Archive for the ‘Socialt arbete’ Category

Tiggeriförbud – en skam för Sverige

24 augusti 2016

Siria X - Romsk by 1Idag har jag gett en gåva till en tiggare utanför en ICA-butik i Uddevalla. Det brukar jag inte göra eftersom jag istället valt att ge månadsvis till olika välgörenhetsorganisationer, bl.a. till Erikshjälpen som har arbete bland romer i Rumänien.

Men det tilltänkta tiggeriförbudet gör mig riktigt upprörd. Ett försök att förbjuda fattigdom kommer att slå tillbaka mot dem som framhärdar det. Jo, jag har besökt de utsatta romerna i Rumänien och sett vilket ovärdigt liv de lever.

Jag besökte en by där röken efter brända däck låg konstant som en dimma över området (romerna utvann ståltråd ur däcken). Jag var där i två timmar och hade ont i halsen ett par veckor efteråt. Där sprang barnen i detta på dagarna och sov i det på nätterna. Byn var placerad på en tidigare sophög. Fattigdomen var obeskrivlig.

Jag tror på hjälp i hemlandet och är frustrerad över att de EU-länder som fått stora summor inte tagit sitt ansvar. Men att driva bort dessa människor från våra gator kommer inte att göra Sverige till ett mer välmående land, varken materiellt eller själsligt. Tro mig.

Läs även Elisabeth Sandlunds krönika i Dagen http://www.dagen.se/ledare/tiggeriforbud-ar-ingen-losning-1.768937

Fotograf: Beng Öberg (resekamrat till Rumänien).

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

En av vår tids rättsskandaler

09 juni 2016

Barn som är rädd Aftonbladet

 

Jag kommer inte ifrån det. Det lämnar mig inte. Den djupa orättvisan som drabbat ett stort antal personer i vårt land. Personer som svikits i flera omgångar av den svenska samhällsvården. Det handlar om de personer som i barndomen placerades på barnhem eller fosterhem och utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art och som utlovats ersättning för sitt lidande. Under årens lopp har jag lärt känna flera av dem. Allt såg lovande ut till en början med två utredningar som pekade mot ersättning för de som drabbats mellan 1920-1980. Därefter en ceremoni i Stockholms stadshus med riksdagens talman, ministrar och kungligheter representerade. Ett stort antal förväntansfulla ”samhällets styvbarn” hade tagit sig dit och en ursäkt framfördes från högre ort. 

Men något gick snett. En proposition lämnades till riksdagen och en myndighet, Ersättningsnämnden, tillsattes 1 januari 2013 för att sköta intervjuer och bedömningar. Förväntansfulla vandrade de drabbade dit, om än på skakiga ben, för att lägga fram sin berättelse inför ett antal jurister och en psykolog. Flera av dem jag talat med har berättelser som är svåra att ta till sig. De har beskrivit för mig hur de upplevt intervjun, eller förhandlingen som det officiellt kallas, som pressande och som plötsligt avbröts efter 30 minuter. Att de sedan knappt kunnat ta sig tillbaka till Centralstationen för egen maskin.

Så småningom kom det ett brev hem från Ersättningsnämnden. För fler än hälften av de som ansökt blev svaret negativt. Det som såg ut att kunna bli en moralisk upprättelse övergick i förtvivlan över att inte bli trodd. Dessutom utan möjlighet att överklaga. Att samhället än en gång svikit. Flera vittnar om att de önskat att de aldrig behövt gå igenom detta trauma att återuppliva minnen som gett djupa sår i själen.

Johnny Lindén från Göteborg är en av de som drabbats. Vi har haft många telefonsamtal under årens lopp. Han kallades till samtal redan 2006 i samband med Vanvårdsutredningen. Där fick han berätta sin historia. Han beskriver det som mycket jobbigt att dra upp minnen från misshandel och sexuella övergrepp på det barnhem i Alingsås där han vistades i början av 1960-talet. Han har därefter också genomgått intervjun med Ersättningsnämnden. Avslaget från nämnden upplever han som ett andra svek från samhällets sida.

En jämförelse kan göras med de som blev tvångssteriliserade i Sverige under 1900-talet. 1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.

Jag lärde känna Elsa Lundh från Ucklum söder om Uddevalla. Hon var en av dem som fick ersättning (jag har sjungit om henne i riksdagen i en debatt om socialtjänsten). Hennes liv tog en positiv vändning när hon fick ersättning av staten för sitt lidande. Även om pengar inte är allt så blev det en viktig markering från statens sida om upprättelse. Elsa tillbringade 25 år på olika mentalsjukhus men hennes sista år i livet blev aningen ljusare, inte minst tack vare ersättningen.

Jag blev politiskt aktiv efter att ha arbetat tio år i Göteborgs Räddningsmission. Ett arbete bland missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik. Jag såg att det gick att förändra människors liv till det bättre och bestämde mig för att påverka politiskt. Då går det inte att bara se på när människor hanteras orättvist.

I höstas väckte jag i en motion i riksdagen förslaget att kommunen bör göras skadeståndsansvarig när ett barn eller en ungdom som har omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp (motion 2015/16:2967 Skadeståndsansvar för kommunerna när barn vanvårdas).

Ersättningsnämndens arbete avslutas 30 juni i år. Närmare 54% av de 5.000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som bevisar att något gått fel i hanteringen. Ersättningsnämnden har helt enkelt varit alltför ogenerös i sin bedömning. Att det kan härledas till lagtexten som togs av riksdagen kan bara till viss del godtas. Erfarna jurister och tillkallad psykolog i Ersättningsnämnden borde i ett tidigt skede ha reagerat. För mig framstår resultatet av Ersättningsnämndens arbete som en av vår tids rättsskandaler. 

Vi politiker ville rätt och gick in i det med goda avsikter. Men det blev fel och jag kan bara uppmana regeringen att ta tag i frågan och ge de 54% som fått avslag en andra chans. Gör om, gör rätt!  

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Även publicerad i Göteborgs-Posten 8 juni 2016: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ge-vanv%C3%A5rdade-barn-en-ny-chans-till-ers%C3%A4ttning-1.2234367

Vad KD vill göra annorlunda i kulturpolitiken

17 januari 2016

picture-105NyckelKristdemokraternas kultursyn handlar om att kultur ger mening i nuet, bär våra historiska rötter och ger oss vingar in i framtiden.

Jag vill ge några korta, personliga reflektioner om Kristdemokraternas framtida roll i kulturpolitiken. Citaten är hämtade från ett upprop på min Facebooksida i januari i år.

 

DET ÖPPNA RUMMET

Vi står vid en kulturpolitisk skiljeväg där vi i Sverige har bekänt oss till mångkultur. Men det finns två ytterligheter. På ena sidan total assimilering, på andra sidan aggressiv nationalism. Däremellan finns ett öppet rum som präglas av ett anständigt sätt att argumentera för kulturarvet, det som binder oss samman. Den som invandrar till Sverige måste förhålla sig till det. I det svenska kulturarvet har vi något gemensamt. Det handlar om grundläggande värderingar, om respekt för varje individ, om demokrati. Det handlar om tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet. Och frihet att utöva religion. Det motsäger inte att vi respekterar den som kommer hit med en annan uppfattning.

Vi har alla något gemensamt, vi är människor, och ska forma en framtid för landet och världen tillsammans. Poängen är att det inte är ytterlighetspartierna som ska fylla det öppna rummet. I detta öppna rum ska vi kristdemokrater finnas med argument och förslag som skapar gemenskap och framtidstro.

SOCIALT PATOS

Kärnan i den kristdemokratiska ideologin är socialt patos med ett stort engagemang för människor i utsatta situationer. Främst handlar det om barnens utsatthet. Vi är barnens och familjernas parti.

Det handlar om att böja sig ner till de allra svagaste. Det är många som kämpar en ojämn kamp idag. Detta har vi med oss, också när vi utformar kulturpolitiken.

FRITIDSPENGEN

  • Hej! Jag heter Ellinor och är diakon. Jag önskar att alla barn ska kunna utöva aktiviteter på fritiden. Bland de som söker hjälp hos oss är det inte ovanligt att man ber om hjälp för att kunna betala terminsavgiften hos Kulturskolan eller fotbollsföreningen.

Fritidspengen på 3 000 kronor, som infördes av Alliansregeringen, har getts till barn som lever i familjer med ekonomiskt små marginaler och är en viktig kristdemokratisk fråga. Den har gjort det möjligt för barnen att delta i olika fritidsaktiviteter eller betala sin kulturskoleavgift. Det är närmast ofattbart att vänsterregeringen tar bort den med argumentet att man tror på en generell välfärd och sänker kulturskoleavgiften med 300 kronor för alla, även de i de rikaste kommunerna. Om vi får tillbaka regeringsmakten 2018 så kommer jag att kämpa för att fritidspengen införs igen.

KULTURSKOLORNA

  • Mitt namn är Maria. Jag vill påminna starkt hur viktig stödet till Kulturskolan/ Musikskolan är i landet. Barn på alla åldersnivåer i grundskolan och fritiden måste fortsatt få rätt att utöva musik, bild, dans: att få uttrycka sig! Jag ser dagligen små barn blomma ut och utvecklas fantastiskt genom att spela och kunna behärska ett instrument.

Att sänka avgifterna för kulturskolorna är varje kommuns uppgift. Det ska vara möjligt för alla barn som vill att få möjlighet att lära sig spela, sjunga eller dansa. Värdet av kultur är enormt! Som kulturskapare prioriterar jag barns och ungas rätt till kulturella aktiviteter.

IDROTT

  • Jag heter Mats. För en som jobbat med kultur och fritidsfrågor i 23 år varav åtta år som ordförande så är det välkommet att det händer något på riksnivå också. Idrottsrörelsen är vår största folkrörelse och den ideella sektorn måste lyftas fram.

Även idrotten har en oerhört viktig uppgift. Framförallt som ideell sektor där barn ska få en stark möjlighet att idrotta utan att utsättas för onödig selektering vid unga år. Idrotten ska stödjas och jag kommer att arbeta för att avdragsrätt för gåvor till idrottsföreningar från både privatpersoner och företag införs.

KULTUR OCH HÄLSA.

  • Jag ser gärna att du tar Kultur och hälsa-frågan vidare. Anne Marie
  • Viktigt att arbetet med kultur och hälsa fortsätter! Det efterfrågas! Maria
  • Kultur i vården! Det helar både patienter och personal. Sara
  • Kultur på recept. Kenneth

Det finns nycklar till varje människa och kulturen är en sådan nyckel. När mörkret omger oss är kulturen ett ljus i mörkret. När dystopierna får dominera samhällsklimatet så är kulturen en kraft som skapar livskvalitet. Den går från hjärta till hjärta och hjälper oss att se och bekräfta varandra.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kristdemokraternas talesperson i kulturfrågor

https://www.facebook.com/Roland-Utbult-124683600889658/?fref=ts

Har du frågor eller förslag, maila: roland.utbult@riksdagen.se

Alla dessa goda krafter

20 augusti 2014

Julia SwiftAv Sveriges befolkning över 16 år är 79 procent medlemmar i minst en förening.

Tiden som läggs på ideellt arbete uppgår ungefär till fyra timmar per vecka, vilket motsvarar cirka 400 000 årsarbetskrafter. Överallt finns engagerade människor som brinner för sina föreningar; föräldrar som kämpar i barns idrottsklubbar, diakoner som delar ut matkassar, biståndsarbetare som brinner för sin sak och nykterhetsrörelsen som driver hjälpverksamhet för personer med alkoholproblem.

För Kristdemokraterna har civilsamhällets alla organisationer en viktig roll i samhället. I vårt Sverige kommer samhället alltid att vara större än staten. I regeringsställning har vi framgångsrikt arbetat för att skapa bättre förutsättningar inte bara för familjer och företag utan också för föreningar i det civila samhället.

Vår ideologi har omsatts i konkreta politiska beslut. Ett av de viktigaste förslagen är att vi gjort det möjligt för privatpersoner att göra avdrag för gåvor till organisationer. Man kan göra skatteavdrag på 25 procent för gåvor upp till 6 000 kronor. Sedan 2012 har antalet gåvogivare ökat med 135 000 personer, och i antal kronor gav svenskarna år 2013 cirka 344 miljoner mer än året innan.

Bara i Västra Götalands län har givandet ökat med närmare 55 miljoner kronor på ett år, inte mindre än 33 procent jämfört med 2012.

En viktig del av det civila samhället är trossamfunden. De står för en rik verksamhet för både unga och gamla, där värderingar och etik diskuteras. Den religiösa övertygelsen är en stark drivkraft för bland annat sociala insatser för medmänniskor. I stunder av kris ses samfunden som en trygg plats dit människor söker sig för samtal och tröst, men däremellan uppmärksammas sällan deras betydelse eller insatser för samhället.

Regeringen anser att trossamfunden har en viktig roll, därför att deras unika verksamhet har en betydelse för samhället, men även för att de når människor som tycker att det är lättare att ha kontakt med en ideell organisation än med myndigheter. Därför har bidraget till trossamfunden de senaste åren höjts med närmare 60 procent.

Regeringen har även tillsatt en utredning, som leds av kristdemokraten Dan Ericsson, som ska se över hur staten ska kunna underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning.

Det finns ingen enkel manual för hur ett samhälle ska möta alla utmaningar, men gemenskap är en nyckelfaktor där det civila samhället spelar en viktig roll. Vi är övertygade om att alla föreningar och församlingar behövs för att bygga ett tryggt, varmt och medmänskligt samhälle.

Stefan Attefall (KD)

Samfundsminister

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot Bohuslän

Länk: kristdemokraterna.se

Många vanvårdade drabbas igen

17 januari 2014

Barnhem SverigeRegeringspartierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom den ramöverenskommelse som ligger till grund för ”lagen om ersättning på grund av övergrepp eller försummelser i samhällsvården av barn och unga i vissa fall”. Ett mycket hedervärt initiativ till upprättelse för de som vanvårdats i den svenska samhällsvården mellan 1920-1980.

Ersättningsnämnden är den myndighet som hanterar de olika fallen. Att det skulle bli svårbedömt med ersättningarna berättade nämndens ordförande Göran Ewerlöf redan i januari 2013.

Nu hopar sig mailen och berättelserna från personer som fått avslag på sin ansökan om ersättning. Mötet med Ersättningsnämnden beskrivs av flera som hårt. Det kan givetvis bero på att man kommer som en mycket skör människa och möter en nämnd som sitter på rätten att besluta om det är så att övergreppen man genomlevt varit av tillräckligt allvarlig art. Om ett avslag på ansökan sedan kommit har det bara bekräftat att det trauma man genomlevt i fosterhem eller på barnhem inte varit tillräckligt illa och omänskligt.

Vad är det då för vanvård som det handlar om? Här några exempel: Inlåsning i skrubbar, tvångsmatning, att vara utan mat, brist på vård, försummelse, kroppsarbete, bestraffningar i form av stryk eller piskrapp, brist på skolgång, sexuella övergrepp.

Ett bekymmer är att nämnden har att förhålla sig till förhållandena vid tidpunkten för händelserna. Det betyder att den tidens lagar skall ligga till grund för bedömningen. Socialstyrelsen ger i publikationen ”Råd och anvisningar” (1948:9) tydliga anvisningar vad barnen inte får utsättas för. Det handlar om bl.a. inlåsning, tvångsmatning och stryk. Väger Ersättningsnämnden in Socialstyrelsens anvisningar och andra föreskrifter och förordningar från den tiden när man gör bedömningen av de upplevelser som ska ligga till grund för ersättning?

Av tänkta 5.000 fall hade det kommit in 3.594 ansökningar i december 2013. Sammanlagt 1.101 beslut hade då fattats och i 618 fall hade de sökande beviljats ersättning. 483 personer hade fått avslag på sin ansökan (drygt 43%). För dem som fått avslag är det knappast någon tröst att majoriteten av de som sökt fått ersättning. För dem har sveket de en gång fick genomlida istället upprepats ännu en gång. Och det efter att på nytt ha fått öppna såren från ett ofta helvetiskt lidande.

Upplevelserna påverkar hela människan och hela livet. För många har det betytt känslomässiga störningar med psykiatrisk problematik som följd, bristande utbildning och ekonomisk utsatthet. Berättelserna är många. För de som verkligen genomlevt vanvård av allvarlig art och ändå nekas ersättning fortsätter detta trauma.

Frågorna måste ställas: Finns det personer som nekats ersättning trots att de blivit utsatta för allvarliga övergrepp eller försummelser? Är Ersättningsnämnden för hård i sina bedömningar?

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Var kommer energin ifrån när man engagerar sig?

12 januari 2014

EngagemangVad är det som gör att man engagerar sig så till den grad i något där resultatet inte är självklart och givet? Varför ger man stora delar av sin fritid till något som handlar om andra människors välbefinnande? Vad är det som gör att man engagerar sig politiskt när man vet att många inte delar den uppfattning man har utan istället kritiserar ens motiv?

Jag tror att den främsta orsaken till ett starkt politiskt intresse är att det finns en värdegrund som innehåller det man själv delar av värderingar och idéer. Om den grunden finns där så är den inte bara en kraft att arbeta för olika mål, den är också en trygghet och en tillflykt när det inträffar motgångar.

Alla människor kämpar med livets djupa frågor. Vi är alla sårbara och formas av en mängd upplevelser och intryck. Livet ska hanteras och blicken vara fäst framåt. Det är inte alltid lätt. Det är inte sällan som den mesta energin går åt att bearbeta negativa upplevelser som man tidigare varit med om. Det kan ta musten ur vem som helst.

Under 10 år arbetade jag i Göteborgs Räddningsmission. Jag såg att det gick att förändra människors liv och tänkte att det måste gå att förändra samhället till något bättre. I det arbetet såddes fröet hos mig till ett politiskt engagemang. Jag såg att fattigdomen är den största källan till ojämlikhet. Med rätt insatser skulle fler ges möjlighet till förändring, givet att personen ifråga var beredd att ta det ansvar som varje människa har för sitt liv, också i relation till andra.

I inledningen till Kristdemokraternas principprogram (läs partiprogram) står följande: ”Kristdemokrati är demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Kristdemokratin är värdeorienterad. Med detta menas en politik som har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum”.

Såvitt jag kan se så finns det inget annat parti som har ordet kristen i sin värdegrund. Jag söker med ljus och lykta på hemsidor och i partiprogram. Men faktum kvarstår, den kristna värdegrunden och traditionen finns bara inskriven i ett enda partis programförklaring: Kristdemokraterna. Den genomsyrar också alla politiska områden.

Vad är det för grundläggande kristdemokratiska värderingar som ger energin att engagera? Den kanske viktigaste utgångspunkten är människans unika och okränkbara värde. Människovärdet är knutet till existensen, inte till olika stadier eller situationer i den enskilda människans livscykel eller till hennes förmåga och egenskaper. De värden, rättigheter och skyldigheter, som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen, är oundgängliga som grund.

En viktig grundläggande värdering i kristdemokratin är förvaltarskapstanken. Det handlar om att förvalta såväl de egna som de gemensamma resurserna. Ett solidariskt samhälle med ett gott förvaltarskap kräver att vi odlar viktiga medborgerliga dygder och karaktärsegenskaper. Det handlar om rättvisa, måttfullhet, mod och praktisk klokskap, men även omsorg och kärlek.

Människan är en gemenskapsvarelse. Hon utvecklas och mår bäst av att leva i gemenskap med andra och få uppleva att vara en del av ett sammanhang. Familjen är den viktigaste sammanhållande länken i samhället.

En viktig del av den kristna människosynen är ”den gyllene regeln”: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Praktiskt kan det ta sig uttryck i hur Kristdemokraterna framgångsrikt drivit avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Kristdemokraterna är den ”sociala rösten” i politiken.

Personligen så är jag fascinerad av vad olika kristna personer har betytt genom historien. William Wilberforce, Dietrich Bonhoeffer och Martin Luther King för att nämna några. De är förebilder som också bidrar till motivation och energi för oss andra att målmedvetet arbeta vidare med blicken fäst framåt.

Jesus är naturligtvis den främsta förebilden. Han bemötte människor med en utgivande kärlek som förändrade världen och många människors liv, då som nu. Martin Luther King skriver i sin självbiografi om de svartas kamp i USA: ”Det var bergspredikan och inte någon lära om passivt motstånd som inledningsvis inspirerade de svarta i Montgomery till ett värdigt socialt agerande. Det var Jesus från Nasaret som fick de svarta att resa sig till protest med kärlekens kreativa vapen”.

Kristdemokratin bygger på kristen människosyn och värdegrund. Det är den grunden vi har byggt vårt land på. Det finns ingen anledning att tona ner dess betydelse. Tvärtom, den kristna traditionen har i hög grad format vårt lands syn på varandra och omvärlden. Det är den värdegrunden som ger mig energi och vilja att fortsätta förändra samhället till det bättre. Det är ingen quick fix, som en del tycks tro. Det är ett långsiktigt arbete för en bättre värld för varje människa.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Skärp rättstryggheten för barn!

11 februari 2013

Barn som är rädd AftonbladetNu har det hänt igen! Ett barn far illa på grund av domstolsbeslut som inte tar in barnets perspektiv.

I veckan kom en dom i kammarrätten att en femåring, lillebror till de mycket uppmärksammade ”Markbarnen”, skall flyttas från det familjehem där han levt hela sitt liv till sin biologiska mor. Detta trots att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv ska vara rådande i alla ärenden gällande barn.

Drygt 20 000 barn och unga i Sverige är omhändertagna enligt de lagar vi stiftat. De nya ändringarna i socialtjänstlagen från 1 januari i år förtydligar barnens rätt. Exempelvis skall varje omhändertaget barn få en egen socialsekreterare. Denne ska besöka barnet regelbundet utifrån barnets behov.

Räcker inte

Men detta räcker inte. Vi vill utöka handläggaransvaret för socialsekreterarna. Regeringsformen 1 kap 9§ anger krav på att ”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning. När man bryter mot detta måste det bli kännbara konsekvenser. Effektiv tillsyn och kvalitetskontroll krävs av både utredningsarbete och vårdinsatser.

Vidare bör vårdnadsöverflyttningar övervägas i fler fall när barnen blir kvar i familjehemmet och de biologiska föräldrarna har en mycket dålig prognos att under överskådlig tid ta hand om sina barn. Barnperspektivet skall väga tyngre än föräldrarätten. Möjligheten finns redan i socialtjänstlagen men genomförs bara undantagsvis.

Vidare bör barnet företrädas av ett ombud när det omhändertas, eller vid vårdnadstvister, umgänge och boende. Med ett ombud skulle de lagar som skall trygga barns rätt följas bättre. FN:s barnkonvention bör också inkorporeras i svensk lag. Det skulle leda till bättre uppmärksammande av barns rättigheter och till ett starkare skydd.

Bo Edvardsson

docent i psykologi och socialt arbete

Ingela Thalén (S)

fd socialminister, ordförande i Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Roland Utbult (KD)

riksdagsledamot

Låt begreppet ”barnfattigdom” finnas kvar!

19 januari 2013

Glömda barnen

Det är märkligt vilket inflytande media har. När Uppdrag granskning avslöjar hur Rädda barnen, Bris och Majblomman manipulerat med siffror för att stärka sitt varumärke och locka till sig fler bidragsgivare så får det ett oerhört genomslag i media. Detsamma hände för några år sedan då Röda korset avslöjades med höga löner och styrelsearvoden.

Tack och lov så finns det organisationer som inte använder sig av överdrifter av det slaget som kommit fram i Uppdrag granskning och inte heller erbjuder sina chefer löner som sticker i ögonen på dess bidragsgivare och andra.

Barnfattigdom handlar främst om att familjer på olika sätt får svårt att hantera sin ekonomi vilket går ut över barnen. Men det är viktigt att komma ihåg vad som menas med fattigdom. Vi talar ofta om tre olika former fattigdom:

1. DEN ABSOLUTA FATTIGDOMEN Då ligger inkomster eller tillgångar under en viss bestämd nivå. Vi möter denna fattigdom bl.a. i Afrika och talar då om en dagsinkomst som understiger en eller ibland två amerikanska dollar.

2. RELATIV FATTIGDOM ”avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle. Genom att använda begreppet relativ fattigdom går det att mäta enskilda individers upplevelser av sin fattigdom och hur fattigdomen i ett samhälle utvecklas; trots att medborgarnas absoluta fattigdom minskar, kan den relativa fattigdomen öka, genom exempelvis större löneskillnader, något som kan mätas genom en jämförelse mellan olika inkomstgrupper” (Wikipedia).

3. RÄDDA BARNEN har ”infört” ytterligare ett sätt att mäta fattigdom och då riktar man in sig på just begreppet ”barnfattigdom”. Det handlar om att barn i familjer som får försörjningsstöd (socialbidrag) eller har låg inkomst inte kan täcka de nödvändiga kostnaderna. Barnen drabbas genom att de t.ex. inte kan följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.

I Sveriges Riksdag, där jag är ledamot för Kristdemokraterna i bl.a. socialutskottet, används uttrycket ”barnfattigdom” som ett slagträ av oppositionen. Det finns ingen hejd på alla de gånger som uttrycket slungats i förhoppningen att vinna politiska poäng. Det är naturligtvis lika ohederligt som att överdriva siffror för att få in mer pengar till sin organisation.

Men jag menar ändå att uttrycket barnfattigdom är alldeles för allvarligt för att begreppet ska tas bort. Vi måste se att det finns barn som har det väldigt svårt också i vårt land. Vi måste se barnen som växer upp i outhärdliga situationer. Det kan bero på sociala svårigheter i familjen, som t.ex. någon typ av missbruk eller psykiatrisk problematik. Ur ett barns perspektiv är denna fattigdom inte bara en fråga om pengar utan också om avsaknad av social omsorg.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Läs mer om Barnfattigdom i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, GP.

Mitt Nationaldagstal 2012

06 juni 2012

Plats: Vid Herrestads kyrka, Uddevalla

Varför vet vi så lite om varför vi firar den svenska nationaldagen? Varför har den blivit upphöjd till helgdag? Ja, det var ju faktiskt Svenska flaggans dag fram till början på 80-talet då den blev nationaldag och 2005 helgdag.

Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till svensk kung – det är stort men inget vi tänker på så ofta. Regeringsformen – grunden för hur ett land ska styras – som undertecknades den 6 juni 1809 kunde ha föregåtts av ett inbördeskrig. Men det blev en fredlig process och betydde ingen våldsam förändring av maktfördelningen i Sverige. Dessa båda händelser är alltså orsaken till att vi är samlade här idag. Det kallar jag historiens vingslag…

En av de som skrev under Regeringsformen 1809 var bondeståndets talman Lars Olsson som levde 1786-1830. Han ligger begravd här intill kyrkan. På kyrkväggen finns en inskription: ”Han styrde bondeståndet med fast hand och förde med värdighet dess talan”.

Lars Olsson är också avbildad på en väldigt stor tavla i Sveriges Riksdag. Jag får ofta besök av grupper och då brukar jag visa rummet med de fyra representanterna för adel, präster, borgare och bönder. Det är ju lite speciellt att Lars Olsson kommer från den församling där vi befinner oss idag och där de flesta av oss är medlemmar.

Regeringsformens avslutande ord som Lars Olsson skrev under lyder så här: ”Till yttermera visso hafve vi detta med våra namns underskrifvande och våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den sjätte dagen i junii månad år efter Kristi börd ett tusende åtta hundrade och på det nionde.” Med andra ord 6 juni 1809.

Kungamakten överlevde regeringsformen 1809. Mindre än 10 år senare trädde den förste Bernadotten in på scenen – Karl XIV Johan.

Den svenske kungen Carl XVI Gustaf har ett valspråk ”För Sverige i tiden”. Vad är det han säger egentligen? Jo, att han är del av något som är större än honom själv. Han är inte centrum utan det är Sverige och det svenska folket. Jag tror att det är därför som vår kung fortfarande är kung i Sverige.

Du och jag är en del av något som är större än oss själva. Vi är en del i en nation, vi upplever det särskilt starkt när våra idrottsstjärnor gör stora insatser. Sverige spelar snart EM i fotboll och jag brukar resa mig när nationalsången spelas. Särskilt när det är en hornmusikkår… pampigt, högtidligt!

Vi är en del av något som är större än oss själva. Men vi är viktiga delar! Ingemar Olsson skriver i en sång: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.” Vi förvaltar något som vi fått ta över efter andra. Vi lever i en slags stafett. Någon har sprungit sträckan innan. Någon ska ta över. Vad lämnar jag över? Vi vet att varje sträcka är viktig. Vi förvaltar möjligheter, vi förvaltar miljön – och vi förvaltar också varandra!

Kören sjöng ”That´s what friends are for” – fritt översatt: ”Det är vad vänner är till för”. I mitt arbete bland hemlösa i Göteborg mötte jag människor som gjorde väldigt mycket för andra. De var mina vardagshjältar. Fältarbetarna som skapade ljus och hopp in i människors liv. De hemlösa som förlorat allt upplevde att det fanns personer som brydde sig.

Jag minns en person som jag träffade en gång när vi hade en morgonsamling. Han höll i en nyckel och sa: ”Den här är viktig för mig”. Han hade fått en egen lägenhet efter alla år som hemlös, med en egen nyckel och den var viktig för honom.

Det finns nycklar till varje människa. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt att en person har varit lite svår att få kontakt med… men så börjar man samtala… Det finns nycklar till varje människa! Det är lätt att se sig själv som en isolerad ö. Men vi behöver varandra. Inte bara det, det handlar om livets mening. Psykologen Aaron Antonovsky förklarar vad livets mening är rent mänskligt: Känslan av sammanhang (KASAM) och att ha en uppgift.

Jag vill berätta om en storslagen man. Abraham Lincoln räknas som en av USA:s största presidenter, kanske den störste. Han hade långa armar som hängde långt ner och såg ut att vara feldimensionerade. Han hade en motståndare som hette Stanton.

Stanton brukade kalla Lincoln för ”gorilla”. Han sa t.o.m. att man behövde inte resa till Afrika för att jaga gorillor. Det fanns en ”Original Gorilla” och det var Abraham Lincoln. När Lincoln blev president så behövde han en försvarsminister. Han visste att Stanton var den som var mest lämpad. President Lincoln gjorde sin belackare till försvarsminister. När Abraham Lincoln mördades 1865 så berättas att en mycket rörd Stanton ”vars ansikte var täckt av tårar” på begravningen talade sig varm om den som han tidigare talat så illa om. Stanton sa att Abraham Lincoln är en av de största männen i historien – ”Lincoln belongs to the ages”.

Vänner, vi lever i ett land med fred. Det har vi gjort i många år. Någon påstår att det är därför som vi inte firar på samma sätt som andra nationer. Några av oss har varit på Karl Johan i Oslo och sett hur norrmännen firar! Jag menar att vi borde fira MER än andra!

Vi är ett rikt land men det finns också brister. För personer med funktionsnedsättning är bristen på tillgänglighet tydlig. Inom sjukvården dör 3.000 personer varje år på grund av brister i vården och nästan 100.000 skadas. Det finns fattigdom. Fattigdom kan räknas på olika sätt. I Kongo, där jag var i mars i år, är fattigdom att leva under 1 dollar om dagen. I Sverige talar vi om fattigdom när vi inte kan unna oss –  eller barnen det viktigaste. Det finns också en relativ fattigdom där man jämför inkomster och ser att det finns de som lever långt under vad som är den genomsnittliga inkomsten.

Det finns brister i vårt land. Men det är ett land som vi är stolta över. Som många före oss varit med att bygga upp. Sverige är ett land i fred. Vi ska bygga vidare tillsammans på det här landet. Vi är alla en del av något som är större än oss själva. Ett land, en värld där du och jag har en plats. Det kan vara svårt att finna den platsen ibland. Men det finns nycklar för dig och mig. Vi ska bygga i vänskap. That´s what friends are for!

Jag vill nu att vi tillsammans utbringar ett fyrfaldigt leve för vårt Sverige…!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer om Nationaldagen: DN, Aftonbladet, Expressen, GP, Dagen

Sverige behöver fler ICA-Jerry

04 juni 2012


Idag besökte ombudsman Jakob Hallman och jag Strömstad kommun och träffade  bl.a. Carina Oleniusson, som arbetar som praktikstödjare och  enhetscheferna Håkan Wikander och Anna Almén. Syftet med besöket var att  se hur de arbetar med att hjälpa personer med funktionsnedsättning in på  arbetsmarknaden.

Det blev ett mycket bra möte som också gav en del att fundera över. Strömstads kommun gör betydande sociala insatser för sina invånare. Arbetslösheten är dessutom låg. Vi konstaterade att arbetsgivarnas vilja att anställa personer med funktionsnedsättning inte ska överskattas men att det samtidigt finns lysande exempel på företagare som med hjärtat på rätt ställe anställer och ser till att arbetet blir meningsfullt för den enskilde.

Regeringen vill nu också öka stödet för arbetsgivare som anställer personer med funktionsnedsättning. I den nyligen presenterade FunkA-utredningen föreslås förenklade stödformer och ett nytänkande i synen på hur personer kan ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.

För oss kristdemokrater är det viktigt att alla får känna sig behövda. Vi har också satt som mål att 10.000 personer med funktionsnedsättning ska anställas inom kommun- och landstingssektorn. Vi vill ha ett samhälle som tar vara på människors möjligheter och inneboende förmåga. Var och en ska ges möjlighet att arbeta 100% av sin förmåga! ICA-Jerry behöver följas av Konsum-Kalle och Bokia-Stina.

Bilden från vänster: undertecknad, Carina Oleniusson, Anna Almén och Håkan Wikander.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot i Socialutskottet