjukvården dör 3.000 personer varje år på grund av brister i vården och nästan 100.000 skadas. Det finns fattigdom. Fattigdom kan räknas på olika sätt. I Kongo, där jag var i mars i år, är fattigdom att leva under 1 dollar om dagen. I Sverige talar vi om fattigdom när vi inte kan unna oss –  eller barnen det viktigaste. Det finns också en relativ fattigdom där man jämför inkomster och ser att det finns de som lever långt under vad som är den genomsnittliga inkomsten.

Det finns brister i vårt land. Men det är ett land som vi är stolta över. Som många före oss varit med att bygga upp. Sverige är ett land i fred. Vi ska bygga vidare tillsammans på det här landet. Vi är alla en del av något som är större än oss själva. Ett land, en värld där du och jag har en plats. Det kan vara svårt att finna den platsen ibland. Men det finns nycklar för dig och mig. Vi ska bygga i vänskap. That´s what friends are for!

Jag vill nu att vi tillsammans utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt Sverige…!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer om Nationaldagen: DN, Aftonbladet, Expressen, GP, Dagen

Från hemlöshet till talmansbjudning

 

Jag var häromveckan med om att befinna mig i två helt olika sammanhang på lika många dagar. Ena kvällen var jag inbjuden till Hemlösas vårfest i Göteborg. Nästa dag sjöng jag i samband med Talmannens sommarbjudning i Sveriges Riksdag.

 

Det var häftiga kast, båda sammanhangen lika värdefulla! Det jag har upptäckt i mitt möte med de hemlösa (jobbade 10 år i Göteborgs Räddningsmission) är att om jag får respekt bland dem så vinner jag också respekt i det som vi ibland kallar etablissemanget. Det ligger en hemlighet i det här. Men det handlar inte om strategi utan om medkänsla för personer som lever i utsatta situationer.

 

När jag medverkade i Bankhallen i Sveriges Riksdag under talmannens sommarbjudning för alla ledamöter och tjänstemän gjorde jag det i en kulturell samverkan tillsammans med kollegan och poeten Bengt Berg, Vänsterpartiet (i förgrunden på bilden ovan). Med fanns också Riksdagskören (i bakgrunden på bilden). Där fick vi uppleva hur kultur är en fantastisk möjlighet att skapa gemenskap och känsla av sammanhang

 

Hjärtats nyckel heter sång, sa Evert Taube. Det gäller oavsett var den används. Sången letar sig in i människors inre på ett unikt sätt. Därför är det viktigt att den också används med känsla. Både när det gäller personer som lever i hemlöshet och de som fått förtroendet att styra det här landet.

 

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

 

PS. För ett år sedan sjöng jag som första ledamot i riksdagens kammare. Du kan gå in och se och lyssna på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

Takk fyri välkomst in!

”Då får jag önska en välsignad resa”, sa SAS-tjänstemannen när jag checkat in mitt bagage på Arlanda i slutet av september i år. Det var en ovanlig och oväntad hälsning. Men när jag så småningom närmade mig Färöarna förstod jag att den var välriktad.

Flygplatsen på Färöarna byggdes under 2:a världskriget av engelsmännen på ett sådant sätt att tyskarna inte skulle upptäcka den. Därför har piloterna en särskild licens för att få lov att landa och lyfta planet där.

Första försöket att landa på flyplatsen misslyckades(!) och vi fick övernatta i Bergen. Nästa dag gjordes ett nytt försök och turbulensen när vi dök ner mellan bergstopparna fick flera att skrika till och andra att hålla hårt i sätet. De som var vana log lite överseende mot oss som visade tecken på genuin rädsla.

Färöarna har 50.000 invånare och 150.000 får. Riksdagen kallas Lagting och färöingarna har självstyre och två representanter i danska Folketinget.

Väl framme togs jag emot av Jenis af Rana, läkare och partiledare för Mittflokken (Mittpartiet), ett kristdemokratiskt inspirerat parti. Jag var inbjuden som huvutalare i deras riksting.

Innan jag började mitt tal så inträffade något ovanligt i politiska sammanhang. Medlemmarna sjöng i ungefär en halvtimme. Så när det var dags för mig att äntra scenen var det redan en öppen och god stämning. Jag startade med ett försök till färöiska:

- Takk fyri välkomst in! (ungefär: Tack för välkomsthälsningen!)

Jag talade om min politiska resa och om fokusområdet ”Barns och ungas uppväxtvillkor” som vi nu arbetar med i Kristdemokraterna i Sverge. Om vikten av kunskap, mod och handlingskraft i politiken.

Mina starkaste minnen från den här resan i slutet av september i år är den goda kontakten med människorna på Färöarna, det fascinerande landskapet, sången i de politiska mötena och inte minst landningsbanan från 2:a världskriget.

Besök i ett skakat Norge

Det fanns en dämpad stämning bland publiken i Vennesla i Sydnorge i mitten av augusti när Kristelig folkeparti (KRF) hade nationell valupptakt inför det norska kommune- og fylkesvalget (landsting) 12 september. Terrorattackerna i Oslo sentrum och på Utöya fanns i allas minnen denna kväll. Var fjärde norrman har koppling till något av offren.

Vi som grannar och brodersfolk känner också starkt för det som hänt. För de drabbade: offren, de anhöriga, för Norge som nation. När de 400 personerna denna kväll sjöng Lina Sandells ”Blott en dag” (den sjöngs vid första begravningen efter Utöya, då en norsk-kurdisk flicka begravdes) så fanns värdigheten och beröringen där.

Jag var inbjuden som huvudtalare. Temat var: Menneskeverd i sentrum. KRF:s nye partiledare Knut Arild Hareide fanns på plats. Det som hänt med det norska folket efter terrorattacken är något som vi kan registrera också i Sverige. Det har gjort människorna mer empatiska och öppna för de mjuka frågorna. Sårbarheten och utsattheten som vi alla upplever som människor präglar, åtmnstone för en tid, våra folk.

Jag kommer alltid att minnas denna kväll i Vennesla. Där fanns sorgen men också glädjen. De vandrade tillsammans. I sårbarheten finns öppenheten, ett frö av hopp som kan växa och bära frukt i sin tid.

Roland Utbult
Riksdagsledamot