Låt begreppet ”barnfattigdom” finnas kvar!

Det är märkligt vilket inflytande media har. När Uppdrag granskning avslöjar hur Rädda barnen, Bris och Majblomman manipulerat med siffror för att stärka sitt varumärke och locka till sig fler bidragsgivare så får det ett oerhört genomslag i media. Detsamma hände för några år sedan då Röda korset avslöjades med höga löner och styrelsearvoden.

Tack och lov så finns det organisationer som inte använder sig av överdrifter av det slaget som kommit fram i Uppdrag granskning och inte heller erbjuder sina chefer löner som sticker i ögonen på dess bidragsgivare och andra.

Barnfattigdom handlar främst om att familjer på olika sätt får svårt att hantera sin ekonomi vilket går ut över barnen. Men det är viktigt att komma ihåg vad som menas med fattigdom. Vi talar ofta om tre olika former fattigdom:

1. DEN ABSOLUTA FATTIGDOMEN Då ligger inkomster eller tillgångar under en viss bestämd nivå. Vi möter denna fattigdom bl.a. i Afrika och talar då om en dagsinkomst som understiger en eller ibland två amerikanska dollar.

2. RELATIV FATTIGDOM ”avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle. Genom att använda begreppet relativ fattigdom går det att mäta enskilda individers upplevelser av sin fattigdom och hur fattigdomen i ett samhälle utvecklas; trots att medborgarnas absoluta fattigdom minskar, kan den relativa fattigdomen öka, genom exempelvis större löneskillnader, något som kan mätas genom en jämförelse mellan olika inkomstgrupper” (Wikipedia).

3. RÄDDA BARNEN har ”infört” ytterligare ett sätt att mäta fattigdom och då riktar man in sig på just begreppet ”barnfattigdom”. Det handlar om att barn i familjer som får försörjningsstöd (socialbidrag) eller har låg inkomst inte kan täcka de nödvändiga kostnaderna. Barnen drabbas genom att de t.ex. inte kan följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.

I Sveriges Riksdag, där jag är ledamot för Kristdemokraterna i bl.a. socialutskottet, används uttrycket ”barnfattigdom” som ett slagträ av oppositionen. Det finns ingen hejd på alla de gånger som uttrycket slungats i förhoppningen att vinna politiska poäng. Det är naturligtvis lika ohederligt som att överdriva siffror för att få in mer pengar till sin organisation.

Men jag menar ändå att uttrycket barnfattigdom är alldeles för allvarligt för att begreppet ska tas bort. Vi måste se att det finns barn som har det väldigt svårt också i vårt land. Vi måste se barnen som växer upp i outhärdliga situationer. Det kan bero på sociala svårigheter i familjen, som t.ex. någon typ av missbruk eller psykiatrisk problematik. Ur ett barns perspektiv är denna fattigdom inte bara en fråga om pengar utan också om avsaknad av social omsorg.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Läs mer om Barnfattigdom i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, GP.

Annonser

Nya utmaningar och möjligheter för KD

En av kristdemokraternas förkämpar i Stockholm, Hardy Hedman, myntade uttrycket ”människovärdet är viktigare än penningvärdet”. Det är en kärnfull sammanfattning av vår politik. Vi utgår från en ­kristen människosyn som ger varje människa ett unikt och okränkbart värde, samtidigt som alla människor beskrivs som ofullkomliga. Vi har alla våra fel och brister. Inget annat parti än Kristdemokraterna betonar att människan har andliga, själsliga och fysiska behov. Vi ger inte svar på existentiella frågor, men vi ger kyrkor och samfund goda förutsättningar att verka i samhället.

Kristdemokraterna gör anspråk på att vara den sociala rösten i svensk politik. Utifrån vår människosyn är det självklart att värna om barns rättig­heter och äldres respekt och välbefinnande. I dagens samhälle, där vi kan se tendenser till att individualismen växer behövs mer ”närvärme”, för att låna ett begrepp från författaren Gerda Antti och som även vår förre partiledare Alf Svensson använde.

Vi sätter fokus på barns och ungas uppväxtvillkor. Det är en fråga som berör hela samhällsgemenskapen och trygga familjer är vinst för Sverige. Alla partier har inte alltid brytt sig om barnens bästa. I såväl motståndet till legaliseringsförslaget av incest på 1980-talet som i kampen för kriminalisering av innehav av barnpornografi på 1990-talet stod Kristdemokraterna till en början ensamma. Vår historia visar att vi förstår vikten av ett barnperspektiv. Det är nu ingen hemlighet att vi kristdemokrater vill att Barnkonventionen ska inkorporeras i den svenska lagstiftningen. Det skulle öka medvetenheten och stärka barns rättigheter. Ett steg i denna riktning har tagits när vi under hösten fick med övriga alliansen på att tillsätta en utredning.

Kristdemokraterna är alliansens sociala röst. Vi har fått igenom en rad viktiga förändringar som gör sjukförsäkringen bättre. Den senaste innebär höjd grundnivå i föräldrapenningen vilket är en god förstärkning för framför allt unga föräldrar som inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Och varje barn som omhändertas av samhället ska ha en egen namngiven socialsekreterare, äldre ska få känna välbefinnande, skatten på pensioner har sänkts fyra gånger – något som aldrig skulle ha kommit till stånd utan Kristdemokraterna, vårdköerna har mer än halverats och statens stöd till tandvården har fördubblats. Det är några exempel på vad alliansregeringen, med Göran Hägglund och Maria Larsson som ansvariga för alla de sociala frågorna, har genomfört hittills.

Men nu är det 2013 och vi står inför nya utmaningar och nya möjligheter. Vi har som kristdemokrater en vision om vilket samhälle vi vill skapa. Det handlar bland annat om nolltolerans när det gäller vräkning av barn, nolltolerans mot narkotika, en fortsatt restriktiv alkoholpolitik, en god och jämlik vård, en trygg och värdig äldreomsorg och Sverige som det bästa landet för barn att växa upp i. Som den sociala rösten fortsätter vi kristdemokrater arbeta för människovärdet och för dem med de svagaste rösterna i samhället.

Anders Andersson (KD), riksdagsledamot, socialutskottet
Roland Utbult (KD), riksdagsledamot, socialutskottet

Artikeln finns även återgiven i tidningen Dagen 9/1 2013.

2013 – miraklernas år

Jag har börjat räkna mirakler. Innan jag somnar på kvällen så räknar jag de mirakler jag varit med om under dagen. Det brukar bli två, tre eller upp till fem mirakler. Någon dag är det inget alls, men det är bara undantagsvis.

Med mirakler menar jag sådant som jag inte planerat själv. Det är som om Gud rör med sitt finger lite grann och så händer det oväntade. Det finns små och stora mirakler. Att få barn är ett av de största miraklerna. De små miraklerna kan vara lite svårare att upptäcka om man inte är vaksam. Det kan vara ett möte med någon eller att det öppnas en väg till något nytt.

När man räknar mirakler så räknar man inte sådant som gör ont eller sticker. Man räknar det goda som hänt. Sedan somnar jag i en känsla av att det händer mycket som är bra i livet. Jag vaknar så småningom med en undran och viss bävan inför vad den nya dagen kommer att innehålla. För i utmaningarna – och själva livet är ju en stor utmaning – så händer det både bra och dåliga saker.

Nu skriver vi 2013 och det betyder ett nytt år med nya utmaningar och möjligheter. Gör det till din egen rutin att räkna mirakler innan du somnar. Du kommer att upptäcka hur mycket gott som händer dig varje dag! Skriv gärna ner vad som händer.

Vad kommer 2013 att innehålla? Det vet vi väldigt lite om. Men en sak vet jag helt säkert – att detta nya år kommer att innehålla ett stort antal små och stora mirakler.

Önskar dig en mirakulös fortsättning på det nya året!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)