Jag har lyssnat på Håkan Juholts linjetal som nybliven partiordförande för Socialdemokraterna. Man kan läsa om det också i DN och de flesta andra media. Vad sa han? Vad vill han? På mig verkar det som att talet är en enda stor peptalk för socialdemokratiska ombud på kongressen och partisympatisörer runt om i landet. Juholt lyfter fram Socialdemokratins historiska roll och det gör han bra. Det är ingen tvekan om att partiet har haft en enorm betydelse för att utveckla det Sverige vi lever i idag. Men när det gäller dagens svenska samhälle så är inte partiet up to date. (s) har tappat i självkänsla och är tydligt tilltufsade av två förlorade val. Bra för ödmjukheten men knappast för självförtroendet.
Det värsta av allt, man har inga lösningar för framtiden. Det enda Håkan Juholt levererar är en översyn av det pensionssystem som hans parti sjösatte tillsammans med borgerliga partier i mitten av 1990-talet. Jag tycker ändå om tonen i Håkan Juholts tal. Han startar bra om kultur och människovärde och avslutar med en hyllning till Obama och de möjligheter som ligger i ett frihetligt samhälle. Han är folklig, använder humor och har självdistans. Han verkar mer påläst än Mona Sahlin och mindre potentatisk än Göran Persson. Han kommer troligen att få många på landsbygden som lämnat sossarna att börja fundera på att återgå till partiet igen i nästa val. Men storstädernas väljare, där valet avgörs, lär han knappast locka.
På en skala 1-5 ger jag Håkan Juholt betyg 2. Trots ett engagerat, innehållsrikt och stundtals roligt tal så saknas den allra viktigaste beståndsdelen: Vägen in i framtiden! Eller som Juholt själv uttryckte det: ”Socialdemokraterna måste bli bättre på att förstå sin samtid och vår framtid”.
Roland Utbult (KD) Riksdagsledamot
Utbults blogg 
27 mars 2011 kl. 07:47 |
Jag har inte djupanalyserat Juholts tal, men jag kan tyvärr konstatera att fler partier borde förstå sin samtid och vår framtid, möjligen också sin uppgift bättre. Då jag dagligen arbetar med utförsäkrade och liknande så blir jag bara förvånad över KD. Jag har i alla år inbillat mig att KD står på de svagas sida, men jag börjar tvivla. Det känns som att samtliga i Alliansen är så sugna på att få vara med och styra att de är beredda att ständigt ligga platt för alla Moderaternas tilltag. Att Moderaterna ser de flesta individer som någon slags produktionsboskap är väl knappast något nytt, men då måste väl de med andra värderingar reagera! I stället syns det mig som att samtliga i Alliansen nu tävlar om vem som kan vara längst till höger. Måste nog erkänna att jag tappat tron på KD då de också tycks sitta med i ledningsgruppen för ”Sköt dig själv och skit i andra”.
Det är fint att vara rik i dessa dagar och jag missunnar ingen detta nöje. Men skall ett samhälle må bra i längden så är nog omtanken om nästan en av grundbultarna. Det tycker jag mig nog se mer av hos Juholt än hos någon av Alliansens ledare. Möjligen är det också en och annan i storstäderna som p.g.a. insikten om att man inte är odödlig och även kan drabbas av både sjukdom och arbetslöshet undan för undan lär sig att stava till ordet solidaritet. Kanske är det också en och annan i våra storstäder som inser att Kenneth Boulding kanske har rätt när han säger att ”den som tror på obegränsad tillväxt på en begränsad planet måste antingen vara idiot eller nationalekonom”. Jag är inte helt säker på att Juholt mer än Alliansen förstått det senare, men jag tror bestämt att han begripit det första bättre.
27 mars 2011 kl. 10:45 |
Tack för en trevlig recension med betyget ”Grattis till Juholt!” på en omvänd betygskala gällande en politisk motståndare.
Han blir nog en tuffare kombattant än ditt tips i december: Sven-Erik Österberg.
När det gäller ”Vägen in i framtiden!” saknas den visionen hos flera partier som ligger risigt till.