När verklighetens folk hamnar på akuten

I måndags kväll fick jag plötsligt problem med att andas (det visade sig senare att jag hade överansträngt mitt ”muskelpaket” kring bröstkorgen efter några exceptionella lyft av skjutdörrar på 250 kg styck – tillsammans med tre andra personer). Jag kände behov av att komma till akuten och förvarnades då att det kan ta lång lång tid innan du kommer in och sedan lång lång tid innan du får någon behandling.

Eftersom akuten i Uddevalla lagts ner måste jag ta en sjuktransport till Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL) i Trollhättan. När jag kom till receptionen vid 23-tiden ombads jag att ta en nummerbricka. Satt då en timme innan jag ropades in. Man tog några prover och sedan lades jag i korridoren eftersom det inte fanns plats i något rum.

Efter ett par timmar, då jag hade svårt att andas hela tiden, undrade jag vad det var som gjorde att inget hände. Man förklarade att det här var en av de värsta nätterna på akutavdelningen på länge. Vid 5-tiden på morgonen frågade jag igen och då kördes jag in på ett rum.

Några timmar senare, hela tiden med svårigheter att andas, tryckte jag på larmklockan och fick då tala med en doktor. Jag fick några Alvedon så att smärtan i ”muskelpaketet” skulle lindras.

När klockan var 09.00 skickades jag till en skiktröntgen och sedan tillbaka till rummet. En vänlig sköterska ordnade fram en kopp kaffe och sedan blev det några timmars väntan igen innan jag tryckte på larmknappen vid 12-tiden för att höra hur det hela framskred. Då kom en ny doktor som gav mig resultatet av röntgenundersökningen och vid 15-tiden fick jag åka hem. Jag mådde ungefär lika bra som när jag kom till sjukhuset men hade nu fått med mig en del medicin som skulle hjälpa.

Det här är ingen kritik mot personalen på sjukhuset. Det handlar om det som socialminister Göran Hägglund (KD) tagit upp flera gånger i sina tal. Att den svenska sjukvården behöver bli mer anpassad till patientens behov. Att det inte ska vara så att man måste räkna med att behöva vänta i många timmar innan något händer, som om det är det naturliga. Vi hamnar ju alla på sjukhus förr eller senare och ska då känna trygghet inför det som ska komma.

Kristdemokraterna dominerar nu det sociala arbetet inom den svenska regeringen. Göran Hägglund har introducerat ”kömiljarden” där landsting kan få del av extrapengar om de förbättrar situationen för patienterna  (målet att minst 80 procent av patienterna i landstinget får besök inom specialiserad vård respektive får behandling inom planerad specialiserad vård inom 90 dagar – den så kallade ”vårdgarantin”). På kort tid har en halvering skett (från dryga 90.000 till 45.000) av antalet köande patienter i det sammanhanget.

När verklighetens folk hamnar på akuten så ska de också känna att de tas om hand snabbt och effektivt eftersom det är akut! Svenskarna behöver komma bort från sin invanda uppfattning att sjukhusbesök är köer, väntan och ineffektiv vård. Tack vare Göran Hägglunds hårda arbete med att förbättra sjukvården så kan det bli verklighet. 

Roland Utbult (KD)