Archive for the ‘Barn som far illa’ Category

Tiggeriförbud – en skam för Sverige

24 augusti 2016

Siria X - Romsk by 1Idag har jag gett en gåva till en tiggare utanför en ICA-butik i Uddevalla. Det brukar jag inte göra eftersom jag istället valt att ge månadsvis till olika välgörenhetsorganisationer, bl.a. till Erikshjälpen som har arbete bland romer i Rumänien.

Men det tilltänkta tiggeriförbudet gör mig riktigt upprörd. Ett försök att förbjuda fattigdom kommer att slå tillbaka mot dem som framhärdar det. Jo, jag har besökt de utsatta romerna i Rumänien och sett vilket ovärdigt liv de lever.

Jag besökte en by där röken efter brända däck låg konstant som en dimma över området (romerna utvann ståltråd ur däcken). Jag var där i två timmar och hade ont i halsen ett par veckor efteråt. Där sprang barnen i detta på dagarna och sov i det på nätterna. Byn var placerad på en tidigare sophög. Fattigdomen var obeskrivlig.

Jag tror på hjälp i hemlandet och är frustrerad över att de EU-länder som fått stora summor inte tagit sitt ansvar. Men att driva bort dessa människor från våra gator kommer inte att göra Sverige till ett mer välmående land, varken materiellt eller själsligt. Tro mig.

Läs även Elisabeth Sandlunds krönika i Dagen http://www.dagen.se/ledare/tiggeriforbud-ar-ingen-losning-1.768937

Fotograf: Beng Öberg (resekamrat till Rumänien).

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Annonser

En av vår tids rättsskandaler

09 juni 2016

Barn som är rädd Aftonbladet

 

Jag kommer inte ifrån det. Det lämnar mig inte. Den djupa orättvisan som drabbat ett stort antal personer i vårt land. Personer som svikits i flera omgångar av den svenska samhällsvården. Det handlar om de personer som i barndomen placerades på barnhem eller fosterhem och utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art och som utlovats ersättning för sitt lidande. Under årens lopp har jag lärt känna flera av dem. Allt såg lovande ut till en början med två utredningar som pekade mot ersättning för de som drabbats mellan 1920-1980. Därefter en ceremoni i Stockholms stadshus med riksdagens talman, ministrar och kungligheter representerade. Ett stort antal förväntansfulla ”samhällets styvbarn” hade tagit sig dit och en ursäkt framfördes från högre ort. 

Men något gick snett. En proposition lämnades till riksdagen och en myndighet, Ersättningsnämnden, tillsattes 1 januari 2013 för att sköta intervjuer och bedömningar. Förväntansfulla vandrade de drabbade dit, om än på skakiga ben, för att lägga fram sin berättelse inför ett antal jurister och en psykolog. Flera av dem jag talat med har berättelser som är svåra att ta till sig. De har beskrivit för mig hur de upplevt intervjun, eller förhandlingen som det officiellt kallas, som pressande och som plötsligt avbröts efter 30 minuter. Att de sedan knappt kunnat ta sig tillbaka till Centralstationen för egen maskin.

Så småningom kom det ett brev hem från Ersättningsnämnden. För fler än hälften av de som ansökt blev svaret negativt. Det som såg ut att kunna bli en moralisk upprättelse övergick i förtvivlan över att inte bli trodd. Dessutom utan möjlighet att överklaga. Att samhället än en gång svikit. Flera vittnar om att de önskat att de aldrig behövt gå igenom detta trauma att återuppliva minnen som gett djupa sår i själen.

Johnny Lindén från Göteborg är en av de som drabbats. Vi har haft många telefonsamtal under årens lopp. Han kallades till samtal redan 2006 i samband med Vanvårdsutredningen. Där fick han berätta sin historia. Han beskriver det som mycket jobbigt att dra upp minnen från misshandel och sexuella övergrepp på det barnhem i Alingsås där han vistades i början av 1960-talet. Han har därefter också genomgått intervjun med Ersättningsnämnden. Avslaget från nämnden upplever han som ett andra svek från samhällets sida.

En jämförelse kan göras med de som blev tvångssteriliserade i Sverige under 1900-talet. 1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.

Jag lärde känna Elsa Lundh från Ucklum söder om Uddevalla. Hon var en av dem som fick ersättning (jag har sjungit om henne i riksdagen i en debatt om socialtjänsten). Hennes liv tog en positiv vändning när hon fick ersättning av staten för sitt lidande. Även om pengar inte är allt så blev det en viktig markering från statens sida om upprättelse. Elsa tillbringade 25 år på olika mentalsjukhus men hennes sista år i livet blev aningen ljusare, inte minst tack vare ersättningen.

Jag blev politiskt aktiv efter att ha arbetat tio år i Göteborgs Räddningsmission. Ett arbete bland missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik. Jag såg att det gick att förändra människors liv till det bättre och bestämde mig för att påverka politiskt. Då går det inte att bara se på när människor hanteras orättvist.

I höstas väckte jag i en motion i riksdagen förslaget att kommunen bör göras skadeståndsansvarig när ett barn eller en ungdom som har omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp (motion 2015/16:2967 Skadeståndsansvar för kommunerna när barn vanvårdas).

Ersättningsnämndens arbete avslutas 30 juni i år. Närmare 54% av de 5.000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som bevisar att något gått fel i hanteringen. Ersättningsnämnden har helt enkelt varit alltför ogenerös i sin bedömning. Att det kan härledas till lagtexten som togs av riksdagen kan bara till viss del godtas. Erfarna jurister och tillkallad psykolog i Ersättningsnämnden borde i ett tidigt skede ha reagerat. För mig framstår resultatet av Ersättningsnämndens arbete som en av vår tids rättsskandaler. 

Vi politiker ville rätt och gick in i det med goda avsikter. Men det blev fel och jag kan bara uppmana regeringen att ta tag i frågan och ge de 54% som fått avslag en andra chans. Gör om, gör rätt!  

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Även publicerad i Göteborgs-Posten 8 juni 2016: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ge-vanv%C3%A5rdade-barn-en-ny-chans-till-ers%C3%A4ttning-1.2234367

Integrationen måste förbättras

08 januari 2015

Dagen integration debatt jan 2015

I december presenterade vi från Kristdemokraterna tre förslag för en bättre migration och integration. Det handlar om införande av begreppet ”säkra länder”, bättre incitament till arbete och tillfälligt uppehållstillstånd de tre första åren.

Reaktionerna lät inte vänta på sig efter att partiledaren G­öran Hägglund presenterat förslagen. Men förutom hos några skribenter och ”tyckare” så blev mottagandet minst sagt positivt från svenska folket.

Det är också de reaktioner jag fått under jul- och nyårshelgen från många så kallade gräsrötter. Att något parti äntligen vågar lyfta problem, utmaningar och möjligheter med invandringspolitiken. Hittills har det varit locket på och rädslan att kallas ”rasist” har gjort att många vägrat gå in i samtal om migration och integration. Många har uttalat att något måste göras men det har stannat vid att allmänt tala om invandringen utan att också peka på de verkliga utmaningar som finns.

Låt mig ge några personliga reflektioner till våra förslag. För att uppleva en meningsfull tillvaro är det grundläggande att känna att man är en del av ett sammanhang. Det är också viktigt att ha en uppgift för att kunna vara delaktig fullt ut i samhället. Givetvis varierar detta för olika människor och tar olika lång tid, det gäller inte minst personer som g­enomlevt trauman från krig och förföljelse.

Kristdemokraterna har länge kämpat för en migrationspolitik som bygger på öppenhet, respekterar asylrätten och värnar de värden och principer som skyddsgrunderna bygger på. Det kommer vi att fortsätta med. Det är viktigt att Sverige, i dag och i framtiden, ger skydd till dem som flyr undan förföljelse, krig och förtryck. Men vi som står för öppenhet och generositet behöver samtidigt ge bättre svar på hur vi möter problem med flyktingmottagandet.

Den här grundhållningen är förenlig med vår uppbackning av en reglerad invandring. Och vi anser att man i migrationsprocessen måste ta särskild hänsyn till barns situation. Så människovärdet står i fokus för kristdemokratisk invandringspolitik.

Den som har skyddsbehov måste alltid få en rättssäker asylprocess. Just skyddsbehovet är avgörande. Därav förslaget med ”säkra länder”, alltså länder där skyddsbehovet inte längre finns kvar.

Redan i dag avslås i stort sett samtliga ansökningar från de här områdena. Men det tar mer än ett halvår per fall att faktiskt göra det.

I år beräknas vi få 8 000 a­nsökningar som är uppenbart ogrundade. Det kostar väldigt mycket pengar och tar väldigt mycket tid, vilket då drabbar människor på flykt som befinner sig i särskilt stor nöd.

Jag är övertygad om att de flesta nyanlända, precis som vi alla, vill bidra till samhället med arbete, egenförsörjning och kontroll över vårt eget liv.

Vi föreslår därför ett nytt etableringsavdrag som gör det möjligt att tjäna 100 000 kronor skattefritt per år de första fem åren. Det finansieras genom att nuvarande etableringsbidrag omdisponeras. På det sättet ökar incitamenten för att etablera sig på arbetsmarknaden i stället för en passiv tillvaro som leder till utanförskap.

Förutom att ta anställning i redan befintliga företag tror jag att många vill vara delaktiga i utvecklingen av de nya f­öretagen och branscherna inom tjänstesektorn. Andra vill kanske starta egna företag, och det måste alltid uppmuntras!

Det tredje förslaget handlar om att göra det permanenta uppe­hållstillståndet mer flexibelt genom att det omprövas efter tre år. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges dock ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå.

Fler förslag kommer att presenteras från oss kristdemokrater för att förbättra integrationen. För Sverige står inför utomordentligt stora utmaningar när det gäller migration och integration.

Men, och det är ett viktigt men – vi har ett stort ansvar för nödställda människor i vår omvärld, och det ansvaret upphör inte när de kommit till vårt land. Hela kedjan, från ankomst till integration, måste fungera mycket bättre än vad som är fallet i dag!

Roland Utbult (KD), riksdagsledamot.

Texten även införd i Dagen

Läs mer om ämnet i Svenska Dagbladet, DN

Alla dessa goda krafter

20 augusti 2014

Julia SwiftAv Sveriges befolkning över 16 år är 79 procent medlemmar i minst en förening.

Tiden som läggs på ideellt arbete uppgår ungefär till fyra timmar per vecka, vilket motsvarar cirka 400 000 årsarbetskrafter. Överallt finns engagerade människor som brinner för sina föreningar; föräldrar som kämpar i barns idrottsklubbar, diakoner som delar ut matkassar, biståndsarbetare som brinner för sin sak och nykterhetsrörelsen som driver hjälpverksamhet för personer med alkoholproblem.

För Kristdemokraterna har civilsamhällets alla organisationer en viktig roll i samhället. I vårt Sverige kommer samhället alltid att vara större än staten. I regeringsställning har vi framgångsrikt arbetat för att skapa bättre förutsättningar inte bara för familjer och företag utan också för föreningar i det civila samhället.

Vår ideologi har omsatts i konkreta politiska beslut. Ett av de viktigaste förslagen är att vi gjort det möjligt för privatpersoner att göra avdrag för gåvor till organisationer. Man kan göra skatteavdrag på 25 procent för gåvor upp till 6 000 kronor. Sedan 2012 har antalet gåvogivare ökat med 135 000 personer, och i antal kronor gav svenskarna år 2013 cirka 344 miljoner mer än året innan.

Bara i Västra Götalands län har givandet ökat med närmare 55 miljoner kronor på ett år, inte mindre än 33 procent jämfört med 2012.

En viktig del av det civila samhället är trossamfunden. De står för en rik verksamhet för både unga och gamla, där värderingar och etik diskuteras. Den religiösa övertygelsen är en stark drivkraft för bland annat sociala insatser för medmänniskor. I stunder av kris ses samfunden som en trygg plats dit människor söker sig för samtal och tröst, men däremellan uppmärksammas sällan deras betydelse eller insatser för samhället.

Regeringen anser att trossamfunden har en viktig roll, därför att deras unika verksamhet har en betydelse för samhället, men även för att de når människor som tycker att det är lättare att ha kontakt med en ideell organisation än med myndigheter. Därför har bidraget till trossamfunden de senaste åren höjts med närmare 60 procent.

Regeringen har även tillsatt en utredning, som leds av kristdemokraten Dan Ericsson, som ska se över hur staten ska kunna underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning.

Det finns ingen enkel manual för hur ett samhälle ska möta alla utmaningar, men gemenskap är en nyckelfaktor där det civila samhället spelar en viktig roll. Vi är övertygade om att alla föreningar och församlingar behövs för att bygga ett tryggt, varmt och medmänskligt samhälle.

Stefan Attefall (KD)

Samfundsminister

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot Bohuslän

Länk: kristdemokraterna.se

En långsam vandring ur fattigdom

13 oktober 2013

Julia SwiftJag är just hemkommen från Rumänien där jag har besökt romer nära staden Arrad. Rumänien är ett av alla länder där trafficking är omfattande. Faktum är att trafficking, eller människohandel, är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel. FN beräknar att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för det här.

Att människohandeln är så lukrativ beror på att den sker i flera led med många aktörer. Människor kan, till skillnad mot de flesta andra ”varor”, säljas om och om igen. När det gäller sexhandeln är det vanligt att en hel kedja av personer finns bakom, till exempel rekryterare, pojkvänner, transportörer och hyresvärdar.

FN beräknar att de kriminella grupperna tjänar cirka sju miljarder dollar varje år på handeln med kvinnor och barn. Och Sverige är inte förskonat från trafficking. Till synes osynlig för de flesta men även här finns en efterfrågan som gör trafficking möjlig.

I Rumänien mötte jag Andreas Samuelsson och Julia Swift från Sverige, två unga personer med hjärtan som brinner för en förändring hos de fattiga, i det här fallet romerna. De arbetar med organisationerna Erikshjälpen och Networks. Julia har arbetat i ett område utanför Arad som kallas Alfa i tre år. Ett mycket fattigt område där soptippen är närmaste granne. Där lukten från brända däck ligger som en dimma över området. Man lyckas utvinna ståltråd ur däcken och sedan sälja.

Julia tar upp en liten kille i sin famn, håller om och kramar honom. Hon säger: – Det är en långsam vandring. Man måste ha långsiktiga mål. Men det handlar också om att, i den långa vandringen, möta människor där de är.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Arbetsgivarna behöver större kunskap om psykisk ohälsa

29 september 2013

EwaDebattinlägg infört på SVT Debatt av Alf Svensson, Ewa Samuelsson, Carl Älfvåg, Roland Utbult 

I dagarna har Stockholms Stadsmission presenterat en särskild ungdomsrapport. Där framgår att den psykiska ohälsan bland unga i åldern 16-25 år i Sverige ökar. Av de svarande uppger 24 procent att de mår psykiskt dåligt. Rädsla för att misslyckas, prestationskrav, egna förväntningar på livet som inte uppfylls och stress kopplat till livsval är några av orsakerna som påverkar den psykiska ohälsan. Rapporten visar också att mer än 44 procent av de unga som mår psykiskt dåligt inte söker hjälp och att hela 30 procent av dem som mår psykiskt dåligt saknar en vuxen att prata med.

Frågan om psykisk hälsa och psykiatri har lyfts under de senaste 20 åren och behovet av kunskapsutveckling har uppmärksammats i hela Norden. Trots det är psykisk ohälsa en av vår tids största utmaningar.

Värst drabbade är ungdomar. Psykisk ohälsa är i dag den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder i Sverige står utanför arbetsmarknaden. Tre av fyra har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller som närstående.

Handisam (myndigheten för handikappolitisk samordning) driver i samarbete med NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) kampanjen Hjärnkoll som arbetar för större öppenhet om psykisk ohälsa med syftet att få en ökad acceptans och därmed ett friskare samhälle. Ett av de största problemen är att psykisk ohälsa ofta inte syns utanpå en person och därför inte alltid tas på allvar. Dessutom ger det den drabbade en skamkänsla.

Omgivningens attityder gör att människor avstår från att söka hjälp. Det borde vara lika accepterat att gå till läkaren om du har ångest som om du har brutit benet.

 En SCB-undersökning från kampanjen Hjärnkoll visar att 285 000 personer i åldern 25-64 år lever med svår ängslan, oro eller ångest. En situation som inte bara påverkar den drabbades livkvalitet utan även försvårar på arbetsmarknaden. Undersökningen visar att personer med svår ängslan, oro eller ångest i större utsträckning har tidsbegränsade anställningar i jämförelse med övriga befolkningen, knappt 16 procent jämfört med nio procent.

Det är mer än tre gånger så vanligt att man är arbetslös. Det finns också ett tydligt samband mellan brist på inflytande och psykisk ohälsa. 19 procent av arbetstagare med svår ängslan, oro eller ångest uppger att de saknar inflytande över planeringen av sitt arbete och det egna arbetstempot jämfört med knappt sju procent av övriga medarbetare.

 Det är avgörande att arbetsgivare har kunskaper om psykisk ohälsa och tar dessa frågor på allvar. Även för samhället och näringslivet finns stora vinster med att arbeta förebyggande. Bristen på agerande från arbetsgivarna kostar mer än 15 miljarder kronor årligen i direkta kostnader.

 Det betyder att ett företag kan tjäna hundratusentals kronor genom att arbeta förebyggande. Men det handlar också om offentliga arbetsgivare. Endast hälften av Sveriges 290 kommuner arbetar systematiskt för att förhindra arbetsrelaterad psykisk ohälsa bland sina anställda.

Men det finns goda exempel. Psykiatri Skåne har satsat på utbildning av 715 medarbetare inom kommun och region. I delar av polisutbildningen finns nu ett utbildningsmoment om hur man bemöter personer med psykiatrisk problematik och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har vid sina regionala konferenser genomfört ”etikkaféer”. Det är några exempel på initiativ som gett goda resultat när det gäller attitydförändringar till personer med psykisk ohälsa. Arbetsgivare behöver engagera sig mer för att främja psykisk hälsa och inkluderande arbetsplatser för att vi ska få ett hållbart arbetsliv.

Här finns brister inom såväl offentlig sektor som näringslivet. Kommuner, landsting och även myndigheter har precis som företagare mycket att vinna på att arbeta förebyggande och undvika sjukskrivningar som är möjliga att avvärja. Två enkla insatser kan vara att utbilda chefer i psykosocialt arbete samt att införa skriftliga riktlinjer för hur chefer ska agera om medarbetare visar tecken på psykisk ohälsa. Förebyggande arbete är en vinst, framför allt för den enskilde, men också för samhället i stort.

Alf Svensson (KD), Europaparlamentariker
Ewa Samuelsson (KD), biträdande Socialborgarråd med ansvar för funktionshinderfrågor
Carl Älfvåg, generaldirektör Handisam
Roland Utbult (KD), riksdagsledamot

Förbjud datorer och mobiler på rättspsyk

08 maj 2013

Rättspsyk mobiltelefonUnder våren har en intressant situation utvecklats där verkligheten krockar med gällande lag. Det handlar om huruvida patienter inom rättspsykiatriska kliniker ska få använda sig av elektronisk kommunikation som datorer och mobiltelefoner.

Enligt lagen så får en klinik inte utfärda ett generellt förbud. Men här har Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö gått sin egen väg. Socialstyrelsen, som ser till att lagen följs, har under våren hotat med vite om inte kliniken återställer möjligheten för patienterna att få använda mobiltelefoner.

Så här skriver Socialstyrelsen i ett utlåtande: ”Generella förbud mot tillgång till Internet eller telefoni får enligt lag inte förekomma inom den psykiatriska tvångsvården. Istället ska individuella prövningar göras.”

Det låter bra att individuella prövningar ska göras. Men verkligheten säger något helt annat. Undersökningar visar att intagna personer beställer vapen och narkotika. De hotar människor och har kontakt med kriminella gäng. Personal uppger att man inte har och inte får ha kontroll över de kriminella handlingar som sker via den elektroniska kommunikationen.

En mobiltelefon kan idag jämställas med en dator. När en sexualbrottsling döms till psykiatrisk vård har personen samma verktyg att fortsätta sin brottsliga bana med barnpornografi och att komma i kontakt med barn.

För brottsoffren handlar det om ett lidande som inte tar slut. Den som blivit utsatt för våld eller övergrepp hamnar i en svår situation med långvarig otrygghet och rädsla för förövaren. Även om förövaren döms för sitt brott kvarstår oron.

Socialminister Göran Hägglund, vars departement äger frågan, har uttalat sig positivt till att skärpa reglerna. Och justitieminister Beatrice Ask svarade under våren på en direkt fråga från mig i riksdagen att hon delar den uppfattningen.

Tillämpningen av lagen måste ändras och bli mer rättssäker. Om det inte låter sig göras så måste lagen ändras. För trots alla larmrapporter så fortsätter brotten inifrån de rättspsykiatriska klinikerna i oförminskad takt. Så ser verkligheten ut.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Skärp rättstryggheten för barn!

11 februari 2013

Barn som är rädd AftonbladetNu har det hänt igen! Ett barn far illa på grund av domstolsbeslut som inte tar in barnets perspektiv.

I veckan kom en dom i kammarrätten att en femåring, lillebror till de mycket uppmärksammade ”Markbarnen”, skall flyttas från det familjehem där han levt hela sitt liv till sin biologiska mor. Detta trots att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv ska vara rådande i alla ärenden gällande barn.

Drygt 20 000 barn och unga i Sverige är omhändertagna enligt de lagar vi stiftat. De nya ändringarna i socialtjänstlagen från 1 januari i år förtydligar barnens rätt. Exempelvis skall varje omhändertaget barn få en egen socialsekreterare. Denne ska besöka barnet regelbundet utifrån barnets behov.

Räcker inte

Men detta räcker inte. Vi vill utöka handläggaransvaret för socialsekreterarna. Regeringsformen 1 kap 9§ anger krav på att ”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. När man bryter mot detta måste det bli kännbara konsekvenser. Effektiv tillsyn och kvalitetskontroll krävs av både utredningsarbete och vårdinsatser.

Vidare bör vårdnadsöverflyttningar övervägas i fler fall när barnen blir kvar i familjehemmet och de biologiska föräldrarna har en mycket dålig prognos att under överskådlig tid ta hand om sina barn. Barnperspektivet skall väga tyngre än föräldrarätten. Möjligheten finns redan i socialtjänstlagen men genomförs bara undantagsvis.

Vidare bör barnet företrädas av ett ombud när det omhändertas, eller vid vårdnadstvister, umgänge och boende. Med ett ombud skulle de lagar som skall trygga barns rätt följas bättre. FN:s barnkonvention bör också inkorporeras i svensk lag. Det skulle leda till bättre uppmärksammande av barns rättigheter och till ett starkare skydd.

Bo Edvardsson

docent i psykologi och socialt arbete

Ingela Thalén (S)

fd socialminister, ordförande i Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Roland Utbult (KD)

riksdagsledamot