Archive for juni, 2012

John Guidetti i gott sällskap

30 juni 2012

Startar bilen och hamnar 1:06:30 in i den svenska fotbolls-stjärnan John Guidettis sommar-program i P1. Han talar om sin tro. Att familjen inte är så himla religiös och att de går i kyrkan på jul. Men att han personligen upplevt en tro som betyder mycket för honom. Jag skruvar upp volymen något och hör John fortsätta:

”Min tro kom när jag bodde i Afrika. Vi tackade Gud och det gav mig styrka. Det kändes som om någon var där och tog hand om mig, såg efter mig. Så jag fortsatte med detta. Skillnaden som jag gjorde var något som kanske vissa andra inte gör. Jag vet de som – när saker går snett och inte blir som man har tänkt det – så är det lätt att vända sig till Gud. Men när allt går bra då ber man inte längre. Men jag såg till att när det gick bra för mig – dagen när jag hade gjort tre mål – dagen då jag hade gjort noll mål, spelade ingen roll, jag tackade Gud ändå. För min chans att få spela fotboll. För mitt liv. För min familj.

När allt går bra då är livet ganska enkelt. Det är i motgång som de riktiga vinnarna visar sig. Det är då man måste vara stark. Det är då man måste hämta kraft. Jag tror att de som lyckas i slutändan det är de som klarar motgången på bästa sätt, de som inte viker ner sig, de som bara blir starkare. Motgångar bygger framgång men sedan får framgången inte bli din undergång.”

Det är befriande att höra en offentlig person våga tala om sin tro som många andra kända svenskar aldrig skulle våga därför att de är rädda att de skulle kunna uppfattas som omoderna och ”ute”. För att inte tala om svenska sportjournalister som skulle dribbla bort det hela med typ ”han tackar alla möjliga för sin framgång”.

John Guidetti vågar och han vinner min fulla respekt. Så som också Bono gör när han inte tvekar att säga att han har en tro på Jesus Kristus. Eller Johnny Cash som i sin självbiografi skriver: ”Det första jag säger när jag stiger upp varje morgon, innan mina fötter når golvet, är: ´God morgon, Herre`. Sedan, när jag kommit på fötter, säger jag: `Prisad vare Gud`. Jag vet att det inte är mycket – det är inte den bön Jesus lärde oss – men det är mitt sätt att upprätta en omedelbar kontakt med min skapare.”

John Guidetti är i gott sällskap.

Annonser

Från bänk 129 – Partiledardebatt med recensioner

13 juni 2012

Befinner mig live i partiledardebatten i Sveriges riksdag. Först talade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) som bl.a. lyfte konkurrenskraftens kris i Europa och möjlighet för Sverige att behålla sin ställning som en stark industrination.

Nyss talade Mikael Damberg (S). Nog för att jag är partisk som kristdemokratisk riksdagsledamot och Alliansvän men maken till svepande formuleringar har jag sällan hört. Ett enda konkret förslag från Socialdemokraterna att förändra Sverige: 20 dagars obligatorisk sommarskola för elever i årskurs 6-9 som riskerar att inte få behörighet att gå vidare till gymnasiet.

Jusat nu Göran Hägglund (KD) i replik med Åsa Romson (MP). Göran tar upp att Miljöpartiet vill slopa avdragen för resor på landsbygden. Allt enligt MP:s partistyrelseledamot Karin Svensson Smith. Det vore ett mycket svårt slag mot landsbygden. Åsa Romson blev svaret skyldig och Göran tog hem replikrundan.

En partiledardebatt varar i cirka fem timmar och ibland kan det bli en svacka i både debatten och i lyssnandet men det är en fantastisk värdemätare och även en temperaturmätare av det politiska livet i Sverige.

Jan Björklund (FP) har talat om skolan. Annie Lööf (C) tagit upp näringslivsfrågor. Jonas Sjöstedt (V) om riskkapitalbolag och Jimmie Åkesson (SD) om invandringens problem.

Halvvägs in i debatten dristar jag mig att betygsätta de åtta partiledarnas retorik:

Fredrik Reinfeldt (M) 4

Mikael Damberg (S) 2

Göran Hägglund (KD) 4

Jan Björklund FP) 4

Jonas Sjöstedt (V) 3

Åsa Romson (MP) 4

Annie Lööf (C) 3

Jimmie Åkesson (SD) 2

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, DN, Expressen

Mitt Nationaldagstal 2012

06 juni 2012

Plats: Vid Herrestads kyrka, Uddevalla

Varför vet vi så lite om varför vi firar den svenska nationaldagen? Varför har den blivit upphöjd till helgdag? Ja, det var ju faktiskt Svenska flaggans dag fram till början på 80-talet då den blev nationaldag och 2005 helgdag.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung – det är stort men inget vi tänker på så ofta. Regeringsformen – grunden för hur ett land ska styras – som undertecknades den 6 juni 1809 kunde ha föregåtts av ett inbördeskrig. Men det blev en fredlig process och betydde ingen våldsam förändring av maktfördelningen i Sverige. Dessa båda händelser är alltså orsaken till att vi är samlade här idag. Det kallar jag historiens vingslag…

En av de som skrev under Regeringsformen 1809 var bondeståndets talman Lars Olsson som levde 1786-1830. Han ligger begravd här intill kyrkan. På kyrkväggen finns en inskription: ”Han styrde bondeståndet med fast hand och förde med värdighet dess talan”.

Lars Olsson är också avbildad på en väldigt stor tavla i Sveriges Riksdag. Jag får ofta besök av grupper och då brukar jag visa rummet med de fyra representanterna för adel, präster, borgare och bönder. Det är ju lite speciellt att Lars Olsson kommer från den församling där vi befinner oss idag och där de flesta av oss är medlemmar.

Regeringsformens avslutande ord som Lars Olsson skrev under lyder så här: ”Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den sjätte dagen i junii månad år efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde.” Med andra ord 6 juni 1809.

Kungamakten överlevde regeringsformen 1809. Mindre än 10 år senare trädde den förste Bernadotten in på scenen – Karl XIV Johan.

Den svenske kungen Carl XVI Gustaf har ett valspråk ”För Sverige i tiden”. Vad är det han säger egentligen? Jo, att han är del av något som är större än honom själv. Han är inte centrum utan det är Sverige och det svenska folket. Jag tror att det är därför som vår kung fortfarande är kung i Sverige.

Du och jag är en del av något som är större än oss själva. Vi är en del i en nation, vi upplever det särskilt starkt när våra idrottsstjärnor gör stora insatser. Sverige spelar snart EM i fotboll och jag brukar resa mig när nationalsången spelas. Särskilt när det är en hornmusikkår… pampigt, högtidligt!

Vi är en del av något som är större än oss själva. Men vi är viktiga delar! Ingemar Olsson skriver i en sång: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.” Vi förvaltar något som vi fått ta över efter andra. Vi lever i en slags stafett. Någon har sprungit sträckan innan. Någon ska ta över. Vad lämnar jag över? Vi vet att varje sträcka är viktig. Vi förvaltar möjligheter, vi förvaltar miljön – och vi förvaltar också varandra!

Kören sjöng ”That´s what friends are for” – fritt översatt: ”Det är vad vänner är till för”. I mitt arbete bland hemlösa i Göteborg mötte jag människor som gjorde väldigt mycket för andra. De var mina vardagshjältar. Fältarbetarna som skapade ljus och hopp in i människors liv. De hemlösa som förlorat allt upplevde att det fanns personer som brydde sig.

Jag minns en person som jag träffade en gång när vi hade en morgonsamling. Han höll i en nyckel och sa: ”Den här är viktig för mig”. Han hade fått en egen lägenhet efter alla år som hemlös, med en egen nyckel och den var viktig för honom.

Det finns nycklar till varje människa. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt att en person har varit lite svår att få kontakt med… men så börjar man samtala… Det finns nycklar till varje människa! Det är lätt att se sig själv som en isolerad ö. Men vi behöver varandra. Inte bara det, det handlar om livets mening. Psykologen Aaron Antonovsky förklarar vad livets mening är rent mänskligt: Känslan av sammanhang (KASAM) och att ha en uppgift.

Jag vill berätta om en storslagen man. Abraham Lincoln räknas som en av USA:s största presidenter, kanske den störste. Han hade långa armar som hängde långt ner och såg ut att vara feldimensionerade. Han hade en motståndare som hette Stanton.

Stanton brukade kalla Lincoln för ”gorilla”. Han sa t.o.m. att man behövde inte resa till Afrika för att jaga gorillor. Det fanns en ”Original Gorilla” och det var Abraham Lincoln. När Lincoln blev president så behövde han en försvarsminister. Han visste att Stanton var den som var mest lämpad. President Lincoln gjorde sin belackare till försvarsminister. När Abraham Lincoln mördades 1865 så berättas att en mycket rörd Stanton ”vars ansikte var täckt av tårar” på begravningen talade sig varm om den som han tidigare talat så illa om. Stanton sa att Abraham Lincoln är en av de största männen i historien – ”Lincoln belongs to the ages”.

Vänner, vi lever i ett land med fred. Det har vi gjort i många år. Någon påstår att det är därför som vi inte firar på samma sätt som andra nationer. Några av oss har varit på Karl Johan i Oslo och sett hur norrmännen firar! Jag menar att vi borde fira MER än andra!

Vi är ett rikt land men det finns också brister. För personer med funktionsnedsättning är bristen på tillgänglighet tydlig. Inom sjukvården dör 3.000 personer varje år på grund av brister i vården och nästan 100.000 skadas. Det finns fattigdom. Fattigdom kan räknas på olika sätt. I Kongo, där jag var i mars i år, är fattigdom att leva under 1 dollar om dagen. I Sverige talar vi om fattigdom när vi inte kan unna oss –  eller barnen det viktigaste. Det finns också en relativ fattigdom där man jämför inkomster och ser att det finns de som lever långt under vad som är den genomsnittliga inkomsten.

Det finns brister i vårt land. Men det är ett land som vi är stolta över. Som många före oss varit med att bygga upp. Sverige är ett land i fred. Vi ska bygga vidare tillsammans på det här landet. Vi är alla en del av något som är större än oss själva. Ett land, en värld där du och jag har en plats. Det kan vara svårt att finna den platsen ibland. Men det finns nycklar för dig och mig. Vi ska bygga i vänskap. That´s what friends are for!

Jag vill nu att vi tillsammans utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt Sverige…!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer om Nationaldagen: DN, Aftonbladet, Expressen, GP, Dagen

Sverige behöver fler ICA-Jerry

04 juni 2012


Idag besökte ombudsman Jakob Hallman och jag Strömstad kommun och träffade  bl.a. Carina Oleniusson, som arbetar som praktikstödjare och  enhetscheferna Håkan Wikander och Anna Almén. Syftet med besöket var att  se hur de arbetar med att hjälpa personer med funktionsnedsättning in på  arbetsmarknaden.

Det blev ett mycket bra möte som också gav en del att fundera över. Strömstads kommun gör betydande sociala insatser för sina invånare. Arbetslösheten är dessutom låg. Vi konstaterade att arbetsgivarnas vilja att anställa personer med funktionsnedsättning inte ska överskattas men att det samtidigt finns lysande exempel på företagare som med hjärtat på rätt ställe anställer och ser till att arbetet blir meningsfullt för den enskilde.

Regeringen vill nu också öka stödet för arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning. I den nyligen presenterade FunkA-utredningen föreslås förenklade stödformer och ett nytänkande i synen på hur personer kan ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

För oss kristdemokrater är det viktigt att alla får känna sig behövda. Vi har också satt som mål att 10.000 personer med funktionsnedsättning ska anställas inom kommun- och landstingssektorn. Vi vill ha ett samhälle som tar vara på människors möjligheter och inneboende förmåga. Var och en ska ges möjlighet att arbeta 100% av sin förmåga! ICA-Jerry behöver följas av Konsum-Kalle och Bokia-Stina.

Bilden från vänster: undertecknad, Carina Oleniusson, Anna Almén och Håkan Wikander.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot i Socialutskottet

Från hemlöshet till talmansbjudning

03 juni 2012

 

Jag var häromveckan med om att befinna mig i två helt olika sammanhang på lika många dagar. Ena kvällen var jag inbjuden till Hemlösas vårfest i Göteborg. Nästa dag sjöng jag i samband med Talmannens sommarbjudning i Sveriges Riksdag.

 

Det var häftiga kast, båda sammanhangen lika värdefulla! Det jag har upptäckt i mitt möte med de hemlösa (jobbade 10 år i Göteborgs Räddningsmission) är att om jag får respekt bland dem så vinner jag också respekt i det som vi ibland kallar etablissemanget. Det ligger en hemlighet i det här. Men det handlar inte om strategi utan om medkänsla för personer som lever i utsatta situationer.

 

När jag medverkade i Bankhallen i Sveriges Riksdag under talmannens sommarbjudning för alla ledamöter och tjänstemän gjorde jag det i en kulturell samverkan tillsammans med kollegan och poeten Bengt Berg, Vänsterpartiet (i förgrunden på bilden ovan). Med fanns också Riksdagskören (i bakgrunden på bilden). Där fick vi uppleva hur kultur är en fantastisk möjlighet att skapa gemenskap och känsla av sammanhang

 

Hjärtats nyckel heter sång, sa Evert Taube. Det gäller oavsett var den används. Sången letar sig in i människors inre på ett unikt sätt. Därför är det viktigt att den också används med känsla. Både när det gäller personer som lever i hemlöshet och de som fått förtroendet att styra det här landet.

 

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

 

PS. För ett år sedan sjöng jag som första ledamot i riksdagens kammare. Du kan gå in och se och lyssna på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U