Archive for the ‘Hemlöshet’ Category

Från hemlöshet till talmansbjudning

03 juni 2012

 

Jag var häromveckan med om att befinna mig i två helt olika sammanhang på lika många dagar. Ena kvällen var jag inbjuden till Hemlösas vårfest i Göteborg. Nästa dag sjöng jag i samband med Talmannens sommarbjudning i Sveriges Riksdag.

 

Det var häftiga kast, båda sammanhangen lika värdefulla! Det jag har upptäckt i mitt möte med de hemlösa (jobbade 10 år i Göteborgs Räddningsmission) är att om jag får respekt bland dem så vinner jag också respekt i det som vi ibland kallar etablissemanget. Det ligger en hemlighet i det här. Men det handlar inte om strategi utan om medkänsla för personer som lever i utsatta situationer.

 

När jag medverkade i Bankhallen i Sveriges Riksdag under talmannens sommarbjudning för alla ledamöter och tjänstemän gjorde jag det i en kulturell samverkan tillsammans med kollegan och poeten Bengt Berg, Vänsterpartiet (i förgrunden på bilden ovan). Med fanns också Riksdagskören (i bakgrunden på bilden). Där fick vi uppleva hur kultur är en fantastisk möjlighet att skapa gemenskap och känsla av sammanhang

 

Hjärtats nyckel heter sång, sa Evert Taube. Det gäller oavsett var den används. Sången letar sig in i människors inre på ett unikt sätt. Därför är det viktigt att den också används med känsla. Både när det gäller personer som lever i hemlöshet och de som fått förtroendet att styra det här landet.

 

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

 

PS. För ett år sedan sjöng jag som första ledamot i riksdagens kammare. Du kan gå in och se och lyssna på Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

Varning för hunden! – om hemlöshet

11 januari 2012

 

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra. /…/

Denna dikt ”Varning för hunden” av poeten Stig Dagerman (1923-1954) kan tyckas grotesk och oresonlig. Men för den hemlöse som förlorat allt av värdighet, som fyllt sitt inre med ett självförakt som hela tiden bara ökar i omfattning så är det här en inre bild av verkligheten. Det är inget annat än ett helvete på jorden. Jag mötte det i mitt arbete på Göteborgs Räddningsmission där mötet med missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik blev en tankeställare för livet.

Jag fick lära mig att inte dela in människor i kategorier men att se människan först av allt, med längtan efter kärlek, upprättelse och gemenskap. Jag har slutat använda uttrycket ”den lilla människan” eller att benämna hemlösa som ”svaga människor”. Tvärtom, de har överlevt ett liv som många gånger är fullständigt outhärdligt.

Det jag upptäckte i mitt arbete var att det fanns mycket sorg i den hemlöse. Sorg över att ha förlorat kontakten med anhöriga, att detta enda liv här på jorden blev något annat än vad det var ämnat till. Sorg över att möjligheten att använda sin speciella gåva, ofta konstnärlig, hade förspillts någonstans på vägen. Kanske genom dåliga förutsättningar från början eller genom händelser som gått snett.

Nu har socialstyrelsen på nytt räknat de hemlösa. Att uteliggarna minskar är bra men totalt ökar utestängningen från bostadsmarknaden. Maria Larsson skriver om det i Expressen (även Aftonbladet och Dagen tar upp ämnet) och gör analysen att hemlöshetsproblematiken är mångsidig och att det kräver genomtänkta åtgärder av såväl kommuner som regering. Men även hyresvärdarna har ett ansvar. Det finns bra lösningar, som t.ex. metoden ”Bostad först”.

Hemlösheten är en skam för Sverige och måste avskaffas. Det kan bli en lång väg dit. Men någonstans handlar det om att gå en sträcka i den hemlöses skor för att förstå att det inte är värdigt en enda människa i det här landet att vara hemlös.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot i socialutskottet

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!”

29 april 2011

 

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!” Så lät rubrikerna i Expressen och flera andra tidningar i slutet av april. Jag hade infriat ett gammalt löfte som jag gav till min ombudsman Florence Laag Brandell sedan min tid i Folkpartiet. Florence ”krävde” av mig att om jag kom in i riksdagen så skulle jag sjunga ”Elsas visa” från talarstolen i kammaren vid ett lämpligt tillfälle. Lite spännande var det att ta plats i riksdagens talarstol och sjunga delar av mitt inlägg som totalt varade i över nio minuter.

Innan debatten, som handlade om socialtjänstfrågor, så hade jag fått klartecken från talmannen Per Westerberg att jag kunde sjunga delar av anförandet: ”Något sådant kan vi ju inte förbjuda…” Men den sanna och allvarliga berättelsen om Elsa Lund från Ucklum söder om Uddevalla var så stark i sig att det bar hela vägen. Om du lyssnar till talet genom använda länken nedan så förstår du vilken fullständig tragedi denna människa var med om i livet. Ändå slutade det bra.

När talet avslutades med att jag sjöng ytterligare en vers om Elsa så hände något märkligt. De som började applådera mitt anförande var vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna!

Här är Youtube-länken där du kan se Expressens TV-version: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

Här är länken där du kan se och höra hela talet: http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111104270078466512

Roland Utbult                                                                                                   Riksdagsledamot (KD)

”Bostad först” – metod mot hemlöshet

08 mars 2011

Det finns ingenting som tyder på att regler om husdjursförbud och omedelbar avhysning utan uppsägningstid eller liknande skulle inverka positivt på hemlösa som får en bostad under sin rehabilitering. Istället måste hemlösa få riktiga bostäder där den som bor där har ett eget kontrakt enligt hyreslagen på samma villkor som alla andra.

Det är vår fasta övertygelse att ett lands välfärd bedöms i hög grad utifrån hur man tar hand om sina fattiga medborgare. Moder Teresa kallar de hemlösa för ”de fattigaste av de fattiga”. Få saker är så grundläggande för en person som att ha en bostad att komma hem till.

En vanlig definition för en hemlös är ”en person som sover ute eller är hänvisad till akutboende eller härbärge”. Socialstyrelsens definition är bredare och inkluderar personer som på olika sätt har en osäker boendesituation. Det kan vara en inskriven på kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller stödboende inom socialtjänsten.

Vi vet att psykiatrireformen 1995 där mentalsjukhusen stängdes innebar att många människor med psykiatrisk problematik inte klarade av ett eget boende utan hamnade på gatan. Ingen av oss vill ha tillbaka mentalsjukhusen men effekten blev oönskad. Idag utgör personer med psykiatrisk problematik ungefär 40 procent av de hemlösa, missbrukarna utgör ca 60 procent.

Vi har i Sverige under decennier jobbat med ”boendetrappan” där den hemlöse ska göra en slags karriär för att nå upp till toppen och där det till slut finns en egen bostad. En situation där det finns låga förväntningar men väldigt höga krav. Det har visat sig vara en dålig kombination.

Under Barn- och äldreminister Maria Larssons ledning togs 2006 initiativ till en samlad strategi för att motverka hemlöshet. Den har handlat om att ge stöd till lokalt utvecklingsarbete och att presentera ett antal kunskapsunderlag. Det har också visats intresse för att genomföra det som vi tror kommer att bidra till en minskning av antalet hemlösa i Sverige. Det kallas ”Bostad först”. Det är en evidensbaserad och fungerande ”metod” i de städer där den prövats. Principerna för ”Bostad först” är följande:

• Grunden är riktiga bostäder där den som bor där har ett eget kontrakt enligt hyreslagen på samma villkor som alla andra. Det finns ingenting som tyder på att regler om husdjursförbud och omedelbar avhysning utan uppsägningstid och liknande skulle inverka positivt.

• Frigöra kontraktshanteringen från socialtjänsten och återföra den till bostadsföretagen. Istället skulle socialtjänsten arbeta med klientens grundproblem. Bostaden är en förutsättning för återhämtning. Idag används bostaden ofta som en ”belöning” för visade framsteg och som en ”bestraffning” för det omvända.

• Långsiktighet – ingen ”vårdkedja” där man i olika etapper slussas runt i olika boenden beroende på drogfrihet eller annat. Forskning och människor med egna erfarenheter vittnar samstämmigt om att grunden för en varaktig positiv förändring är trygghet. En viktig faktor för att känna sig trygg är att bostaden är tryggad, vad som än händer i personens återhämtningsprocess.

Principen om bostad först kan sedan kombineras med en mängd olika insatser som till exempel:

  • Case management
  • Boendestöd
  • Personligt ombud

”Bostad först” angriper den långvariga hemlösheten. Den har testats i andra länder och resultaten har varit goda. I New York och Hannover har cirka 90 procent av dem som fått en bostad i kombination med intensiv rehabilitering lyckats behålla sina kontrakt.

Detta prövas nu i liten skala i Sverige, men vi vill att ”Bostad först” introduceras på allvar runt om i landet.

Roland Utbult, riksdagsledamot Kristdemokraterna
Rolf Nilsson, ordförande i Stockholms hemlösa (bilden)

Jungfrutalet

05 november 2010

Så är tiden inne. Jungfrutalet i Sveriges Riksdag torsdagen den 4 november 2010 och klockan är ca 13.30. Talet är väl förberett efter många timmars manglig hit och dit med argument. Jag menar, att på 6 minuter få in både hemlöshetsproblematiken och förslag till lösningar kräver en komprimerad och genomtänkt text. Jag kan i alla fall stolt säga att jag skrivit talet alldeles själv.

Problemen med hemlöshet är enormt svåra att lösa. Men inte omöjliga. Tidigare har vi i Sverige under decennier jobbat med ”boendetrappan” där den hemlöse ska göra en slags karriär för att nå upp till toppen och där det till slut finns en egen bostad. En situation där det finns låga förväntningar men väldigt höga krav – det har visat sig vara en dålig kombination. Kommuner med trappstegsmodellen har ofta många hemlösa.
Låt oss se på de goda exemplen: Den metod som Socialhögskolan i Lund förespråkar kallas ”bostad först” och bygger på principen att om man får en bostad först så möjliggör det också andra åtgärder. Metoden går ut på att en egen bostad är en grundtrygghet som den hemlöse behöver för att kunna ta itu med sina problem. Först en egen bostad, därefter massiva hjälpinsatser och intensiv rehabilitering. Ett skyddsnät av socialsekreterare, fältarbetare och ideella krafter.

Jag känner när jag står i talarstolen att det bär. Det är en inspirerande känsla. Jag brinner för frågorna! Ännu ”roligare” blir det när Monica Green från Socialdemokraterna begär replik. Det är bra att det blir replik på inlägget, då lever det längre… Hon är vass men samtidigt ganska förutsägbar. Det är väl mycket sagt att vi finner varandra på slutet. I riksdagen gäller det att ge och ta och samtidigt visa respekt för sin motdebattör. Så fungerar demokratin och det är inte illa.

Roland Utbult (KD)
Riksdagsledamot