”Jag är borgerlig. Därför är jag inte liberal”

I min bokhylla på kontoret i riksdagen får jag ögonen på en intressant boktitel: ”Borgerlig framtid”. Jag försöker finna förklaringar i boken från 2011 på vad som gjorde att Alliansen sprack vintern 2019 då Liberalerna och Centerpartiet, också de liberaler, lierade sig med vänstern.

Jag läser ett kapitel som heter ”Liberala idéers förtjänster och risken med liberalerna” av Thomas Idergard. Han citerar först en ledarskribent på Expressen: ”Många gamla vänner (läs Alliansen), eller åtminstone ytliga bekanta blir fiender i högerns nya debatt. Liberala feminister, socialt radikala libertianer och stridbara antirasister har svårare att finna sin plats i borgerligheten.”

Sedan utvecklar Idergard det hela: ”Precis som demokratin för att kunna bestå ytterst behöver förankras i något utanför sig själv – det vill säga i rättigheter som inte kan avskaffas på demokratisk väg, gäller för det fria, allsidiga samhällets förhållande till liberalernas dogmer att dessa inte kan garantera friheten, utan snarare bidrar till att undergräva den. Att vara liberal är att vara anhängare av ett ideologibygge som leder till orimligheter. Att vara borgerlig är att ha ett synsätt som i varje läge söker värna friheten som en följd av något primärt. Jag är borgerlig. Därför är jag inte liberal”.

På Idergard låter det som att liberalismen är som en båt utan roder på ett öppet hav. Vinden blåser vart den vill och det går inte att lita på att liberaler håller kursen.

Att Idergard såg konturerna av en sprucken Allians redan 2011 är intressant. Det säger mig att sprickan i Alliansen är något som släppt i fogarna långt tidigare än under senaste året.

ISRAEL 70 ÅR – mitt tal i Göteborgs Synagoga

Dear mr Josef Frisher representing mr Marcus Wald, dear ambassadeur Ilan Ben-Dov , dear guests.

Det är en ära för mig som riksdagsledamot att få tala här idag. Det är 70 hedervärda år sedan David Ben-Gurion reste sig upp i den stora salen på Tel Avivs museum och läste upp självständighetsdeklarationen och i radiosändning förklarade att Israel nu var en egen stat. En milstolpe i världshistorien!

Det var ett fantastiskt modigt steg av Ben-Gurion och det var ett nödvändigt steg. 70 år senare kan Israeler känna en oerhörd stolthet över att landet har överträffat alla de förväntningar och ambitioner som grundarna en gång hade. Israel har utvecklats till en teknologisk, ekonomisk och vetenskaplig supernation. Från fattigt jordbruksland till att få öknen att blomstra. Israel är det land i världen förutom USA som har flest företag listade på Nasdaqbörsen. Världen och inte minst Sverige har mycket att lära.

Israel är visserligen med på Sveriges lista över prioriterade handelspartners, men ändå har vi ännu inte något Business Sweden-kontor i landet, idag sköts istället förbindelserna från Europakontoret i Wien.

Israel har samtidigt blivit ett viktigt center för kulturen, egentligen helt oproportionerligt med sin storlek. Den enastående klassiska musiken och alla litteraturpristagare möter jag ofta i mitt arbete som ledamot i riksdagens kulturutskott.

För 70 år sedan ville Ben-Gurion förbjuda tv:n då han trodde att det skulle ha en negativ inverkan på israelisk bildning och kultur. Men Israel har som ingen annan nation lyckats kombinera just bildning, den klassiska litteraturen och musiken.

Israel är idag en demokratins oas i en diktaturernas öken! En levande och stabil demokrati. Men istället för att förmå andra länder i regionen att erkänna Israel har Sverige förts in i FN:s enformiga talkör som ständigt och ensidigt kritiserar Israel.

Idag är en glädjens dag då vi har samlats för att hylla 70-åringen Israel. Men jag måste ändå säga några ord om människors likgiltighet. För ingenting är så farligt för en demokrati som människors likgiltighet. Den skapar utrymme för ondska. Och ondskan finns alltid och lurpassar på tillfällen.

Det är allas vår demokratiska plikt att aldrig glömma den ondska som gastkramade Europa under nazismen och kommunismen. Vi får inte tro att vi som lever och verkar här idag har så mycket förstånd att framtiden är automatiskt säkrad för de goda krafterna. Idag, i vårt Sverige, varnas judar för att bära kippa och Davidsstjärna. Detta ska vi politiker givetvis fördöma. Men det räcker inte med att enbart använda det gängse ordet ”oacceptabelt”.

Det räcker inte med enbart ord. Det krävs handling, mod och upprepad information i varje skola och i varje klassrum. Organisationer som Nordiska Motståndsrörelsen bistår med vanvettiga värderingar. Vi måste dessutom inse att många människor som har kommit till Sverige har med sig en hatisk inställning till Israel och det judiska folket. För detta kan vi aldrig stå likgiltiga.

Som kristdemokrat utgår jag från den judisk-kristna etiken och vill på allt sätt motverka antisemitism och den negativa syn gentemot staten Israel som präglar stora delar av vårt samhälle.

Personligen vill jag till sist citera ett gudomligt löfte som återfinns i Jeremia bok kapitel 33 vers 25 och 26: ”Jag kommer aldrig att överge Israels barn, eller ändra min plan att en son till min tjänare David en dag ska regera över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Istället ska jag återupprätta deras välstånd och förbarma mig över dem.”

Grattis och Guds rika välsignelse Israel – du är en 70-åring väl värd att fira!

Tack för ordet!

Roland Utbult, riksdagsledamot, Kristdemokraterna

På bilden fr.v. Marie Nylén Utbult, ambassadör Ilan Ben-Dov, undertecknad

Talet skrivet i samarbete med riksdagsledamot Sofia Damm (KD), utrikespolitisk talesperson

DÄR GICK EN VECKA UR MITT LIV

Efter att en gång på 80-talet ha rest en hel dag i en Toyota HiAce med bandet genom norska landskap kom vi så småningom fram till Ålesund. Då utbrast gitarristen Jana Persson: ”Där gick en dag ur mitt liv”. Till synes meningslöst men vi fick belöningen när vi hade konserten på kvällen.

Veckan som gick var full av aktiviteter, vilket inte är ovanligt i riksdagen. Men den här veckan blev lite ovanlig.

FREDAG-LÖRDAG: Stockholm. Utbildning tillsammans med andra toppkandidater till riksdagen.

MÅNDAG: Reste till Öckerö på västkusten, min nya hemort, för att hålla föredrag inför Kristdemokraternas lokalavdelning, Det här är ett av de starkaste KD-fästena i Sverige.

TISDAG: Kosteröarna (bilden). Isande kyla på färjan från Strömstad till Sydkoster. Debatterade bl.a. bottentrålning, säl och skarv med miljöpartisten Tina Ehn. Arrangemang av Skärgårdarnas Riksförbund och Landsbygdsnätverket.

ONSDAG: Östersund. Upp tidigt i ottan för att hålla ett 30 minuter långt föredrag på Storsjöteaterns scen under samernas 100-årsjubileum av det första samiska landsmötet. Den samiska konsten har blivit en naturlig del av svenskt hantverk.

TORSDAG: Alingsås. Kristdemokraternas lokalavdelningar i Alingsås och Vårgårda samlade på Storsjöstrand i Horla. Välbesökt möte med många frågor om allt från opinionsläget till min egen roll i partiet. Huvudtalare i en inspirerande miljö.

FREDAG: Eskilstuna. Paneldebatt under eventet Folk och kultur. Bland publiken flera kristdemokrater som gav extra inspiration till mig som kristdemokraternas talesperson i kulturfrågor. Poängterar kulturens närvaro i hela landet – inte bara i storstan, dessutom civilsamhällets viktiga roll för kulturen

Där gick en vecka ur mitt liv. Men det var långt ifrån meningslöst. Som alltid är det mötet med människor som är så oerhört berikande och roligt. Det är också en förmån att få stå upp som representant för Sveriges bästa parti – Kristdemokraterna.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kultur- och idrottspolitisk talesperson

Metoo-rörelsen – en revolution

Det är inte ofta som en rörelse sätts igång och får den orkanstyrka som #metoo-rörelsen fått. Som en löpeld har den spridit sig över världen och avslöjat hur många kvinnor systematiskt utsatts för olika sexuella trakasserier. Äntligen är locket lyft och berättelserna ute. Många är de män som nu får stå till svars för sina handlingar.

Metoo-rörelsen har genomsyrat bl.a. stora delar av det svenska kulturlivet. Hashtaggar som tystnadtagning, tystdansa, visjungerut och närmusikentystnar är bara några exempel. Men det är också större än bara en kulturfråga. Den genomsyrar hela samhället, alla samhällsskikt. I ett jämställt land som Sverige tycker man att vi borde ha kommit längre. Detta är ett uppvaknande.

Våra värderingar grundas framförallt i familjen, den viktigaste byggstenen i samhället, men även skolan och andra samhällsinstitutioner har viktiga funktioner som normgivare. Om barn och ungdomar kan undervisas om grundläggande etiska värden så tror jag att det finns en möjlighet att vi framöver kan se ett mer jämlikt samhälle.

Under stycket ”Värdegrund” i läroplanen för grundskolan står det: ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.”

Detta är vad vi bygger vårt land på. Grundläggande etiska värden där den sociala omtanken står i centrum. Dessa värden behöver återupprättas.

#metoo-rörelsen är en motståndsrörelse, en revolution, som har skakat om vårt land. Det kommer att bli ett före och ett efter #metoo. Förhoppningsvis får rörelsen en långtgående och fördjupande effekt för hela vårt samhälle, ett värderingsskifte där män och kvinnor möts med respekt för varandras integritet.

Roland Utbult

Riksdagsledamot, kulturpolitisk talesperson (KD)

Lågvattenmärken i politiken

Från min plats nummer 158 i riksdagens kammare har jag möjlighet att betrakta en hel del av de debatter som jag själv inte är involverad i. Ofta håller debatterna en hög nivå där åsikter möts och bemöts. Det finns en respekt för rummet, talmannen och kollegerna från andra partier.

Men det går att notera en del lågvattenmärken i den politiska debatten så här ett år innan valet. I samband med den finanspolitiska debatten i slutet av september sa Vänsterpartiets Ulla Andersson i ett replikskifte med moderaten Ulf Kristersson: ”Ulf Kristersson uttalade när han var socialminister något väldigt symptomatiskt för en moderat: – Jag tycker att psykiskt sjuka människor ska sluta dega hemma i soffan och gå och jobba istället.”

Det hade han naturligtvis aldrig sagt och hans reaktion var bland de mest upprörda jag har sett live i en riksdagsdebatt.

Men den som tar priset när det gäller låg nivå är Jimmie Åkesson. Det var i och för sig inte i riksdagen men, och kanske ännu värre, i TV-Aktuellt. ”Kristdemokraterna grundades delvis av nazister”. Jag tror att Åkesson var lite tilltufsad efter att Ebba Busch Thor kraftigt kritiserat Sverigedemokraternas skandalomsusade riksdagsgrupp under den TV-sända partiledardebatten veckan innan.

Vi var nog många som hoppade högt i TV-soffan över dessa befängda påståenden om KD och nazister. Börjar en pressad Åkesson se slutet på SD:s framgångar och häver ur sig lögner om andra partiers historia? Försöker han flytta fokus från den alltmer utbredda uppfattningen att Sverigedemokraterna är en skandalfabrik?

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Möte med samerna i Sameland (Sápmi)

”Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn”

Det är sameting i vackra Östersund. Det samiska parlamentet är valt och de 31 ledamöterna har tagit plats under högtidliga former. Kronprinsessan är på plats.

Tanja Nordfjell jojkar och jag som inte jojkat tidigare har aldrig varit så nära att jojka som denna gång.

Samernas resa genom tiden har inte varit lätt. När jag såg filmen ”Sameblod” så greps jag av flera händelser i filmen där det handlar om diskriminering i olika former. Men jag är glad för den nya stolthet och återvunna självkänsla som jag upplever finns hos samerna idag. Det har inneburit en okuvlig vilja och mod att komma dit.

I riksdagen stiftar vi lagar. Det är det viktigaste vi gör och det kan förändra livet för många människor i vårt land. Den 24 november 2010 ändrade riksdagen grundlagen för att erkänna samerna som ett folk i Sveriges grundlag. I Regeringsformens 1 kap 2 § st. 6 står det att: “Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Det är det uppdrag jag som riksdagsledamot och kulturpolitiker har. Och där är sametingets roll stor!

Jag är musiker och sångare, förutom riksdagsledamot. Jag såg på TV häromkvällen, ett intressant samiskt program där en person uttryckte att han ”fick jojken när han var 14 år”. En del får den tidigare andra senare, sa han. Det var nytt för mig! Det lät som en övernaturlig upplevelse att ”få jojken”, känslan. Det är alltså inte alla som får den och jag kommer nog aldrig att ”få jojken”, åtminstone inte äkta jojk.

Jag fick en fråga från DN i veckan: Vilken är den viktigaste frågan för mig och Kristdemokraterna under kommande riksdagsår? Jag svarade direkt: kulturarvet!!! Låt mig avsluta med ett citat av den förre amerikanske presidenten Tomas Jefferson som beskriver allas vår rättighet och längtan:

”Vi håller dessa sanningar för självklara, att alla människor är skapade jämlika, att de genom deras Skapare skänkts vissa okränkbara rättigheter, bland vilka finns liv, frihet och strävan mot lycka.”

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kulturpolitisk talesperson

Besegra det onda med det goda

”Det är sjuka personer som gör sådana här saker”, sa Carl Bildt i TV-Aktuellt strax efter terrorattacken den 7 april på Drottninggatan i Stockholm.

Jag tror inte att det är så enkelt. Några av de som utför terrorhandlingar är troligen sjuka men sjukdom kan inte användas att förklara bort den egentliga orsaken till terrorhandlingar.

Vi människor bär både goda och onda tankar inom oss. Vi är både onda och goda på samma gång. Frågan är hur vi hanterar det. Den ryske författaren Alexander Solzjenitsyn formulerar det i ”Gulag-arkipelagen” så här: ”Linjen mellan ont och gott går inte mellan människor, utan rakt igenom varje människas hjärta”.

Det bevisas genom historien att helt vanliga människor kan, under vissa omständigheter, begå handlingar som de i vanliga fall skulle fördömt som grymma, omoraliska och förkastliga. Att ”helt vanliga” personer blev grymma och hänsynslösa lägervakter i nazismens namn är ett av många exempel på det.

Därför är också den stora manifestationen på Sergels torg i Stockholm, två dagar efter terrorattentatet på Drottninggatan (en gata som jag promenerar på näst intill varje dag) en så viktig markering av godhet. Folket gjorde sitt val. De många blommorna som stuckits in i blomsterhavet vittnar om kärlek. Jag tänker att så här skulle det alltid vara, att vi visar kärlek, medmänsklighet och generositet mot varandra.

Mitt på planket vid Åhlens entré, där människor skrivit hälsningar, ser jag att det står ”Romarbrevet 12:9-21”. När jag läser texten inser jag att det här är precis vad kristna värderingar handlar om. En personlig uppmaning hur vi skall leva våra liv för att det goda ska övervinna det onda:

”Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning. Var inte tröga när det gäller iver, var brinnande i anden, tjäna Herren. Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen. Hjälp de heliga med vad de behöver. Var ivriga att visa gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som är glada, gråt med dem som gråter. Var eniga med varandra. Tänk inte på det som är högt utan håll er till det enkla. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på det som är gott i alla människors ögon. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.

Hämnas inte, mina älskade, utan ge rum för Guds vrede. Det står ju skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren. Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta. Om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

På Spotify kan du höra min sång ”Barn av saligheten” som skrevs efter terrorattacken: https://open.spotify.com/track/4nCHzKgxjauSSAm5O6ajtL

Se videon ”Barn av saligheten” på Youtube: https://www.youtube.com/results?search_query=barn+av+saligheten

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Kulturutskottet

Singer- & songwriter

Jakten på den siste yrkesfiskaren

Yrkesfiskets roll är oerhört viktig. Det handlar om näringsrik föda och en levande kust – vi har den längsta kusten inom EU. Det handlar också om arbetstillfällen, om hur vi förvaltar våra tillgångar och om människors välmående på flera plan.

Jag minns den glädje och stolthet som yrkesfiskarna tidigare hade över sitt yrke. Detta har stegvis förlorats i takt med att myndigheter, organisationer och olika opinionsbildare jagat yrkesfisket och skapat en bild av att yrkesfiskarna enbart försöker tömma havet på fisk. Nu senast går radioprogrammet Kaliber till attack med ett antal felaktiga påståenden.

MSC:s (Marine Stewardship Council) program för certifiering av yrkesfiske och miljömärkning av fisk och skaldjur ger erkännande och uppmuntran åt hållbara fiskemetoder. I Kaliber påstås att MSC-märkta fiskarter fiskas på ett icke hållbart sätt, bl.a. torsk i Nordsjön. I själva verket är svenskt torskfiske i Nordsjön inte MSC-certifierat förutom för de båtar som är en del av den danska MSC-certifieringen. Ellen Bruno, ansvarig för fiskefrågor på Naturskyddsföreningen, menar i programmet att om vi fortsätter fiska som vi gör nu så ”kan det vara tomt på fisk i haven om 40 år. Inte ens en liten fiskpinne kommer att simma runt där. Ganska konstig tanke va? Det beror på kraftigt överfiske och de vårdslösa fiskemetoder som ofta används. Som bottentrålning till exempel.”

Många miljöorganisationer vill totalförbjuda bottentrålning. Metoden är inte kontroversiell, annat än i dessa falanger och hos deras sympatisörer. Bottentrålning är den förhärskande fiskemetoden och det är den därför att det är den bästa möjliga fiskemetoden i demersalt (nära havsbotten) fiske.

Ellen Bruno säger att ”Bottentrålning har en enorm massa problem med sig, förutom hur mycket de fiskar och de bifångster de får, så förstör de hela tiden bottnarna”. Naturskyddsföreningen vill att MSC slutar certifiera fiske med bottentrål. Ellen Bruno jämför med att ”kalhygga en urskog för att plocka ut de fina träden”. Istället är bottentrålning mer att jämföra med att skörda en åker. Faktum är att exempelvis Nordsjöns bottentrålfiske av torsk sker på sandiga och leriga bottnar. Att bottentrålning hela tiden skulle förstöra bottnarna är en lögn.

Om bottentrålning vore så skadlig som det sägs kan man fråga sig varför fisken återfinns på samma platser år efter år. Den här önskan om ett förbud mot bottentrålning är ett sätt att attackera fisket som näring. Säg nej till bottentrålning, och det är adjöss med svenskt fiske. Med nya, förbättrade trålar kommer det inte att vara ett framtida problem. Samtidigt har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) lagt fram ett förslag om individuella överförbara fiskerättigheter när det gäller det demersala fisket. Det kommer att stärka det småskaliga fisket och utvecklingen av selektiva redskap.

Isabella Lövin, miljöpartistisk minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. kom med sin bok ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken” 2007. Den innehåller en rad fabricerade osanningar om det svenska fisket. Lövins bok bidrog starkt till svartmålning av yrkesfiskarna och därmed till en negativ syn på fisket från allmänhetens sida.

Isabella Lövin har fått andra arbetsuppgifter men det finns de som axlar hennes roll och fortsätter svartmåla det svenska fisket. Deras domedagsresonemang är grundlöst, utvecklingen har vänt i riktning mot ett mer hållbart förvaltat fiske. När de säger att det kan vara tomt på fisk i haven om 40 år så är det fullständigt felaktigt. Kraftigt överfiske förekommer inte i svenska vatten. Det förekommer inte heller fiske med vårdslösa fiskemetoder.

Låt oss istället se till yrkesfiskets stora betydelse. Yrkesfiskarna gör ett viktigt, ofta oerhört slitsamt, arbete när de fångar den näringsrika föda som vi sedan kan ha på våra tallrikar. Av de nordiska yrkesfiskarna anses svenskarna vara de som håller högst kvalitet gentemot konsumenten. Det beror på att de har ett marknadstänk som gynnar konsumenten och fler väljer därför att handla MSC-märkta produkter. Det är en viktig väg till ett hållbart fiske.

Roland Utbult (KD), riksdagsledamot

På bilden: GG367 Vingafors (ägare: min farbror Karl-Olof Utbult, Öckerö)

Sydafrika i förvandling – från reconciliation till vad?

Sydafrika är inom flera områden på väg åt fel håll. Befriarna från ANC har inte lyckats fullfölja Nelson Mandelas visioner efter att han lämnade över. Jacob Zuma (på bilden karikerad av Zapiro) förlorar stöd på grund av bl.a. korruption och ökad ojämlikhet. Den fattigdom som finns befästes. I lokalvalen som nyligen genomfördes var ANC nere i 55% väljarstöd. Tidigare ärkebiskopen Desmond Tutu stöder inte längre utvecklingen inom ANC. Nu styrs statliga TV:n med allt starkare politisk hand och då uppstår frågan hur medborgarna får sin information?

När jag mötte parlamentsledamoten Mr Mahlangu i Sydafrikas parlament i Kapstaden nyligen sa han: ”Sydafrika är kanske världens mest ojämlika land”. Trist utveckling i ett land rikt på tillgångar och dessutom så oerhört vackert.

Mandelas storhet som ledare står ändå fast. När kulturutskottet nyligen besökte Robben Island utanför Kapstaden så var det Mandelas fängelsecell som berörde mest. Där vistades han i 18 av sina 27(!) år som fånge. I det perspektivet är det oerhört stort att Mandela efter sin frigivning så starkt betonade försoning (reconciliation).

I Mandelas installationstal 1994 (som 76-åring!) hörs det vackra ordet ”Reconciliation” – försoning.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Lyssna på en av vår tids mest framträdande politiker: Nelson Mandela Speech after election as President

Tiggeriförbud – en skam för Sverige

Idag har jag gett en gåva till en tiggare utanför en ICA-butik i Uddevalla. Det brukar jag inte göra eftersom jag istället valt att ge månadsvis till olika välgörenhetsorganisationer, bl.a. till Erikshjälpen som har arbete bland romer i Rumänien.

Men det tilltänkta tiggeriförbudet gör mig riktigt upprörd. Ett försök att förbjuda fattigdom kommer att slå tillbaka mot dem som framhärdar det. Jo, jag har besökt de utsatta romerna i Rumänien och sett vilket ovärdigt liv de lever.

Jag besökte en by där röken efter brända däck låg konstant som en dimma över området (romerna utvann ståltråd ur däcken). Jag var där i två timmar och hade ont i halsen ett par veckor efteråt. Där sprang barnen i detta på dagarna och sov i det på nätterna. Byn var placerad på en tidigare sophög. Fattigdomen var obeskrivlig.

Jag tror på hjälp i hemlandet och är frustrerad över att de EU-länder som fått stora summor inte tagit sitt ansvar. Men att driva bort dessa människor från våra gator kommer inte att göra Sverige till ett mer välmående land, varken materiellt eller själsligt. Tro mig.

Läs även Elisabeth Sandlunds krönika i Dagen http://www.dagen.se/ledare/tiggeriforbud-ar-ingen-losning-1.768937

Fotograf: Beng Öberg (resekamrat till Rumänien).

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)