ISRAEL 70 ÅR – mitt tal i Göteborgs Synagoga

Dear mr Josef Frisher representing mr Marcus Wald, dear ambassadeur Ilan Ben-Dov , dear guests.

Det är en ära för mig som riksdagsledamot att få tala här idag. Det är 70 hedervärda år sedan David Ben-Gurion reste sig upp i den stora salen på Tel Avivs museum och läste upp självständighetsdeklarationen och i radiosändning förklarade att Israel nu var en egen stat. En milstolpe i världshistorien!

Det var ett fantastiskt modigt steg av Ben-Gurion och det var ett nödvändigt steg. 70 år senare kan Israeler känna en oerhörd stolthet över att landet har överträffat alla de förväntningar och ambitioner som grundarna en gång hade. Israel har utvecklats till en teknologisk, ekonomisk och vetenskaplig supernation. Från fattigt jordbruksland till att få öknen att blomstra. Israel är det land i världen förutom USA som har flest företag listade på Nasdaqbörsen. Världen och inte minst Sverige har mycket att lära.

Israel är visserligen med på Sveriges lista över prioriterade handelspartners, men ändå har vi ännu inte något Business Sweden-kontor i landet, idag sköts istället förbindelserna från Europakontoret i Wien.

Israel har samtidigt blivit ett viktigt center för kulturen, egentligen helt oproportionerligt med sin storlek. Den enastående klassiska musiken och alla litteraturpristagare möter jag ofta i mitt arbete som ledamot i riksdagens kulturutskott.

För 70 år sedan ville Ben-Gurion förbjuda tv:n då han trodde att det skulle ha en negativ inverkan på israelisk bildning och kultur. Men Israel har som ingen annan nation lyckats kombinera just bildning, den klassiska litteraturen och musiken.

Israel är idag en demokratins oas i en diktaturernas öken! En levande och stabil demokrati. Men istället för att förmå andra länder i regionen att erkänna Israel har Sverige förts in i FN:s enformiga talkör som ständigt och ensidigt kritiserar Israel.

Idag är en glädjens dag då vi har samlats för att hylla 70-åringen Israel. Men jag måste ändå säga några ord om människors likgiltighet. För ingenting är så farligt för en demokrati som människors likgiltighet. Den skapar utrymme för ondska. Och ondskan finns alltid och lurpassar på tillfällen.

Det är allas vår demokratiska plikt att aldrig glömma den ondska som gastkramade Europa under nazismen och kommunismen. Vi får inte tro att vi som lever och verkar här idag har så mycket förstånd att framtiden är automatiskt säkrad för de goda krafterna. Idag, i vårt Sverige, varnas judar för att bära kippa och Davidsstjärna. Detta ska vi politiker givetvis fördöma. Men det räcker inte med att enbart använda det gängse ordet ”oacceptabelt”.

Det räcker inte med enbart ord. Det krävs handling, mod och upprepad information i varje skola och i varje klassrum. Organisationer som Nordiska Motståndsrörelsen bistår med vanvettiga värderingar. Vi måste dessutom inse att många människor som har kommit till Sverige har med sig en hatisk inställning till Israel och det judiska folket. För detta kan vi aldrig stå likgiltiga.

Som kristdemokrat utgår jag från den judisk-kristna etiken och vill på allt sätt motverka antisemitism och den negativa syn gentemot staten Israel som präglar stora delar av vårt samhälle.

Personligen vill jag till sist citera ett gudomligt löfte som återfinns i Jeremia bok kapitel 33 vers 25 och 26: ”Jag kommer aldrig att överge Israels barn, eller ändra min plan att en son till min tjänare David en dag ska regera över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Istället ska jag återupprätta deras välstånd och förbarma mig över dem.”

Grattis och Guds rika välsignelse Israel – du är en 70-åring väl värd att fira!

Tack för ordet!

Roland Utbult, riksdagsledamot, Kristdemokraterna

På bilden fr.v. Marie Nylén Utbult, ambassadör Ilan Ben-Dov, undertecknad

Talet skrivet i samarbete med riksdagsledamot Sofia Damm (KD), utrikespolitisk talesperson

DÄR GICK EN VECKA UR MITT LIV

Efter att en gång på 80-talet ha rest en hel dag i en Toyota HiAce med bandet genom norska landskap kom vi så småningom fram till Ålesund. Då utbrast gitarristen Jana Persson: ”Där gick en dag ur mitt liv”. Till synes meningslöst men vi fick belöningen när vi hade konserten på kvällen.

Veckan som gick var full av aktiviteter, vilket inte är ovanligt i riksdagen. Men den här veckan blev lite ovanlig.

FREDAG-LÖRDAG: Stockholm. Utbildning tillsammans med andra toppkandidater till riksdagen.

MÅNDAG: Reste till Öckerö på västkusten, min nya hemort, för att hålla föredrag inför Kristdemokraternas lokalavdelning, Det här är ett av de starkaste KD-fästena i Sverige.

TISDAG: Kosteröarna (bilden). Isande kyla på färjan från Strömstad till Sydkoster. Debatterade bl.a. bottentrålning, säl och skarv med miljöpartisten Tina Ehn. Arrangemang av Skärgårdarnas Riksförbund och Landsbygdsnätverket.

ONSDAG: Östersund. Upp tidigt i ottan för att hålla ett 30 minuter långt föredrag på Storsjöteaterns scen under samernas 100-årsjubileum av det första samiska landsmötet. Den samiska konsten har blivit en naturlig del av svenskt hantverk.

TORSDAG: Alingsås. Kristdemokraternas lokalavdelningar i Alingsås och Vårgårda samlade på Storsjöstrand i Horla. Välbesökt möte med många frågor om allt från opinionsläget till min egen roll i partiet. Huvudtalare i en inspirerande miljö.

FREDAG: Eskilstuna. Paneldebatt under eventet Folk och kultur. Bland publiken flera kristdemokrater som gav extra inspiration till mig som kristdemokraternas talesperson i kulturfrågor. Poängterar kulturens närvaro i hela landet – inte bara i storstan, dessutom civilsamhällets viktiga roll för kulturen

Där gick en vecka ur mitt liv. Men det var långt ifrån meningslöst. Som alltid är det mötet med människor som är så oerhört berikande och roligt. Det är också en förmån att få stå upp som representant för Sveriges bästa parti – Kristdemokraterna.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kultur- och idrottspolitisk talesperson

Lågvattenmärken i politiken

Från min plats nummer 158 i riksdagens kammare har jag möjlighet att betrakta en hel del av de debatter som jag själv inte är involverad i. Ofta håller debatterna en hög nivå där åsikter möts och bemöts. Det finns en respekt för rummet, talmannen och kollegerna från andra partier.

Men det går att notera en del lågvattenmärken i den politiska debatten så här ett år innan valet. I samband med den finanspolitiska debatten i slutet av september sa Vänsterpartiets Ulla Andersson i ett replikskifte med moderaten Ulf Kristersson: ”Ulf Kristersson uttalade när han var socialminister något väldigt symptomatiskt för en moderat: – Jag tycker att psykiskt sjuka människor ska sluta dega hemma i soffan och gå och jobba istället.”

Det hade han naturligtvis aldrig sagt och hans reaktion var bland de mest upprörda jag har sett live i en riksdagsdebatt.

Men den som tar priset när det gäller låg nivå är Jimmie Åkesson. Det var i och för sig inte i riksdagen men, och kanske ännu värre, i TV-Aktuellt. ”Kristdemokraterna grundades delvis av nazister”. Jag tror att Åkesson var lite tilltufsad efter att Ebba Busch Thor kraftigt kritiserat Sverigedemokraternas skandalomsusade riksdagsgrupp under den TV-sända partiledardebatten veckan innan.

Vi var nog många som hoppade högt i TV-soffan över dessa befängda påståenden om KD och nazister. Börjar en pressad Åkesson se slutet på SD:s framgångar och häver ur sig lögner om andra partiers historia? Försöker han flytta fokus från den alltmer utbredda uppfattningen att Sverigedemokraterna är en skandalfabrik?

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Möte med samerna i Sameland (Sápmi)

”Vi ärver inte jorden av våra fäder, vi lånar den av våra barn”

Det är sameting i vackra Östersund. Det samiska parlamentet är valt och de 31 ledamöterna har tagit plats under högtidliga former. Kronprinsessan är på plats.

Tanja Nordfjell jojkar och jag som inte jojkat tidigare har aldrig varit så nära att jojka som denna gång.

Samernas resa genom tiden har inte varit lätt. När jag såg filmen ”Sameblod” så greps jag av flera händelser i filmen där det handlar om diskriminering i olika former. Men jag är glad för den nya stolthet och återvunna självkänsla som jag upplever finns hos samerna idag. Det har inneburit en okuvlig vilja och mod att komma dit.

I riksdagen stiftar vi lagar. Det är det viktigaste vi gör och det kan förändra livet för många människor i vårt land. Den 24 november 2010 ändrade riksdagen grundlagen för att erkänna samerna som ett folk i Sveriges grundlag. I Regeringsformens 1 kap 2 § st. 6 står det att: “Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Det är det uppdrag jag som riksdagsledamot och kulturpolitiker har. Och där är sametingets roll stor!

Jag är musiker och sångare, förutom riksdagsledamot. Jag såg på TV häromkvällen, ett intressant samiskt program där en person uttryckte att han ”fick jojken när han var 14 år”. En del får den tidigare andra senare, sa han. Det var nytt för mig! Det lät som en övernaturlig upplevelse att ”få jojken”, känslan. Det är alltså inte alla som får den och jag kommer nog aldrig att ”få jojken”, åtminstone inte äkta jojk.

Jag fick en fråga från DN i veckan: Vilken är den viktigaste frågan för mig och Kristdemokraterna under kommande riksdagsår? Jag svarade direkt: kulturarvet!!! Låt mig avsluta med ett citat av den förre amerikanske presidenten Tomas Jefferson som beskriver allas vår rättighet och längtan:

”Vi håller dessa sanningar för självklara, att alla människor är skapade jämlika, att de genom deras Skapare skänkts vissa okränkbara rättigheter, bland vilka finns liv, frihet och strävan mot lycka.”

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kulturpolitisk talesperson

Jakten på den siste yrkesfiskaren

Yrkesfiskets roll är oerhört viktig. Det handlar om näringsrik föda och en levande kust – vi har den längsta kusten inom EU. Det handlar också om arbetstillfällen, om hur vi förvaltar våra tillgångar och om människors välmående på flera plan.

Jag minns den glädje och stolthet som yrkesfiskarna tidigare hade över sitt yrke. Detta har stegvis förlorats i takt med att myndigheter, organisationer och olika opinionsbildare jagat yrkesfisket och skapat en bild av att yrkesfiskarna enbart försöker tömma havet på fisk. Nu senast går radioprogrammet Kaliber till attack med ett antal felaktiga påståenden.

MSC:s (Marine Stewardship Council) program för certifiering av yrkesfiske och miljömärkning av fisk och skaldjur ger erkännande och uppmuntran åt hållbara fiskemetoder. I Kaliber påstås att MSC-märkta fiskarter fiskas på ett icke hållbart sätt, bl.a. torsk i Nordsjön. I själva verket är svenskt torskfiske i Nordsjön inte MSC-certifierat förutom för de båtar som är en del av den danska MSC-certifieringen. Ellen Bruno, ansvarig för fiskefrågor på Naturskyddsföreningen, menar i programmet att om vi fortsätter fiska som vi gör nu så ”kan det vara tomt på fisk i haven om 40 år. Inte ens en liten fiskpinne kommer att simma runt där. Ganska konstig tanke va? Det beror på kraftigt överfiske och de vårdslösa fiskemetoder som ofta används. Som bottentrålning till exempel.”

Många miljöorganisationer vill totalförbjuda bottentrålning. Metoden är inte kontroversiell, annat än i dessa falanger och hos deras sympatisörer. Bottentrålning är den förhärskande fiskemetoden och det är den därför att det är den bästa möjliga fiskemetoden i demersalt (nära havsbotten) fiske.

Ellen Bruno säger att ”Bottentrålning har en enorm massa problem med sig, förutom hur mycket de fiskar och de bifångster de får, så förstör de hela tiden bottnarna”. Naturskyddsföreningen vill att MSC slutar certifiera fiske med bottentrål. Ellen Bruno jämför med att ”kalhygga en urskog för att plocka ut de fina träden”. Istället är bottentrålning mer att jämföra med att skörda en åker. Faktum är att exempelvis Nordsjöns bottentrålfiske av torsk sker på sandiga och leriga bottnar. Att bottentrålning hela tiden skulle förstöra bottnarna är en lögn.

Om bottentrålning vore så skadlig som det sägs kan man fråga sig varför fisken återfinns på samma platser år efter år. Den här önskan om ett förbud mot bottentrålning är ett sätt att attackera fisket som näring. Säg nej till bottentrålning, och det är adjöss med svenskt fiske. Med nya, förbättrade trålar kommer det inte att vara ett framtida problem. Samtidigt har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) lagt fram ett förslag om individuella överförbara fiskerättigheter när det gäller det demersala fisket. Det kommer att stärka det småskaliga fisket och utvecklingen av selektiva redskap.

Isabella Lövin, miljöpartistisk minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat. kom med sin bok ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken” 2007. Den innehåller en rad fabricerade osanningar om det svenska fisket. Lövins bok bidrog starkt till svartmålning av yrkesfiskarna och därmed till en negativ syn på fisket från allmänhetens sida.

Isabella Lövin har fått andra arbetsuppgifter men det finns de som axlar hennes roll och fortsätter svartmåla det svenska fisket. Deras domedagsresonemang är grundlöst, utvecklingen har vänt i riktning mot ett mer hållbart förvaltat fiske. När de säger att det kan vara tomt på fisk i haven om 40 år så är det fullständigt felaktigt. Kraftigt överfiske förekommer inte i svenska vatten. Det förekommer inte heller fiske med vårdslösa fiskemetoder.

Låt oss istället se till yrkesfiskets stora betydelse. Yrkesfiskarna gör ett viktigt, ofta oerhört slitsamt, arbete när de fångar den näringsrika föda som vi sedan kan ha på våra tallrikar. Av de nordiska yrkesfiskarna anses svenskarna vara de som håller högst kvalitet gentemot konsumenten. Det beror på att de har ett marknadstänk som gynnar konsumenten och fler väljer därför att handla MSC-märkta produkter. Det är en viktig väg till ett hållbart fiske.

Roland Utbult (KD), riksdagsledamot

På bilden: GG367 Vingafors (ägare: min farbror Karl-Olof Utbult, Öckerö)

Sydafrika i förvandling – från reconciliation till vad?

Sydafrika är inom flera områden på väg åt fel håll. Befriarna från ANC har inte lyckats fullfölja Nelson Mandelas visioner efter att han lämnade över. Jacob Zuma (på bilden karikerad av Zapiro) förlorar stöd på grund av bl.a. korruption och ökad ojämlikhet. Den fattigdom som finns befästes. I lokalvalen som nyligen genomfördes var ANC nere i 55% väljarstöd. Tidigare ärkebiskopen Desmond Tutu stöder inte längre utvecklingen inom ANC. Nu styrs statliga TV:n med allt starkare politisk hand och då uppstår frågan hur medborgarna får sin information?

När jag mötte parlamentsledamoten Mr Mahlangu i Sydafrikas parlament i Kapstaden nyligen sa han: ”Sydafrika är kanske världens mest ojämlika land”. Trist utveckling i ett land rikt på tillgångar och dessutom så oerhört vackert.

Mandelas storhet som ledare står ändå fast. När kulturutskottet nyligen besökte Robben Island utanför Kapstaden så var det Mandelas fängelsecell som berörde mest. Där vistades han i 18 av sina 27(!) år som fånge. I det perspektivet är det oerhört stort att Mandela efter sin frigivning så starkt betonade försoning (reconciliation).

I Mandelas installationstal 1994 (som 76-åring!) hörs det vackra ordet ”Reconciliation” – försoning.

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Lyssna på en av vår tids mest framträdande politiker: Nelson Mandela Speech after election as President

Tiggeriförbud – en skam för Sverige

Idag har jag gett en gåva till en tiggare utanför en ICA-butik i Uddevalla. Det brukar jag inte göra eftersom jag istället valt att ge månadsvis till olika välgörenhetsorganisationer, bl.a. till Erikshjälpen som har arbete bland romer i Rumänien.

Men det tilltänkta tiggeriförbudet gör mig riktigt upprörd. Ett försök att förbjuda fattigdom kommer att slå tillbaka mot dem som framhärdar det. Jo, jag har besökt de utsatta romerna i Rumänien och sett vilket ovärdigt liv de lever.

Jag besökte en by där röken efter brända däck låg konstant som en dimma över området (romerna utvann ståltråd ur däcken). Jag var där i två timmar och hade ont i halsen ett par veckor efteråt. Där sprang barnen i detta på dagarna och sov i det på nätterna. Byn var placerad på en tidigare sophög. Fattigdomen var obeskrivlig.

Jag tror på hjälp i hemlandet och är frustrerad över att de EU-länder som fått stora summor inte tagit sitt ansvar. Men att driva bort dessa människor från våra gator kommer inte att göra Sverige till ett mer välmående land, varken materiellt eller själsligt. Tro mig.

Läs även Elisabeth Sandlunds krönika i Dagen http://www.dagen.se/ledare/tiggeriforbud-ar-ingen-losning-1.768937

Fotograf: Beng Öberg (resekamrat till Rumänien).

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

En av vår tids rättsskandaler

 

Jag kommer inte ifrån det. Det lämnar mig inte. Den djupa orättvisan som drabbat ett stort antal personer i vårt land. Personer som svikits i flera omgångar av den svenska samhällsvården. Det handlar om de personer som i barndomen placerades på barnhem eller fosterhem och utsattes för övergrepp eller försummelser av allvarlig art och som utlovats ersättning för sitt lidande. Under årens lopp har jag lärt känna flera av dem. Allt såg lovande ut till en början med två utredningar som pekade mot ersättning för de som drabbats mellan 1920-1980. Därefter en ceremoni i Stockholms stadshus med riksdagens talman, ministrar och kungligheter representerade. Ett stort antal förväntansfulla ”samhällets styvbarn” hade tagit sig dit och en ursäkt framfördes från högre ort. 

Men något gick snett. En proposition lämnades till riksdagen och en myndighet, Ersättningsnämnden, tillsattes 1 januari 2013 för att sköta intervjuer och bedömningar. Förväntansfulla vandrade de drabbade dit, om än på skakiga ben, för att lägga fram sin berättelse inför ett antal jurister och en psykolog. Flera av dem jag talat med har berättelser som är svåra att ta till sig. De har beskrivit för mig hur de upplevt intervjun, eller förhandlingen som det officiellt kallas, som pressande och som plötsligt avbröts efter 30 minuter. Att de sedan knappt kunnat ta sig tillbaka till Centralstationen för egen maskin.

Så småningom kom det ett brev hem från Ersättningsnämnden. För fler än hälften av de som ansökt blev svaret negativt. Det som såg ut att kunna bli en moralisk upprättelse övergick i förtvivlan över att inte bli trodd. Dessutom utan möjlighet att överklaga. Att samhället än en gång svikit. Flera vittnar om att de önskat att de aldrig behövt gå igenom detta trauma att återuppliva minnen som gett djupa sår i själen.

Johnny Lindén från Göteborg är en av de som drabbats. Vi har haft många telefonsamtal under årens lopp. Han kallades till samtal redan 2006 i samband med Vanvårdsutredningen. Där fick han berätta sin historia. Han beskriver det som mycket jobbigt att dra upp minnen från misshandel och sexuella övergrepp på det barnhem i Alingsås där han vistades i början av 1960-talet. Han har därefter också genomgått intervjun med Ersättningsnämnden. Avslaget från nämnden upplever han som ett andra svek från samhällets sida.

En jämförelse kan göras med de som blev tvångssteriliserade i Sverige under 1900-talet. 1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.

Jag lärde känna Elsa Lundh från Ucklum söder om Uddevalla. Hon var en av dem som fick ersättning (jag har sjungit om henne i riksdagen i en debatt om socialtjänsten). Hennes liv tog en positiv vändning när hon fick ersättning av staten för sitt lidande. Även om pengar inte är allt så blev det en viktig markering från statens sida om upprättelse. Elsa tillbringade 25 år på olika mentalsjukhus men hennes sista år i livet blev aningen ljusare, inte minst tack vare ersättningen.

Jag blev politiskt aktiv efter att ha arbetat tio år i Göteborgs Räddningsmission. Ett arbete bland missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik. Jag såg att det gick att förändra människors liv till det bättre och bestämde mig för att påverka politiskt. Då går det inte att bara se på när människor hanteras orättvist.

I höstas väckte jag i en motion i riksdagen förslaget att kommunen bör göras skadeståndsansvarig när ett barn eller en ungdom som har omhändertagits av sociala myndigheter drabbas av vanvård eller andra övergrepp (motion 2015/16:2967 Skadeståndsansvar för kommunerna när barn vanvårdas).

Ersättningsnämndens arbete avslutas 30 juni i år. Närmare 54% av de 5.000 personer som sökt ersättning och intervjuats av Ersättningsnämnden har fått avslag. Av avsatta en miljard kronor har hälften använts. Det är en nivå som bevisar att något gått fel i hanteringen. Ersättningsnämnden har helt enkelt varit alltför ogenerös i sin bedömning. Att det kan härledas till lagtexten som togs av riksdagen kan bara till viss del godtas. Erfarna jurister och tillkallad psykolog i Ersättningsnämnden borde i ett tidigt skede ha reagerat. För mig framstår resultatet av Ersättningsnämndens arbete som en av vår tids rättsskandaler. 

Vi politiker ville rätt och gick in i det med goda avsikter. Men det blev fel och jag kan bara uppmana regeringen att ta tag i frågan och ge de 54% som fått avslag en andra chans. Gör om, gör rätt!  

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Även publicerad i Göteborgs-Posten 8 juni 2016: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ge-vanv%C3%A5rdade-barn-en-ny-chans-till-ers%C3%A4ttning-1.2234367

Vad KD vill göra annorlunda i kulturpolitiken

Kristdemokraternas kultursyn handlar om att kultur ger mening i nuet, bär våra historiska rötter och ger oss vingar in i framtiden.

Jag vill ge några korta, personliga reflektioner om Kristdemokraternas framtida roll i kulturpolitiken. Citaten är hämtade från ett upprop på min Facebooksida i januari i år.

 

DET ÖPPNA RUMMET

Vi står vid en kulturpolitisk skiljeväg där vi i Sverige har bekänt oss till mångkultur. Men det finns två ytterligheter. På ena sidan total assimilering, på andra sidan aggressiv nationalism. Däremellan finns ett öppet rum som präglas av ett anständigt sätt att argumentera för kulturarvet, det som binder oss samman. Den som invandrar till Sverige måste förhålla sig till det. I det svenska kulturarvet har vi något gemensamt. Det handlar om grundläggande värderingar, om respekt för varje individ, om demokrati. Det handlar om tankefrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet. Och frihet att utöva religion. Det motsäger inte att vi respekterar den som kommer hit med en annan uppfattning.

Vi har alla något gemensamt, vi är människor, och ska forma en framtid för landet och världen tillsammans. Poängen är att det inte är ytterlighetspartierna som ska fylla det öppna rummet. I detta öppna rum ska vi kristdemokrater finnas med argument och förslag som skapar gemenskap och framtidstro.

SOCIALT PATOS

Kärnan i den kristdemokratiska ideologin är socialt patos med ett stort engagemang för människor i utsatta situationer. Främst handlar det om barnens utsatthet. Vi är barnens och familjernas parti.

Det handlar om att böja sig ner till de allra svagaste. Det är många som kämpar en ojämn kamp idag. Detta har vi med oss, också när vi utformar kulturpolitiken.

FRITIDSPENGEN

• Hej! Jag heter Ellinor och är diakon. Jag önskar att alla barn ska kunna utöva aktiviteter på fritiden. Bland de som söker hjälp hos oss är det inte ovanligt att man ber om hjälp för att kunna betala terminsavgiften hos Kulturskolan eller fotbollsföreningen.

Fritidspengen på 3 000 kronor, som infördes av Alliansregeringen, har getts till barn som lever i familjer med ekonomiskt små marginaler och är en viktig kristdemokratisk fråga. Den har gjort det möjligt för barnen att delta i olika fritidsaktiviteter eller betala sin kulturskoleavgift. Det är närmast ofattbart att vänsterregeringen tar bort den med argumentet att man tror på en generell välfärd och sänker kulturskoleavgiften med 300 kronor för alla, även de i de rikaste kommunerna. Om vi får tillbaka regeringsmakten 2018 så kommer jag att kämpa för att fritidspengen införs igen.

KULTURSKOLORNA

• Mitt namn är Maria. Jag vill påminna starkt hur viktig stödet till Kulturskolan/ Musikskolan är i landet. Barn på alla åldersnivåer i grundskolan och fritiden måste fortsatt få rätt att utöva musik, bild, dans: att få uttrycka sig! Jag ser dagligen små barn blomma ut och utvecklas fantastiskt genom att spela och kunna behärska ett instrument.

Att sänka avgifterna för kulturskolorna är varje kommuns uppgift. Det ska vara möjligt för alla barn som vill att få möjlighet att lära sig spela, sjunga eller dansa. Värdet av kultur är enormt! Som kulturskapare prioriterar jag barns och ungas rätt till kulturella aktiviteter.

IDROTT

• Jag heter Mats. För en som jobbat med kultur och fritidsfrågor i 23 år varav åtta år som ordförande så är det välkommet att det händer något på riksnivå också. Idrottsrörelsen är vår största folkrörelse och den ideella sektorn måste lyftas fram.

Även idrotten har en oerhört viktig uppgift. Framförallt som ideell sektor där barn ska få en stark möjlighet att idrotta utan att utsättas för onödig selektering vid unga år. Idrotten ska stödjas och jag kommer att arbeta för att avdragsrätt för gåvor till idrottsföreningar från både privatpersoner och företag införs.

KULTUR OCH HÄLSA.

• Jag ser gärna att du tar Kultur och hälsa-frågan vidare. Anne Marie

• Viktigt att arbetet med kultur och hälsa fortsätter! Det efterfrågas! Maria

• Kultur i vården! Det helar både patienter och personal. Sara

• Kultur på recept. Kenneth

Det finns nycklar till varje människa och kulturen är en sådan nyckel. När mörkret omger oss är kulturen ett ljus i mörkret. När dystopierna får dominera samhällsklimatet så är kulturen en kraft som skapar livskvalitet. Den går från hjärta till hjärta och hjälper oss att se och bekräfta varandra.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot

Kristdemokraternas talesperson i kulturfrågor

https://www.facebook.com/Roland-Utbult-124683600889658/?fref=ts

Har du frågor eller förslag, maila: roland.utbult@riksdagen.se

Upp till bevis kulturministern!

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) ger i Dagens Nyheter (18/12) sig själv betyg 7 på en 10-gradig skala för sitt arbete under 2015. Av mig får hon betyg 3.

När regeringen presenterade sin budget i höstas för 2016 så fanns ett viktigt budskap om rekordsatsningar på kulturen som handlade om ytterligare 359 miljoner för 2016 (i jämförelse med 2015 års statsbudget). Vid första anblicken såg det ut som att kulturen prioriterades.

KULTURSKOLAN. Det hördes applåder från kulturskolorna runt om i landet. I budgettexten fastställdes nämligen att 100 miljoner skulle gå till sänkta avgifter i kulturskolorna. Men nu visar det sig att kulturministern inte riktigt kan svara på frågorna vart pengarna ska gå. Man har upptäckt att en hel del av pengarna skulle gå till rika kommuner som har höga avgifter till kulturskolan och därmed skulle det alltså gynna dessa kommuner och deras medborgare. Det vill inte vänsterregeringen.

Så 100 miljoner(!) är alltså satta i sjön utan att man vet hur de ska användas. Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över det hela men den ska inte vara klar förrän den 30 september i år. Vore det inte bäst att först besluta vad som ska prioriteras för att därefter besluta om hur mycket pengar som ska skjutas till?

FRI ENTRÉ PÅ VISSA MUSÉER. En annan reform som kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunhke gärna lyfter fram är den om fri entré till vissa statliga muséer. För detta avsätter regeringen 80 miljoner kronor. Här uppstår ett antal frågor. Vem ska egentligen få komma in gratis, och till vad? 19 museer, varav 16 ligger i Stockholms innerstad, ska i någon utsträckning införa fria entréer på några eller alla utställningar, oklart vilka. Varför välja en reform som enbart gynnar storstäderna? Helsnurrigt!

FILMPOLITIKEN. Samma sak med filmpolitiken. Regeringen river upp det svenska filmavtalet, chockhöjer momsen på biobiljetter och bestämmer sig för att införa en ny statlig filmpolitik. En förändring som ministern beskriver som den största på 50 år. Men vad denna filmpolitik ska innehålla eller hur den ska utformas är det ingen från regeringssidan som kan förklara.

På område efter område visar regeringen att de har svårt att leverera på kultursidan. Det är många och stora ord. Mantrat är ”mer kultur till fler” men budskapet om vad regeringen vill spretar. Därför kan betyget för kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunhke efter ett år som ansvarig för kulturpolitiken inte bli bättre än en 3:a.

Vad händer under kulturåret 2016? ”Jag kan mer”, säger ministern i DN. Upp till bevis kulturministern!

”Upp flyga orden tanken stilla står, ord utan tanke himlen aldrig når” (ur Hamlet).

Roland Utbult (KD)

Ledamot i kulturutskottet

Kulturpolitisk talesperson