Archive for the ‘Brottsoffer’ Category

Besegra det onda med det goda

04 maj 2017

”Det är sjuka personer som gör sådana här saker”, sa Carl Bildt i TV-Aktuellt strax efter terrorattacken den 7 april på Drottninggatan i Stockholm.

Jag tror inte att det är så enkelt. Några av de som utför terrorhandlingar är troligen sjuka men sjukdom kan inte användas att förklara bort den egentliga orsaken till terrorhandlingar.

Vi människor bär både goda och onda tankar inom oss. Vi är både onda och goda på samma gång. Frågan är hur vi hanterar det. Den ryske författaren Alexander Solzjenitsyn formulerar det i ”Gulag-arkipelagen” så här: ”Linjen mellan ont och gott går inte mellan människor, utan rakt igenom varje människas hjärta”.

Det bevisas genom historien att helt vanliga människor kan, under vissa omständigheter, begå handlingar som de i vanliga fall skulle fördömt som grymma, omoraliska och förkastliga. Att ”helt vanliga” personer blev grymma och hänsynslösa lägervakter i nazismens namn är ett av många exempel på det.

Därför är också den stora manifestationen på Sergels torg i Stockholm, två dagar efter terrorattentatet på Drottninggatan (en gata som jag promenerar på näst intill varje dag) en så viktig markering av godhet. Folket gjorde sitt val. De många blommorna som stuckits in i blomsterhavet vittnar om kärlek. Jag tänker att så här skulle det alltid vara, att vi visar kärlek, medmänsklighet och generositet mot varandra.

Mitt på planket vid Åhlens entré, där människor skrivit hälsningar, ser jag att det står ”Romarbrevet 12:9-21”. När jag läser texten inser jag att det här är precis vad kristna värderingar handlar om. En personlig uppmaning hur vi skall leva våra liv för att det goda ska övervinna det onda:

”Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

På Spotify kan du höra min sång ”Barn av saligheten” som skrevs efter terrorattacken: https://open.spotify.com/track/4nCHzKgxjauSSAm5O6ajtL

Se videon ”Barn av saligheten” på Youtube: https://www.youtube.com/results?search_query=barn+av+saligheten

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Kulturutskottet

Singer- & songwriter

Annonser

En av vår tids rättsskandaler

09 juni 2016

Barn som är rädd Aftonbladet

 

Jag kommer inte ifrån det. Det lämnar mig inte. Den djupa orättvisan som drabbat ett stort antal personer i vårt land. Personer som svikits i flera omgångar av den svenska samhällsvården. Det handlar om de personer som i barndomen placerades på barnhem eller fosterhem och utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art och som utlovats ersättning för sitt lidande. Under årens lopp har jag lärt känna flera av dem. Allt såg lovande ut till en början med två utredningar som pekade mot ersättning för de som drabbats mellan 1920-1980. Därefter en ceremoni i Stockholms stadshus med riksdagens talman, ministrar och kungligheter representerade. Ett stort antal förväntansfulla ”samhällets styvbarn” hade tagit sig dit och en ursäkt framfördes från högre ort. 

Men något gick snett. En proposition lämnades till riksdagen och en myndighet, Ersättningsnämnden, tillsattes 1 januari 2013 för att sköta intervjuer och bedömningar. Förväntansfulla vandrade de drabbade dit, om än på skakiga ben, för att lägga fram sin berättelse inför ett antal jurister och en psykolog. Flera av dem jag talat med har berättelser som är svåra att ta till sig. De har beskrivit för mig hur de upplevt intervjun, eller förhandlingen som det officiellt kallas, som pressande och som plötsligt avbröts efter 30 minuter. Att de sedan knappt kunnat ta sig tillbaka till Centralstationen för egen maskin.

Så småningom kom det ett brev hem från Ersättningsnämnden. För fler än hälften av de som ansökt blev svaret negativt. Det som såg ut att kunna bli en moralisk upprättelse övergick i förtvivlan över att inte bli trodd. Dessutom utan möjlighet att överklaga. Att samhället än en gång svikit. Flera vittnar om att de önskat att de aldrig behövt gå igenom detta trauma att återuppliva minnen som gett djupa sår i själen.

Johnny Lindén från Göteborg är en av de som drabbats. Vi har haft många telefonsamtal under årens lopp. Han kallades till samtal redan 2006 i samband med Vanvårdsutredningen. Där fick han berätta sin historia. Han beskriver det som mycket jobbigt att dra upp minnen från misshandel och sexuella övergrepp på det barnhem i Alingsås där han vistades i början av 1960-talet. Han har därefter också genomgått intervjun med Ersättningsnämnden. Avslaget från nämnden upplever han som ett andra svek från samhällets sida.

En jämförelse kan göras med de som blev tvångssteriliserade i Sverige under 1900-talet. 1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.

Jag lärde känna Elsa Lundh från Ucklum söder om Uddevalla. Hon var en av dem som fick ersättning (jag har sjungit om henne i riksdagen i en debatt om socialtjänsten). Hennes liv tog en positiv vändning när hon fick ersättning av staten för sitt lidande. Även om pengar inte är allt så blev det en viktig markering från statens sida om upprättelse. Elsa tillbringade 25 år på olika mentalsjukhus men hennes sista år i livet blev aningen ljusare, inte minst tack vare ersättningen.

Jag blev politiskt aktiv efter att ha arbetat tio år i Göteborgs Räddningsmission. Ett arbete bland missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik. Jag såg att det gick att förändra människors liv till det bättre och bestämde mig för att påverka politiskt. Då går det inte att bara se på när människor hanteras orättvist.

I höstas väckte jag i en motion i riksdagen förslaget att kommunen bör göras skadeståndsansvarig när ett barn eller en ungdom som har omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp (motion 2015/16:2967 Skadeståndsansvar för kommunerna när barn vanvårdas).

Ersättningsnämndens arbete avslutas 30 juni i år. Närmare 54% av de 5.000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som bevisar att något gått fel i hanteringen. Ersättningsnämnden har helt enkelt varit alltför ogenerös i sin bedömning. Att det kan härledas till lagtexten som togs av riksdagen kan bara till viss del godtas. Erfarna jurister och tillkallad psykolog i Ersättningsnämnden borde i ett tidigt skede ha reagerat. För mig framstår resultatet av Ersättningsnämndens arbete som en av vår tids rättsskandaler. 

Vi politiker ville rätt och gick in i det med goda avsikter. Men det blev fel och jag kan bara uppmana regeringen att ta tag i frågan och ge de 54% som fått avslag en andra chans. Gör om, gör rätt!  

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Även publicerad i Göteborgs-Posten 8 juni 2016: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ge-vanv%C3%A5rdade-barn-en-ny-chans-till-ers%C3%A4ttning-1.2234367

Brottsoffer ska inte behöva vänta på skadestånd

17 januari 2015

Brottsoffer

I ett TV4-inslag beskrivs att Sveriges brottslingar är skyldiga sina offer totalt 767 miljoner och summan stiger stadigt. Brottsoffermyndigheten har i nuläget 36.000 ärenden som rör ersättning till brottsoffer. Många drabbade har fått vänta länge på sin ersättning eftersom en del av de dömda helt saknar betalningsförmåga.

Jag tar som kristdemokratisk riksdagsledamot upp detta i en motion till riksdagen under våren. Min förhoppning är att motionen går igenom och att det skapas en utredning som kommer med förslag att brottsoffren ska ersättas direkt när domen vunnit laga kraft. Så här står det i min motion:

”Människor som drabbats av brott ska få all den hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. En viktig aspekt är den ekonomiska. Det är principiellt viktigt att förövaren gottgör brottsoffret ekonomiskt för det lidande och den förlust som åsamkats.

Av olika skäl blir brottsoffret idag ofta utan det skadestånd som har utdömts, eller får nöja sig med ett lägre belopp. Ibland krävs en lång byråkratisk process för att brottsoffret ska få sitt skadestånd utbetalat. För flertalet brottsoffer upplevs detta, att återigen behöva förklara vad som har hänt och dessutom motivera varför de ska ha ut de pengar som domstolen redan har tilldömt dem, som ett ifrågasättande av deras trovärdighet, vilket i sin tur bidrar till en fortsatt känsla av att vara utsatt. Därför borde regeringen låta utreda en ordning där skadestånd betalas ut direkt från staten till brottsoffret när en dom vunnit laga kraft. Det är sedan statens uppgift att kräva in pengarna från den dömde.”

Roland Utbult, riksdagsledamot (KD)