Ett mirakel mitt i vardagen

Guds finger 2Jag räknar ju mirakler innan jag somnar på kvällen. Det kan du läsa om på den här bloggen i inlägget ”2013 – miraklernas år”.

Nu är det 2014. Detta hände häromdagen. Jag hade lovat mina kamrater i valledargruppen för KD i Bohuslän att bjuda på smörgåstårta eftersom de varit hyggliga nog att flytta ett möte för min skull. När jag kom till bageriet i varuhuset Femman i Göteborg så upptäckte jag att mitt kontokort hade blivit kvar i kavajen i Stockholm. Där stod jag med ett löfte men utan kort eller cash. Insåg att det här skulle bli mycket pinsamt.

Jag tänkte att min enda möjlighet var att be en bön: ”Gud, du ser att jag har inte en chans att fixa det här om inte du skickar någon som hjälper mig”. Min tro var inte superstark när jag gick iväg för att möta mina partikamrater. När jag hade gått 30 meter kom en person emot mig och nickade igenkännande. Jag nickade tillbaka utan att veta vem det var. Jag hejdade henne och sa: ”Kan du hjälpa mig med en grej…?” Det slutade med att hon betalade för min smörgåstårta och vi kom överens om att jag skulle skicka pengar senare samma dag.

När jag glad i hågen skulle gå iväg vinkade några Donsöbor till mig på lite håll. Då tänkte jag: ”Okej Gud, men det räcker nu…”

Annonser

4 svar to “Ett mirakel mitt i vardagen”

  1. keijo Says:

    Tack til Herren för våran omsorg i honom med stor glädje om trons seger och uppleva miracle är mind intressing också och att få vinna själar till Herren detta mörka tid tack med välsignelse ,keijo södertälje

  2. Hans G Eriksson Says:

    Naturligtvis inget mirakel, men låt mig haka på humorn i slutraden.
    För en kvart sedan gjorde du en liten grej om subsidiaritetsprincipen i ditt tal i riksdagen om kvotering till bolagsstyrelser. Det var ett retoriskt genidrag att så avsänt flika in efter en felsägning, att det var sånt ni övade på. Kameran svepte påpassligt över synbart roade kolleger.

    Jag råkade slå på TV2 i ditt tal – ett av de bästa, mest förtroendeingivande jag hört i ämnet kvotering. Du framförde det också på det utbultska sättet. Allvar med det omisskännliga stänket av något som gör en glad. All lycka i fortsättningen!

    (Häromdagen återhörde jag delar av Minns du sången, b a ditt inlägg om Arvid Hellström, som tyckte att visst är det bra ändå att det, sminket, finns.)

  3. Hans G Eriksson Says:

    På tal om felsägning, jag menade avspänt, inte avsänt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: