Archive for the ‘Sjukvård’ Category

Möte med Afrika

03 april 2012

När jag tillsammans med Lars-Arne Staxäng (M), Annelie Enochson och Mikael Oscarsson (båda KD) i början av mars i år besökte Rwanda och Demokratiska republiken Kongo så var det en intensiv och omtumlande resa.

I Rwanda bor 9 miljoner invånare. Det är i huvudsak två folkgrupper som bor där, Hutu och Tutsi. Det helt absurda och avskyvärda folkmordet 1994 innebar att 10.000 personer dödades varje dag i 100 dagar, eller sju personer per minut. Sedan FN dragit tillbaka sina styrkor fanns det ingenting som kunde hindra Hutuextremisternas planer att försöka döda alla Tutsi. De sköts, hackades, hängdes eller på andra vis dödades.

I Kigali Memorial Center i Rwanda kunde vi se bilderna och berättelserna från övergreppen på män, kvinnor och barn (se foto längst upp). Bara i området vid Memorial Center ligger 250.000 personer begravda. Idag är det ett förvånande lugn över Rwanda med ”Unity” som det viktigaste av alla uttryck från regeringen. Det byggs överallt i huvudstaden Kigali och vägarna är väl fungerande. Den rwandiska presidenten väljs i direkta val för en period om sju år.

Efter Rwanda reste vi till Kongo. I östra Kongo är infrastrukturen förstörd, området är oerhört fattigt trots rikedom på mineraler och landet domineras av korruption och svagt ledarskap. Vägarna var minst sagt bedrövliga och i vissa områden gällde det bara att försöka ta sig igenom och komma välbehållen fram.

Det enda som höll samman landet var kyrkornas engagemang. Den svenska organisationen PMU (Pingstmissionens Utlandssamarbete) är en av de organisationer som gör mycket stora insatser runt om i landet. Särskilt gripande var ett nutritionsprojekt utanför regionhuvudstaden Bukavu där undernärda barn fick en ny möjlighet vilket också gjorde deras mödrar stolta och glada (se foto).

På Panzisjukhuset i Bukavu mötte vi den prisbelönte chefskirurgen Denis Mukwege, specialiserad på gynekologi. Min syster Birgitta hade Denis i skolan när hon var missionär i Bukavu så det blev ett speciellt smmanträffande. På Panzisjukhuset hjälps kvinnor som våldtagits eller skadats på annat sätt vid förlossningar. Till detta arbete hör också rehabiliterings-centret Dorkas, ett arbete bland våldtagna kvinnor. Det blev ett möte som berörde starkt när vi fick höra berättelserna från dessa kvinnor. De låter inte det de gått igenom diktera deras framtid!

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Annonser

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!”

29 april 2011

 

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!” Så lät rubrikerna i Expressen och flera andra tidningar i slutet av april. Jag hade infriat ett gammalt löfte som jag gav till min ombudsman Florence Laag Brandell sedan min tid i Folkpartiet. Florence ”krävde” av mig att om jag kom in i riksdagen så skulle jag sjunga ”Elsas visa” från talarstolen i kammaren vid ett lämpligt tillfälle. Lite spännande var det att ta plats i riksdagens talarstol och sjunga delar av mitt inlägg som totalt varade i över nio minuter.

Innan debatten, som handlade om socialtjänstfrågor, så hade jag fått klartecken från talmannen Per Westerberg att jag kunde sjunga delar av anförandet: ”Något sådant kan vi ju inte förbjuda…” Men den sanna och allvarliga berättelsen om Elsa Lund från Ucklum söder om Uddevalla var så stark i sig att det bar hela vägen. Om du lyssnar till talet genom använda länken nedan så förstår du vilken fullständig tragedi denna människa var med om i livet. Ändå slutade det bra.

När talet avslutades med att jag sjöng ytterligare en vers om Elsa så hände något märkligt. De som började applådera mitt anförande var vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna!

Här är Youtube-länken där du kan se Expressens TV-version: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

Här är länken där du kan se och höra hela talet: http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111104270078466512

Roland Utbult                                                                                                   Riksdagsledamot (KD)

Provval och riksdagsval

07 februari 2010

Inför riksdagsvalet håller Kristdemokraterna, som de flesta andra partier, provval bland partiets medlemmar för att se vilket stöd kandidaterna har inför valet. Därefter sätts listan på valsedeln där väljarna kan kryssa den kandidat de vill ska företräda dem i riksdagen.

Jag vann provvalet klart i valkretsen Västra Götaland Västra/Bohuslän som innefattar hela Bohuslän plus kommunerna Mölndal, Partille och Härryda. Dessutom vann jag provvalet i norra valkretsen (Alingsås, Trollhättan, Dalsland m.m.) kom fyra i östra (Falköping, Mariestad, Skövde m.fl.) och så vidare. Stödet för mig har visat sig vara enormt i hela Västra Götaland liksom i Göteborg (som är en egen valkrets).

Västra Götaland Västra/Bohuslän är den valkrets jag bor i och den valkrets som jag satsar mest på inför riksdagsvalet söndagen den 19 september. Det starka stödet för mig från medlemmarna är en indikation på att stödet från väljarna också kan bli omfattande.

På valsedeln till riksdagen är jag placerad på plats 3 efter Magnus Jacobsson och Rebecka Olsson. Eftersom jag kom ny till partiet i augusti förra året så är jag oerhört nöjd att vara bland toppkandidaterna i mitt första val som kristdemokrat!

Nu startar valrörelsen där jag har alla förutsättningar att bli inkryssad av väljarna och ta plats i riksdagen efter 19 september. För det behövs ca 1.600 kryss i hela valkretsen. På intet sätt omöjligt. Jag ser det som en stor förmån att få representera Kristdemokraterna och kommer att arbeta hårt för att öka partiets väljarstöd.

……………………………………………………..

Valet 19 september är viktigt. Det är på många sätt ett ödesval för Sverige och alla oss som bor här. Låt mig belysa tre områden som är viktiga för mig som kristdemokrat: jobben, pensionerna och Sverigedemokraterna.

Jobben. Jobbskatteavdraget för den som arbetar är ett viktigt incitament för att stimulera arbetsmarknaden. För till exempel en undersköterska har jobbskatteavdraget gett 1 500 kronor mer i plånboken varje månad. För varje arbetad timme i vårt land blir det mer pengar till vård, skola och omsorg.

De senaste decennierna har mängder av personer i vårt land hamnat i bidragsberoende vilket till slut även fick socialdemokraterna att reagera. Under den senaste socialdemokratiska regeringen startades reformeringen av sjukförsäkringen. Målet var att halvera sjukskrivningarna men man lyckades inte. Parollen var ”Alla ska med” men resultatet blev ändå att många lämnades kvar på perrongen. 140 nya förtidspensionärer tillkom varje dag under den senaste (s)-regeringen. Totalt var 750 000 människor sjukskrivna eller förtidspensionerade.

Nu är det viktigt att Alliansregeringen fullföljer sin jobblinje och att de grupper som hamnat utanför arbetsmarknaden får det stöd de behöver för att komma tillbaka. Därför har Alliansregeringen startat en rehabiliteringskedja som ska hjälpa människor som varit sjukskrivna att komma tillbaka in i arbetslivet. För den som ändå på grund av sjukdom inte kan komma tillbaka är det viktigt att det sociala skyddsnätet fungerar. För mig som kristdemokrat är detta en hjärtefråga. Staten har det övergripande ansvaret för att varje individ i vårt land ska uppleva social trygghet.

Pensionerna. Pensionärerna är 2000-talets förlorare. Genom en överenskommelse över blockgränserna på 1990-talet så skulle pensionerna följa den ekonomiska utvecklingen, oberoende av statens budget. När den ekonomiska krisen slog till så drabbades pensionärerna mer än andra. Medan en familj med två barn under 2000-talets första decennium fått mer än 8 000 kronor per månad att röra sig med så har pensionärerna i praktiken gått back. Jobbskatteavdragets 70 miljarder under den här mandatperioden ska jämföras med att pensionärerna under samma period endast fått 5,5 miljarder. Det är en stor och viktig grupp, 1,8 miljoner väljare.

Under socialdemokraternas tolv år vid makten sänktes inte skatten för pensionärer en enda gång. Alliansregeringen genomför nu för andra gången en skattesänkning genom höjt grundavdrag för pensionärerna. Framförallt gäller det personer med låg pension. Detta motverkar den svaga utvecklingen av pensionerna. Men mer behöver göras för att pensionärerna som grupp inte ska halka efter utan komma ikapp för förlorade år. Många äldre sliter med sin ekonomi och dessutom oroas de över hur deras boende ska bli på ålderns höst.

Kristdemokraterna har genom åren varit det parti som främst av alla värnat om pensionärernas situation. Vi kommer att prioritera ytterligare skattesänkningar för pensionärer. Det är verkligen dags att de som har byggt upp det här landet och offrat sitt liv till hårt och uppoffrande arbete nu får smaka frukten av det. Personligen kommer jag att slåss för att pensionärerna ska få en förbättrad standard och ett tryggare liv.

Sverigedemokraterna. Ett antal väljarundersökningar har visat att Sverigedemokraterna kan vara på väg in i riksdagen. I demokratiska val har väljaren givetvis makten över sin egen röst och om Sverigedemokraterna lyckas så måste valresultatet respekteras. Men det kan bli en komplicerad situation om de blir tungan på vågen.

Sverigedemokraternas ideologi har sina rötter i en invandrarfientlig strömning som värnar om nationalstaten. Sverigedemokraterna vill enligt sitt program ”upphöja det svenska” och varnar för ”inskränkningar av den nationalistiska principen”. Det finns mycket i invandringspolitiken som har misslyckats och behöver förändras. Men det är en sak att hämta sin näring i missnöjet hos många svenskar. En helt annan och svårare uppgift är att finna en lösning. Då handlar det om att utgå från en människosyn som inte kränker personer eller grupper.

För mig är det viktigt att se människan i första hand, därför vill jag föra en annan politik än den som Sverigedemokraterna står för. Jag tror att det bästa sättet att möta Sverigedemokraterna är att bemöta deras partis och kandidaters argument sakligt och korrekt. Då tror jag att deras ideologi, eller brist på ideologi, kommer att träda fram och de blir inte längre ett intressant alternativ inför nästa års val.

Roland Utbult (KD) Kandiderar till riksdagen 2010

http://www.kryssautbult.nu/

När verklighetens folk hamnar på akuten

21 oktober 2009

I måndags kväll fick jag plötsligt problem med att andas (det visade sig senare att jag hade överansträngt mitt ”muskelpaket” kring bröstkorgen efter några exceptionella lyft av skjutdörrar på 250 kg styck – tillsammans med tre andra personer). Jag kände behov av att komma till akuten och förvarnades då att det kan ta lång lång tid innan du kommer in och sedan lång lång tid innan du får någon behandling.

Eftersom akuten i Uddevalla lagts ner måste jag ta en sjuktransport till Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL) i Trollhättan. När jag kom till receptionen vid 23-tiden ombads jag att ta en nummerbricka. Satt då en timme innan jag ropades in. Man tog några prover och sedan lades jag i korridoren eftersom det inte fanns plats i något rum.

Efter ett par timmar, då jag hade svårt att andas hela tiden, undrade jag vad det var som gjorde att inget hände. Man förklarade att det här var en av de värsta nätterna på akutavdelningen på länge. Vid 5-tiden på morgonen frågade jag igen och då kördes jag in på ett rum.

Några timmar senare, hela tiden med svårigheter att andas, tryckte jag på larmklockan och fick då tala med en doktor. Jag fick några Alvedon så att smärtan i ”muskelpaketet” skulle lindras.

När klockan var 09.00 skickades jag till en skiktröntgen och sedan tillbaka till rummet. En vänlig sköterska ordnade fram en kopp kaffe och sedan blev det några timmars väntan igen innan jag tryckte på larmknappen vid 12-tiden för att höra hur det hela framskred. Då kom en ny doktor som gav mig resultatet av röntgenundersökningen och vid 15-tiden fick jag åka hem. Jag mådde ungefär lika bra som när jag kom till sjukhuset men hade nu fått med mig en del medicin som skulle hjälpa.

Det här är ingen kritik mot personalen på sjukhuset. Det handlar om det som socialminister Göran Hägglund (KD) tagit upp flera gånger i sina tal. Att den svenska sjukvården behöver bli mer anpassad till patientens behov. Att det inte ska vara så att man måste räkna med att behöva vänta i många timmar innan något händer, som om det är det naturliga. Vi hamnar ju alla på sjukhus förr eller senare och ska då känna trygghet inför det som ska komma.

Kristdemokraterna dominerar nu det sociala arbetet inom den svenska regeringen. Göran Hägglund har introducerat ”kömiljarden” där landsting kan få del av extrapengar om de förbättrar situationen för patienterna  (målet att minst 80 procent av patienterna i landstinget får besök inom specialiserad vård respektive får behandling inom planerad specialiserad vård inom 90 dagar – den så kallade ”vårdgarantin”). På kort tid har en halvering skett (från dryga 90.000 till 45.000) av antalet köande patienter i det sammanhanget.

När verklighetens folk hamnar på akuten så ska de också känna att de tas om hand snabbt och effektivt eftersom det är akut! Svenskarna behöver komma bort från sin invanda uppfattning att sjukhusbesök är köer, väntan och ineffektiv vård. Tack vare Göran Hägglunds hårda arbete med att förbättra sjukvården så kan det bli verklighet. 

Roland Utbult (KD)