Archive for the ‘CDU’ Category

Förhoppningar om Kristdemokraterna 2012

01 januari 2012

 

 

 

Journalisten frågar Kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson: ”Kan du säga hur ett kristdemokratiskt reningsverk ser ut?” Alf svarar: ”Först vill jag att du beskriver hur ett liberalt reningsverk ser ut. Är det ett sådant som släpper igenom allt möjligt?”

En sann och smålustig historia där man skymtar en person med självsäkerhet och distans till det politiska hantverket. En person som med sin humor och verbala förmåga på ett ganska enkelt sätt lyckas avväpna journalisten, som lyckas vrida vapnet ur händerna på frågeställaren och använda det till sin fördel. Så gör bara riktigt stora retoriker. Som Churchill när hans hushållerska menade att om hon hade varit gift med honom så skulle hon ha hällt gift i hans te. Sir Winston svarade att om han hade varit gift med henne så skulle han ha druckit det teet.

Kristdemokraterna har potential att nå betydande höjder i svensk politik. Vi levererar också massor från socialdepartementet och mängder av goda insatser görs av kristdemokratiska politiker runt om i landet på olika nivåer och områden. Ändå lyfter inte partiet bland svenska folket. Vi kan läsa om det i bl.a. Svenska Dagbladet denna första dag på 2012. Var finns då möjligheterna?

Vår största möjlighet ligger i hur vi ser på oss själva. Vi är ett parti med en stor potential och bör kunna nå 13-14% och på sikt ligga i nivå med vårt syskonparti CDU i Tyskland på runt 25%.

En andra möjlighet är att förbättra kommunikationen mellan de olika delarna i organisationen, från partiledaren och genom alla led. Det handlar om att skapa trygghet mellan de aktiva. I ett parti där medlemmarna känner tillit till varandra minskar spretigheten i budskapet. Det skapar samverkan mot ett gemensamt mål. Men för att uppnå en sådan situation krävs ett tydligt ledarskap.

Min bild av ledarskap kan illustreras på följande sätt: Det sitter några gamar på en kraftledning och ovanför dem flyger vita tranor. När man kommer närmare ser man att ”gamarna” också är tranor men de har fastnat. Partiledarens och partiledningens roll är att få dessa tranor att lyfta. När partiledaren tar täten och visar färdriktningen bildas ”transtrecket” som gör att energi frigörs i organisationen. Kraften läggs på väsentligheter och inte på inre motsättningar. Det finns samtidigt utrymme för olika uppfattningar. Partiledaren visar vägen och partiet drar åt samma håll.

Kristdemokraterna har duktigt folk inom alla politikområden. Men jag är övertygad om att Kristdemokraternas marknadsföring som ”den sociala rösten” i politiken är den allra mest vägvinnande. Kopplat till fokusområdet ”barns och ungas uppväxtvillkor” finns alla möjligheter att vinna gehör hos svenska folket. Vi ska hålla fast vid vårt fokusområde och göra praktisk politik av det.  Det genomsyrar också de flesta politikområden. Men för att vinna svenska folket krävs mer än ord och handling, det krävs passion!

För mig handlar det inte bara om Kristdemokraterna utan om hela svenska folkets mående. Hälsan är kopplad till människan som social varelse och handlar om hennes relationer till andra människor och hennes roll i sociala sammanhang. Eller som det uttrycks från WHO: ”Hälsa är ett tillstånd som låter människan leva ett socialt och ekonomiskt produktivt liv”.

Den välkände medicinske sociologen Aaron Antonovsky har utvecklat en teori om hälsans ursprung (salutogenes) och beskriver den med begreppet Kasam (Känslan av sammanhang).

Det handlar om att man kan se sin omvärld och sin situation som begriplig och uppfattar att den är möjlig att påverka och att man finner det meningsfullt att försöka påverka den. Salutogena egenskaper gör det exempelvis möjligt för barn att med bibehållen hälsa växa upp under svåra familjeförhållanden.

Varför nämner jag det här i en politisk vision? Därför att jag tror att dessa faktorer kommer att spela en stor roll i framtiden. Det politiska parti som kan omfatta dessa frågor och göra dem begripliga för människor kommer att mötas med respekt och tilltro.

Närmast står Kristdemokraterna inför ett partiledarval i slutet av januari. Kristdemokraterna behöver förändras på djupet. Den partiledare som ska föra partiet framåt måste ha förmågan att få hela partiet att gå åt samma håll. Att nå upp till Alf Svenssons eller Winston Churchills kapacitet är mycket begärt – eller är det kanske inte det? Någonstans började deras resa i osäkerhet men utvecklades till en stor politisk gärning. Det kan hända igen. Det kan hända i Kristdemokraterna!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Annonser