Archive for the ‘Människor i utsatta situationer’ Category

Tiggeriförbud – en skam för Sverige

24 augusti 2016

Siria X - Romsk by 1Idag har jag gett en gåva till en tiggare utanför en ICA-butik i Uddevalla. Det brukar jag inte göra eftersom jag istället valt att ge månadsvis till olika välgörenhetsorganisationer, bl.a. till Erikshjälpen som har arbete bland romer i Rumänien.

Men det tilltänkta tiggeriförbudet gör mig riktigt upprörd. Ett försök att förbjuda fattigdom kommer att slå tillbaka mot dem som framhärdar det. Jo, jag har besökt de utsatta romerna i Rumänien och sett vilket ovärdigt liv de lever.

Jag besökte en by där röken efter brända däck låg konstant som en dimma över området (romerna utvann ståltråd ur däcken). Jag var där i två timmar och hade ont i halsen ett par veckor efteråt. Där sprang barnen i detta på dagarna och sov i det på nätterna. Byn var placerad på en tidigare sophög. Fattigdomen var obeskrivlig.

Jag tror på hjälp i hemlandet och är frustrerad över att de EU-länder som fått stora summor inte tagit sitt ansvar. Men att driva bort dessa människor från våra gator kommer inte att göra Sverige till ett mer välmående land, varken materiellt eller själsligt. Tro mig.

Läs även Elisabeth Sandlunds krönika i Dagen http://www.dagen.se/ledare/tiggeriforbud-ar-ingen-losning-1.768937

Fotograf: Beng Öberg (resekamrat till Rumänien).

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Annonser

En av vår tids rättsskandaler

09 juni 2016

Barn som är rädd Aftonbladet

 

Jag kommer inte ifrån det. Det lämnar mig inte. Den djupa orättvisan som drabbat ett stort antal personer i vårt land. Personer som svikits i flera omgångar av den svenska samhällsvården. Det handlar om de personer som i barndomen placerades på barnhem eller fosterhem och utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art och som utlovats ersättning för sitt lidande. Under årens lopp har jag lärt känna flera av dem. Allt såg lovande ut till en början med två utredningar som pekade mot ersättning för de som drabbats mellan 1920-1980. Därefter en ceremoni i Stockholms stadshus med riksdagens talman, ministrar och kungligheter representerade. Ett stort antal förväntansfulla ”samhällets styvbarn” hade tagit sig dit och en ursäkt framfördes från högre ort. 

Men något gick snett. En proposition lämnades till riksdagen och en myndighet, Ersättningsnämnden, tillsattes 1 januari 2013 för att sköta intervjuer och bedömningar. Förväntansfulla vandrade de drabbade dit, om än på skakiga ben, för att lägga fram sin berättelse inför ett antal jurister och en psykolog. Flera av dem jag talat med har berättelser som är svåra att ta till sig. De har beskrivit för mig hur de upplevt intervjun, eller förhandlingen som det officiellt kallas, som pressande och som plötsligt avbröts efter 30 minuter. Att de sedan knappt kunnat ta sig tillbaka till Centralstationen för egen maskin.

Så småningom kom det ett brev hem från Ersättningsnämnden. För fler än hälften av de som ansökt blev svaret negativt. Det som såg ut att kunna bli en moralisk upprättelse övergick i förtvivlan över att inte bli trodd. Dessutom utan möjlighet att överklaga. Att samhället än en gång svikit. Flera vittnar om att de önskat att de aldrig behövt gå igenom detta trauma att återuppliva minnen som gett djupa sår i själen.

Johnny Lindén från Göteborg är en av de som drabbats. Vi har haft många telefonsamtal under årens lopp. Han kallades till samtal redan 2006 i samband med Vanvårdsutredningen. Där fick han berätta sin historia. Han beskriver det som mycket jobbigt att dra upp minnen från misshandel och sexuella övergrepp på det barnhem i Alingsås där han vistades i början av 1960-talet. Han har därefter också genomgått intervjun med Ersättningsnämnden. Avslaget från nämnden upplever han som ett andra svek från samhällets sida.

En jämförelse kan göras med de som blev tvångssteriliserade i Sverige under 1900-talet. 1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.

Jag lärde känna Elsa Lundh från Ucklum söder om Uddevalla. Hon var en av dem som fick ersättning (jag har sjungit om henne i riksdagen i en debatt om socialtjänsten). Hennes liv tog en positiv vändning när hon fick ersättning av staten för sitt lidande. Även om pengar inte är allt så blev det en viktig markering från statens sida om upprättelse. Elsa tillbringade 25 år på olika mentalsjukhus men hennes sista år i livet blev aningen ljusare, inte minst tack vare ersättningen.

Jag blev politiskt aktiv efter att ha arbetat tio år i Göteborgs Räddningsmission. Ett arbete bland missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik. Jag såg att det gick att förändra människors liv till det bättre och bestämde mig för att påverka politiskt. Då går det inte att bara se på när människor hanteras orättvist.

I höstas väckte jag i en motion i riksdagen förslaget att kommunen bör göras skadeståndsansvarig när ett barn eller en ungdom som har omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp (motion 2015/16:2967 Skadeståndsansvar för kommunerna när barn vanvårdas).

Ersättningsnämndens arbete avslutas 30 juni i år. Närmare 54% av de 5.000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som bevisar att något gått fel i hanteringen. Ersättningsnämnden har helt enkelt varit alltför ogenerös i sin bedömning. Att det kan härledas till lagtexten som togs av riksdagen kan bara till viss del godtas. Erfarna jurister och tillkallad psykolog i Ersättningsnämnden borde i ett tidigt skede ha reagerat. För mig framstår resultatet av Ersättningsnämndens arbete som en av vår tids rättsskandaler. 

Vi politiker ville rätt och gick in i det med goda avsikter. Men det blev fel och jag kan bara uppmana regeringen att ta tag i frågan och ge de 54% som fått avslag en andra chans. Gör om, gör rätt!  

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Även publicerad i Göteborgs-Posten 8 juni 2016: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ge-vanv%C3%A5rdade-barn-en-ny-chans-till-ers%C3%A4ttning-1.2234367

Vad KD vill göra annorlunda i kulturpolitiken

17 januari 2016

picture-105NyckelKristdemokraternas kultursyn handlar om att kultur ger mening i nuet, bär våra historiska rötter och ger oss vingar in i framtiden.

Jag vill ge några korta, personliga reflektioner om Kristdemokraternas framtida roll i kulturpolitiken. Citaten är hämtade från ett upprop på min Facebooksida i januari i år.

 

DET ÖPPNA RUMMET

Vi står vid en kulturpolitisk skiljeväg där vi i Sverige har bekänt oss till mångkultur. Men det finns två ytterligheter. På ena sidan total assimilering, på andra sidan aggressiv nationalism. Däremellan finns ett öppet rum som präglas av ett anständigt sätt att argumentera för kulturarvet, det som binder oss samman. Den som invandrar till Sverige måste förhålla sig till det. I det svenska kulturarvet har vi något gemensamt. Det handlar om grundläggande värderingar, om respekt för varje individ, om demokrati. Det handlar om tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet. Och frihet att utöva religion. Det motsäger inte att vi respekterar den som kommer hit med en annan uppfattning.

Vi har alla något gemensamt, vi är människor, och ska forma en framtid för landet och världen tillsammans. Poängen är att det inte är ytterlighetspartierna som ska fylla det öppna rummet. I detta öppna rum ska vi kristdemokrater finnas med argument och förslag som skapar gemenskap och framtidstro.

SOCIALT PATOS

Kärnan i den kristdemokratiska ideologin är socialt patos med ett stort engagemang för människor i utsatta situationer. Främst handlar det om barnens utsatthet. Vi är barnens och familjernas parti.

Det handlar om att böja sig ner till de allra svagaste. Det är många som kämpar en ojämn kamp idag. Detta har vi med oss, också när vi utformar kulturpolitiken.

FRITIDSPENGEN

  • Hej! Jag heter Ellinor och är diakon. Jag önskar att alla barn ska kunna utöva aktiviteter på fritiden. Bland de som söker hjälp hos oss är det inte ovanligt att man ber om hjälp för att kunna betala terminsavgiften hos Kulturskolan eller fotbollsföreningen.

Fritidspengen på 3 000 kronor, som infördes av Alliansregeringen, har getts till barn som lever i familjer med ekonomiskt små marginaler och är en viktig kristdemokratisk fråga. Den har gjort det möjligt för barnen att delta i olika fritidsaktiviteter eller betala sin kulturskoleavgift. Det är närmast ofattbart att vänsterregeringen tar bort den med argumentet att man tror på en generell välfärd och sänker kulturskoleavgiften med 300 kronor för alla, även de i de rikaste kommunerna. Om vi får tillbaka regeringsmakten 2018 så kommer jag att kämpa för att fritidspengen införs igen.

KULTURSKOLORNA

  • Mitt namn är Maria. Jag vill påminna starkt hur viktig stödet till Kulturskolan/ Musikskolan är i landet. Barn på alla åldersnivåer i grundskolan och fritiden måste fortsatt få rätt att utöva musik, bild, dans: att få uttrycka sig! Jag ser dagligen små barn blomma ut och utvecklas fantastiskt genom att spela och kunna behärska ett instrument.

Att sänka avgifterna för kulturskolorna är varje kommuns uppgift. Det ska vara möjligt för alla barn som vill att få möjlighet att lära sig spela, sjunga eller dansa. Värdet av kultur är enormt! Som kulturskapare prioriterar jag barns och ungas rätt till kulturella aktiviteter.

IDROTT

  • Jag heter Mats. För en som jobbat med kultur och fritidsfrågor i 23 år varav åtta år som ordförande så är det välkommet att det händer något på riksnivå också. Idrottsrörelsen är vår största folkrörelse och den ideella sektorn måste lyftas fram.

Även idrotten har en oerhört viktig uppgift. Framförallt som ideell sektor där barn ska få en stark möjlighet att idrotta utan att utsättas för onödig selektering vid unga år. Idrotten ska stödjas och jag kommer att arbeta för att avdragsrätt för gåvor till idrottsföreningar från både privatpersoner och företag införs.

KULTUR OCH HÄLSA.

  • Jag ser gärna att du tar Kultur och hälsa-frågan vidare. Anne Marie
  • Viktigt att arbetet med kultur och hälsa fortsätter! Det efterfrågas! Maria
  • Kultur i vården! Det helar både patienter och personal. Sara
  • Kultur på recept. Kenneth

Det finns nycklar till varje människa och kulturen är en sådan nyckel. När mörkret omger oss är kulturen ett ljus i mörkret. När dystopierna får dominera samhällsklimatet så är kulturen en kraft som skapar livskvalitet. Den går från hjärta till hjärta och hjälper oss att se och bekräfta varandra.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kristdemokraternas talesperson i kulturfrågor

https://www.facebook.com/Roland-Utbult-124683600889658/?fref=ts

Har du frågor eller förslag, maila: roland.utbult@riksdagen.se

Frågan som ministern inte kunde/ville svara på

01 november 2015

Morgan Joh NigrationVi har inte alltid lösningar på akuta problem. Ett problem med flyktingströmmen är avsaknad av gränskontroll, att så många kommer in i Sverige utan att räknas eller registreras. Ingen vet hur många personer det gäller. Den ansvarige ministern för invandringen i Sverige, justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, kan inte svara på frågan hur regeringen skall lösa problemet. Han värjer sig mot frågor om gränskontroll genom att tala om stängsel och murar, när det egentligen handlar om ökade resurser för tull och polis vid Sveriges viktigaste gränsövergångar.

I Uppdrag Gransknings program om flyktingströmmen genom Europa märker man tydligt hur migrationsministern undviker att svara på en av de viktigaste frågorna: gränskontroll. Eller är det så att ministern helt enkelt saknar svar och inte kan presentera en lösning på ett allvarligt och växande samhällsproblem?

Journalisten: Det finns bland flyktingströmmen de som kommer till Sverige utan att ha asylskäl. Hur ska Schengen kunna skyddas från de som kommer hit och som flyr t.ex. från ett fängelsestraff?

Morgan: Vi har rutiner där Säpo och annan underrättelsetjänst kontrollerar de här fallen. Det är en del i själva prövningen när man söker asyl… och upptäcker man ett sådant fall så är det grund för avslag för asyl.

Journalisten: Men om man kommer till Sverige och undviker att söka asyl, alltså om man bara kommer in här, det är ju öppet för vem som helst.

Morgan: Ja det är klart, då kommer man ju inte att upptäcka dem förrän de begår ett brott till exempel.

Journalisten: Så hur ska vi skydda den yttre gränsen?

Morgan: Ja, om alternativet är att bygga en mur från norr till söder. Det tycker inte jag är ett alternativ faktiskt.

Journalisten: Men hur ska vi skydda gränsen?

Morgan: Stängsel vill jag inte vara med om, vi har nog av murar i Europa.

——————

Roland Utbult (KD)

Kristdemokraternas migrationspolitiska talesperson

Brottsoffer ska inte behöva vänta på skadestånd

17 januari 2015

Brottsoffer

I ett TV4-inslag beskrivs att Sveriges brottslingar är skyldiga sina offer totalt 767 miljoner och summan stiger stadigt. Brottsoffermyndigheten har i nuläget 36.000 ärenden som rör ersättning till brottsoffer. Många drabbade har fått vänta länge på sin ersättning eftersom en del av de dömda helt saknar betalningsförmåga.

Jag tar som kristdemokratisk riksdagsledamot upp detta i en motion till riksdagen under våren. Min förhoppning är att motionen går igenom och att det skapas en utredning som kommer med förslag att brottsoffren ska ersättas direkt när domen vunnit laga kraft. Så här står det i min motion:

”Människor som drabbats av brott ska få all den hjälp de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. En viktig aspekt är den ekonomiska. Det är principiellt viktigt att förövaren gottgör brottsoffret ekonomiskt för det lidande och den förlust som åsamkats.

Av olika skäl blir brottsoffret idag ofta utan det skadestånd som har utdömts, eller får nöja sig med ett lägre belopp. Ibland krävs en lång byråkratisk process för att brottsoffret ska få sitt skadestånd utbetalat. För flertalet brottsoffer upplevs detta, att återigen behöva förklara vad som har hänt och dessutom motivera varför de ska ha ut de pengar som domstolen redan har tilldömt dem, som ett ifrågasättande av deras trovärdighet, vilket i sin tur bidrar till en fortsatt känsla av att vara utsatt. Därför borde regeringen låta utreda en ordning där skadestånd betalas ut direkt från staten till brottsoffret när en dom vunnit laga kraft. Det är sedan statens uppgift att kräva in pengarna från den dömde.”

Roland Utbult, riksdagsledamot (KD)