Bluesfolket

 
 

 

 

 

 

homeless_woman2

 

Jag brukar sitta och spela piano en gång i månaden för de hemlösa. Det är inte mycket att skryta med men det är ändå en gång i månaden och ett par, tre timmar så sitter jag där och spelar och sjunger. Ofta gör jag det på ett nattcafé i Göteborg som heter ”Trappa ner”.

 

En kväll när jag hade spelat färdigt och skulle lämna kaféet trött och svettig så kom en kvinna fram till mig och sa:

– Nu åker det fina folket hem och bluesfolket är kvar.

Det träffade mig naturligtvis och jag kände inte den vanliga glädjen när jag sedan åkte hem till min bostad i Uddevalla. Att det fina folket åkte hem och bluesfolket var kvar där i dofterna, fläkten som låter hela tiden och madrasserna som de sover på.

 Men jag fick tröst på resan när jag kom att tänka på ett arbete som kallas ”Solrosen”, som Räddningsmissionen bedriver i Göteborg bland barn till fångar. Barnen har skrivit upp sina rättigheter och i den artonde och sista rättigheten står det så här: ”Jag har rätt att må bra även om andra inte gör det”.

Samtidigt är det ju så att vi har skyldighet att hjälpa människor som lever i utsatta situationer. De som inte har fixat det här livet lika bra som vi andra – bluesfolket.

 

Roland Utbult

Annonser

2 svar to “Bluesfolket”

  1. Finn Pedersen Says:

    Veldig bra å lese, Roland! Takk skal du ha.

  2. Susanne Says:

    Du skriver fantastiskt bra och intressant att läsa Roland!
    Jag förstår precis hur man kan känna det när någon säger att nu ska jag hem,,,och man själv står i en annan situation.
    Men din blogg e så bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: