Archive for januari, 2012

Det är nu det gäller!

29 januari 2012

Göran Hägglund vann omröstningen och fortsätter som partiledare för Kristdemokraterna. Grattis Göran! Hägglund fick 198 av ombudens röster och Odell 88. Detta är redan historia. Hösten som ligger bakom oss med hela denna process som ibland innehållit hårda ord och visat på behovet av förändring är nu också historia.

Nu ser vi framåt. Både Mats Odell och Göran Hägglund talar om försoning och att vi nu ska arbeta tillsammans. Så här sa Göran till en väntande journalist direkt efter omröstningen på frågan ”Har du lärt dig något?”:

– Att vi måste hitta nya plattformar för samtalet i partiet så vi har folk med oss hela tiden.

Det är visserligen bara ord än så länge men det pekar på vilja till förändring i partiet. Den allra viktigaste förändringen i vårt parti är att vi börjar läka ihop partiet. Vi utmanas nu av vår egen värdegrund!

Vi har inte har råd att spilla mer kraft på inhemsk strid och misstroende! Vi måste leva som vi lär! Vi ska inte sammanknippas med ränksmideri och oärlighet! Vi är ett parti som har etik och värdegrund om allas lika värde kopplat till vårt partinamn.

Nu ser jag framåt med stor tillförsikt och entusiasm över en nystart i partiet som kommer att bära frukt i valet 2014. Det är nu det gäller!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer: Göteborgs-Posten Göteborgs-Posten  Svenska Dagbladet  Svenska Dagbladet  Dagens Nyheter Dagens Nyheter Aftonbladet Aftonbladet  Aftonbladet  Aftonbladet  Expressen Dagen Dagen Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet Göteborgs-Posten Dagens Nyheter

Juholt nådde aldrig krönet

21 januari 2012

Det blev fel från början för socialdemokraten Håkan Juholt. Bekymmer med riksdagens bostadsersättning och reseräkningar. Sedan kom olika besked om svensk militär insats (Juholts specialområde) i Libyen och så har har det hållit på sedan han valdes till partiledare i mars 2011. Uppförsbacken har hela tiden blivit brantare och brantare. Avståndet till krönet där allt skulle vända och gå mycket lättare blev bara längre och längre.

Medverkan i Skavlan, som egentligen borde gett pluspoäng med tanke på programmets folklighet, blev istället ännu ett nederlag för Juholt när han påstod att han rest runt och bett om föråtelse för sådant som han egentligen uppfattat som rätt och riktigt. Linn Ullmans kommentar i programmet var oerhört träffande: ”Jag brukar be om förlåtelse för sådant som jag upplevt att jag har gjort fel”. Så har det hållit på och när Håkan Juholt nu kom tillbaka efter en månads bortavaro sa han att han ”blivit en bättre människa jämfört med hur han var i december…”.

Åsså kom fadäsen under Folk & Försvar-kongressen i Sälen med rena faktafel att den senaste svenska försvarsreformen gjorts i uppgörelse med Sverigedemokraterna (som inte ens satt i riksdagen när försvarsreformen och det nya personalförsörjningssystemet beslutades).

Allt läggs ovanpå tidigare misstag och nu blir minsta felsägning en stor nyhet. Socialdemokraterna och Juholt rasar i opinionen och man inser att krönet inte kommer att nås. Det kommer inte att vända med Håkan Juholt som partiledare. Partistyrelsen gör en sista skenmanöver när man ger Håkan Juholt sitt ”stöd” men på ett villkor: att han avgår inom kort. Vad är det för typ av stöd? Ett skrämmande skådespel med inslag av tragedi.

Kanske kommer min ”profetia” från mars 2011 att slå in: ”Sven-Erik Österberg har en vass tunga utan att vara direkt otrevlig. Han har en facklig bakgrund och verkar ha stöd i stora delar av (s)-rörelsen. Med Sven-Erik Österberg vid rodret tror jag att det socialdemokratiska partiet kommer att hitta sin riktning igen. Om det betyder att man återtar sin position i svensk politik får framtiden utvisa.”

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Här tas Juholts avgång upp: Expressen Expressen Aftonbladet Dagen Svenska Dagbladet Dagens Nyheter

Stående ovationer för Kristdemokraterna

15 januari 2012

Tjugondag Knut (13/1) hade jag förmånen att medverka i Jönköping när Kristdemokraternas lokalavdelningar i Jönköping och Bankeryd hade fest. Där fanns ett antal både sevärda och hörvärda profiler. Ett fint minne från kvällen var mötet med en av de starkaste KD- profilerna, Allan Wendefors.

När Curt Ankarberg introducerade Allan förstod jag att det handlade om en människa som personifierade kristdemokratisk värdegrund. Allan från Tenhult har under mer än 30 år tjänat Kristdemokraterna i Jönköping och suttit på nästan alla förtroendeposter som kan räknas upp. Han har vunnit respekt genom sitt sätt att vara. När hockeylaget HV71 ville ha in Allan i sin styrelse så sa de: ”Vi vill ha det som du representerar”.

Genom otaliga resor med hjälpsändningar till olika länder i Östeuropa har han hjälpt många. Lastbilarna har fyllts med kläder, möbler, toastolar eller andra förnödenheter.

I höstas avtackades Allan Wendefors som politiker under högtidliga former tillsammans med flera andra från olika partier som gjort insatser i Jönköpings kommun. De fick alla applåder men när det var Allan Wendefors tur så reste sig alla de församlade och gav honom stående ovationer.

När jag reste från Jönköping så tänkte jag på hur viktigt det är med starka kristdemokratiska profiler. Men det viktigaste är vad de som personer representerar. Det blev jag påmind om i mötet med Allan Wendefors.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Vi måste lämna allt groll bakom oss

13 januari 2012

Kristdemokraterna står nu inför ett avgörande partiledarval. Den som ska föra partiet framåt måste få hela partiet att gå åt samma håll.

Vår självbild är också viktig. Vi är ett parti med en stor potential och bör kunna nå minst 13-14 procent, och på sikt ligga i nivå med vårt tyska syskonparti CDU, 25 procent.

Under hösten har det i stället varit överraskande hårda tag mellan olika riktningar inom KD. Hägglundare har ställts mot Odellare och stundtals har argumenten och det sätt de framförts överskuggat vår uppgift och respekten för varandra och varandras åsikter. Kulmen nåddes när Göran Hägglunds stabschef omplacerades efter att ha skrivit nedsättande kommentarer under falsk flagg om personer som stöder Odell. Fullständigt oacceptabelt och en stor besvikelse. Självfallet ska all politisk debatt föras i det öppna.

Men hur kan vi på bästa sätt gå vidare efter det viktiga rikstinget? Vi måste lämna allt groll bakom oss och börja arbeta tillsammans som en enhet. Det kräver ödmjukhet och förlåtelse. Jag ser fram emot att bidra till detta!

Vi måste även förbättra kommunikationen mellan de olika delarna i organisationen, från partiledaren och genom alla led. Det handlar om att skapa trygghet mellan de aktiva. I ett parti där medlemmarna känner tillit till varandra minskar också spretigheten i budskapet.

Vi behöver en ny och inspirerande vision som inte bara ta sikte på Kristdemokraterna utan på hela svenska folkets mående och välbefinnande. Hälsan är starkt kopplad till människan som social varelse. Som det uttrycks från WHO: ”Hälsa är ett tillstånd som låter människan leva ett socialt och ekonomiskt produktivt liv.”

Det politiska parti som kan göra dessa hälsofaktorer begripliga kommer att mötas med respekt och tilltro. Kristdemokraterna kan lyckas med det uppdraget bättre än andra.

Vi har duktigt folk inom alla politikområden. Men Kristdemokraternas marknadsföring som ”den sociala rösten” i politiken är den allra mest vägvinnande. Kopplat till fokusområdet ”barns och ungas uppväxtvillkor” finns alla möjligheter att vinna gehör hos svenska folket. Vi ska hålla fast vid våra fokusområden. För att vinna svenska folket krävs dock mer än ord och handling, det krävs också passion.

Ledarskapet är alltid avgörande. När partiledaren tar täten och visar färdriktningen frigörs energi och skapar rörelse i organisationen. Kraften läggs då på väsentligheter och inte på inre motsättningar.

Jag kan bara hoppas att vi är många som ser och vill förverkliga detta. För Kristdemokraterna kan göra stor skillnad.

Roland Utbult, riksdagsledamot (KD)
(Texten är även införd i tidningen Dagen 13/1 2012.)

Varning för hunden! – om hemlöshet

11 januari 2012

 

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra. /…/

Denna dikt ”Varning för hunden” av poeten Stig Dagerman (1923-1954) kan tyckas grotesk och oresonlig. Men för den hemlöse som förlorat allt av värdighet, som fyllt sitt inre med ett självförakt som hela tiden bara ökar i omfattning så är det här en inre bild av verkligheten. Det är inget annat än ett helvete på jorden. Jag mötte det i mitt arbete på Göteborgs Räddningsmission där mötet med missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik blev en tankeställare för livet.

Jag fick lära mig att inte dela in människor i kategorier men att se människan först av allt, med längtan efter kärlek, upprättelse och gemenskap. Jag har slutat använda uttrycket ”den lilla människan” eller att benämna hemlösa som ”svaga människor”. Tvärtom, de har överlevt ett liv som många gånger är fullständigt outhärdligt.

Det jag upptäckte i mitt arbete var att det fanns mycket sorg i den hemlöse. Sorg över att ha förlorat kontakten med anhöriga, att detta enda liv här på jorden blev något annat än vad det var ämnat till. Sorg över att möjligheten att använda sin speciella gåva, ofta konstnärlig, hade förspillts någonstans på vägen. Kanske genom dåliga förutsättningar från början eller genom händelser som gått snett.

Nu har socialstyrelsen på nytt räknat de hemlösa. Att uteliggarna minskar är bra men totalt ökar utestängningen från bostadsmarknaden. Maria Larsson skriver om det i Expressen (även Aftonbladet och Dagen tar upp ämnet) och gör analysen att hemlöshetsproblematiken är mångsidig och att det kräver genomtänkta åtgärder av såväl kommuner som regering. Men även hyresvärdarna har ett ansvar. Det finns bra lösningar, som t.ex. metoden ”Bostad först”.

Hemlösheten är en skam för Sverige och måste avskaffas. Det kan bli en lång väg dit. Men någonstans handlar det om att gå en sträcka i den hemlöses skor för att förstå att det inte är värdigt en enda människa i det här landet att vara hemlös.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot i socialutskottet

Förhoppningar om Kristdemokraterna 2012

01 januari 2012

 

 

 

Journalisten frågar Kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson: ”Kan du säga hur ett kristdemokratiskt reningsverk ser ut?” Alf svarar: ”Först vill jag att du beskriver hur ett liberalt reningsverk ser ut. Är det ett sådant som släpper igenom allt möjligt?”

En sann och smålustig historia där man skymtar en person med självsäkerhet och distans till det politiska hantverket. En person som med sin humor och verbala förmåga på ett ganska enkelt sätt lyckas avväpna journalisten, som lyckas vrida vapnet ur händerna på frågeställaren och använda det till sin fördel. Så gör bara riktigt stora retoriker. Som Churchill när hans hushållerska menade att om hon hade varit gift med honom så skulle hon ha hällt gift i hans te. Sir Winston svarade att om han hade varit gift med henne så skulle han ha druckit det teet.

Kristdemokraterna har potential att nå betydande höjder i svensk politik. Vi levererar också massor från socialdepartementet och mängder av goda insatser görs av kristdemokratiska politiker runt om i landet på olika nivåer och områden. Ändå lyfter inte partiet bland svenska folket. Vi kan läsa om det i bl.a. Svenska Dagbladet denna första dag på 2012. Var finns då möjligheterna?

Vår största möjlighet ligger i hur vi ser på oss själva. Vi är ett parti med en stor potential och bör kunna nå 13-14% och på sikt ligga i nivå med vårt syskonparti CDU i Tyskland på runt 25%.

En andra möjlighet är att förbättra kommunikationen mellan de olika delarna i organisationen, från partiledaren och genom alla led. Det handlar om att skapa trygghet mellan de aktiva. I ett parti där medlemmarna känner tillit till varandra minskar spretigheten i budskapet. Det skapar samverkan mot ett gemensamt mål. Men för att uppnå en sådan situation krävs ett tydligt ledarskap.

Min bild av ledarskap kan illustreras på följande sätt: Det sitter några gamar på en kraftledning och ovanför dem flyger vita tranor. När man kommer närmare ser man att ”gamarna” också är tranor men de har fastnat. Partiledarens och partiledningens roll är att få dessa tranor att lyfta. När partiledaren tar täten och visar färdriktningen bildas ”transtrecket” som gör att energi frigörs i organisationen. Kraften läggs på väsentligheter och inte på inre motsättningar. Det finns samtidigt utrymme för olika uppfattningar. Partiledaren visar vägen och partiet drar åt samma håll.

Kristdemokraterna har duktigt folk inom alla politikområden. Men jag är övertygad om att Kristdemokraternas marknadsföring som ”den sociala rösten” i politiken är den allra mest vägvinnande. Kopplat till fokusområdet ”barns och ungas uppväxtvillkor” finns alla möjligheter att vinna gehör hos svenska folket. Vi ska hålla fast vid vårt fokusområde och göra praktisk politik av det.  Det genomsyrar också de flesta politikområden. Men för att vinna svenska folket krävs mer än ord och handling, det krävs passion!

För mig handlar det inte bara om Kristdemokraterna utan om hela svenska folkets mående. Hälsan är kopplad till människan som social varelse och handlar om hennes relationer till andra människor och hennes roll i sociala sammanhang. Eller som det uttrycks från WHO: ”Hälsa är ett tillstånd som låter människan leva ett socialt och ekonomiskt produktivt liv”.

Den välkände medicinske sociologen Aaron Antonovsky har utvecklat en teori om hälsans ursprung (salutogenes) och beskriver den med begreppet Kasam (Känslan av sammanhang).

Det handlar om att man kan se sin omvärld och sin situation som begriplig och uppfattar att den är möjlig att påverka och att man finner det meningsfullt att försöka påverka den. Salutogena egenskaper gör det exempelvis möjligt för barn att med bibehållen hälsa växa upp under svåra familjeförhållanden.

Varför nämner jag det här i en politisk vision? Därför att jag tror att dessa faktorer kommer att spela en stor roll i framtiden. Det politiska parti som kan omfatta dessa frågor och göra dem begripliga för människor kommer att mötas med respekt och tilltro.

Närmast står Kristdemokraterna inför ett partiledarval i slutet av januari. Kristdemokraterna behöver förändras på djupet. Den partiledare som ska föra partiet framåt måste ha förmågan att få hela partiet att gå åt samma håll. Att nå upp till Alf Svenssons eller Winston Churchills kapacitet är mycket begärt – eller är det kanske inte det? Någonstans började deras resa i osäkerhet men utvecklades till en stor politisk gärning. Det kan hända igen. Det kan hända i Kristdemokraterna!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)