Archive for the ‘Verklighetens folk’ Category

Det är nu det gäller!

29 januari 2012

Göran Hägglund vann omröstningen och fortsätter som partiledare för Kristdemokraterna. Grattis Göran! Hägglund fick 198 av ombudens röster och Odell 88. Detta är redan historia. Hösten som ligger bakom oss med hela denna process som ibland innehållit hårda ord och visat på behovet av förändring är nu också historia.

Nu ser vi framåt. Både Mats Odell och Göran Hägglund talar om försoning och att vi nu ska arbeta tillsammans. Så här sa Göran till en väntande journalist direkt efter omröstningen på frågan ”Har du lärt dig något?”:

– Att vi måste hitta nya plattformar för samtalet i partiet så vi har folk med oss hela tiden.

Det är visserligen bara ord än så länge men det pekar på vilja till förändring i partiet. Den allra viktigaste förändringen i vårt parti är att vi börjar läka ihop partiet. Vi utmanas nu av vår egen värdegrund!

Vi har inte har råd att spilla mer kraft på inhemsk strid och misstroende! Vi måste leva som vi lär! Vi ska inte sammanknippas med ränksmideri och oärlighet! Vi är ett parti som har etik och värdegrund om allas lika värde kopplat till vårt partinamn.

Nu ser jag framåt med stor tillförsikt och entusiasm över en nystart i partiet som kommer att bära frukt i valet 2014. Det är nu det gäller!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Läs mer: Göteborgs-Posten Göteborgs-Posten  Svenska Dagbladet  Svenska Dagbladet  Dagens Nyheter Dagens Nyheter Aftonbladet Aftonbladet  Aftonbladet  Aftonbladet  Expressen Dagen Dagen Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet Svenska Dagbladet Göteborgs-Posten Dagens Nyheter

Annonser

Varning för hunden! – om hemlöshet

11 januari 2012

 

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra. /…/

Denna dikt ”Varning för hunden” av poeten Stig Dagerman (1923-1954) kan tyckas grotesk och oresonlig. Men för den hemlöse som förlorat allt av värdighet, som fyllt sitt inre med ett självförakt som hela tiden bara ökar i omfattning så är det här en inre bild av verkligheten. Det är inget annat än ett helvete på jorden. Jag mötte det i mitt arbete på Göteborgs Räddningsmission där mötet med missbrukare, hemlösa och personer med psykiatrisk problematik blev en tankeställare för livet.

Jag fick lära mig att inte dela in människor i kategorier men att se människan först av allt, med längtan efter kärlek, upprättelse och gemenskap. Jag har slutat använda uttrycket ”den lilla människan” eller att benämna hemlösa som ”svaga människor”. Tvärtom, de har överlevt ett liv som många gånger är fullständigt outhärdligt.

Det jag upptäckte i mitt arbete var att det fanns mycket sorg i den hemlöse. Sorg över att ha förlorat kontakten med anhöriga, att detta enda liv här på jorden blev något annat än vad det var ämnat till. Sorg över att möjligheten att använda sin speciella gåva, ofta konstnärlig, hade förspillts någonstans på vägen. Kanske genom dåliga förutsättningar från början eller genom händelser som gått snett.

Nu har socialstyrelsen på nytt räknat de hemlösa. Att uteliggarna minskar är bra men totalt ökar utestängningen från bostadsmarknaden. Maria Larsson skriver om det i Expressen (även Aftonbladet och Dagen tar upp ämnet) och gör analysen att hemlöshetsproblematiken är mångsidig och att det kräver genomtänkta åtgärder av såväl kommuner som regering. Men även hyresvärdarna har ett ansvar. Det finns bra lösningar, som t.ex. metoden ”Bostad först”.

Hemlösheten är en skam för Sverige och måste avskaffas. Det kan bli en lång väg dit. Men någonstans handlar det om att gå en sträcka i den hemlöses skor för att förstå att det inte är värdigt en enda människa i det här landet att vara hemlös.

Roland Utbult (KD)

Riksdagsledamot i socialutskottet

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!”

29 april 2011

 

”Utbult brast ut i sång i riksdagen!” Så lät rubrikerna i Expressen och flera andra tidningar i slutet av april. Jag hade infriat ett gammalt löfte som jag gav till min ombudsman Florence Laag Brandell sedan min tid i Folkpartiet. Florence ”krävde” av mig att om jag kom in i riksdagen så skulle jag sjunga ”Elsas visa” från talarstolen i kammaren vid ett lämpligt tillfälle. Lite spännande var det att ta plats i riksdagens talarstol och sjunga delar av mitt inlägg som totalt varade i över nio minuter.

Innan debatten, som handlade om socialtjänstfrågor, så hade jag fått klartecken från talmannen Per Westerberg att jag kunde sjunga delar av anförandet: ”Något sådant kan vi ju inte förbjuda…” Men den sanna och allvarliga berättelsen om Elsa Lund från Ucklum söder om Uddevalla var så stark i sig att det bar hela vägen. Om du lyssnar till talet genom använda länken nedan så förstår du vilken fullständig tragedi denna människa var med om i livet. Ändå slutade det bra.

När talet avslutades med att jag sjöng ytterligare en vers om Elsa så hände något märkligt. De som började applådera mitt anförande var vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna!

Här är Youtube-länken där du kan se Expressens TV-version: http://www.youtube.com/watch?v=CMte5dRz53U

Här är länken där du kan se och höra hela talet: http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111104270078466512

Roland Utbult                                                                                                   Riksdagsledamot (KD)

Möte med en världsmästare

14 januari 2011

Det är inte varje dag man möter en riktig världsmästare. En World Champion i klass med Ingemar Johansson, Ingemar Stenmark eller Carolina Klüft. Visserligen var det 1960-tal men en gång Champ alltid Champ. Dessutom blev han OS-guldmedaljör och mottagare av Svenska Dagbladets guldmedalj. Utsedd till Nordens bäste idrottsman 1964.

Han heter Jonny Nilsson, skridskovärldsmästare som fyller 68 år om några veckor. Han har åsikter om det mesta och är inte rädd för att framföra dem. I mängder av sammanhang har han berättat om sitt fantastiska liv. Det alla kommer ihåg är TV-sändningarna från Karuizawa och Innsbruck som fick svenska folket att sitta klistrade framför TV-apparaterna.

Det berättas att förre statsministern Göran Persson efter ett politiskt möte i ett stort tält på Öland fick syn på Jonny Nilsson i folkmassan. Göran ropade spontant så alla hörde: 15.33,00!!! Dessa magiska siffror har etsat sig fast hos många svenskar. Det var ett av de stora ögonblicken i svensk idrottshistoria när Jonny Nilsson slog världsrekord på 10.000 meter i Karuizawa i Japan.

Vi träffas på Partille Torg, tillsammans med Bert Nygren, långt ifrån lika känd men minst lika entusiastisk. Jonny ställde upp i Europavalet 2009 och i förra årets riksdagsval för Kristdemokraterna. Bert Nygren var en av de mest fantastiska valarbetare jag träffat. Varje dag stod han på Partille Torg under valrörelsen och delade ut KD:s valmaterial.

Jonny vill göra Kristdemokraterna mer folkligt och förankrat bland ”verklighetens folk”. Han menar att Kristdemokraterna ska vara ett parti för alla men att man självklart ska våga stå för de kristna, goda värden som finns i partiets grundvärderingar. Han talar sig varm för familjens sociala betydelse. Han säger att familjen, trots sina brister, är den viktigaste byggstenen i samhället. Bert Nygren nickar instämmande. Och jag tänker att Kristdemokraterna är ett parti för alla, från oss vanliga till en riktig världsmästare!

Roland Utbult

Riksdagsledamot (KD)

Konsten att lyssna!

27 november 2009

En dag åkte jag ut till ett boende för hemlösa i Göteborg, ett lågtröskelboende för personer som behöver akut hjälp för att de skall slippa ligga i trappuppgångar, i ett tält i skogen eller i ett övergivet bilvrak. Jag var där för att äta lunch med några av gästerna. Jag satte mig bredvid en person och sa:

– Hej, jag heter Roland Utbult, jag kommer från Öckerö men bor i Uddevalla.

Han svarade:

– Och…

– Ja, jag heter Roland Utbult och jag tänkte att det kunde vara roligt för dig att lära känna mig.

– Och…

Sedan kom vi inte längre. Det var tvärstopp.

Jag kan förstå honom. Han var trött på ord från personer som han inte hade någon djupare relation till.

På ett läger i tonåren lärde jag mig ett uttryck som jag sedan aldrig har glömt: ”Det betyder mycket vad du säger, mer vad du gör men mest vad du är.”

Det ordspråket säger något om hur viktigt det är att lyssna. Ofta pratar vi mycket så att den andre inte kommer till tals. Vi torgför vår åsikt som den allena rådande. Jag tror mer på att först lyssna och bilda sig en uppfattning om hur den andra personen tänker. Sedan kan man gärna framföra sin åsikt. Och något som ingen kan ta ifrån mig som människa är att få uttrycka min uppfattning i en fråga: – För mig är det så här…

I alla samtal tycker jag att det är viktigt att komma vidare. Det handlar om att respektera personer. Det är en sann konst att kunna lyssna, framföra sin åsikt och efter samtalet kunna gå vidare med bibehållen respekt för varandra. Om jag ska vinna människor för min uppfattning så måste jag få dem med mig.

Göran Hägglund, Kristdemokraternas partiledare, gör nu en  ”köksbordsturné” runt om i Sverige.  Han skriver om det i Aftonbladet. Jag tror att det kommer att bli succé och en spännande upplevelse, inte minst för Göran själv. Bland ”verklighetens folk” finns det fantastiskt många spännande berättelser att lyssna till.

Verklighetens folk reagerar mot höga löner

31 oktober 2009

April 08  byar Alivis 114

Göran Hägglunds uttryck ”verklighetens folk” har fått ett oerhört genomslag i den svenska debatten. Jag mötte verklighetens folk i Partille och på Tjörn i samband med två träffar med daglediga för en kort tid sedan. Det gällde Erikshjälpens sociala arbete i Sverige och runt om i världen. Men diskussionen kom också att handla om de höga löner som tas ut av vissa chefer i välgörenhetsorganisationer.

Verklighetens folk representerades alltså av några pensionärer som under många år gått med insamlingsbössor för Röda korset. De hade nu tappat gnistan eftersom det kommit fram att cheferna på Röda korset tar ut en mycket hög lön.

Generalsekreteraren Christer Zettergren lyfter över en miljon om året. Styrelseordförande Bengt Westerbergs arvode är 800 000 kronor om året. Nu reagerar medborgarna inte bara på finansmarknadens oskäliga bonusar utan blickarna riktas även mot chefer inom välgörenhet. Bland dem som ligger högst finns Röda korset, Rädda barnen och SOS Barnbyar. Orsaken till de höga ersättningarna, tror jag, är att dessa personer och styrelser blivit fartblinda.

Argumenten för de höga lönerna är att man har stora organisationer att styra och att man måste erbjuda höga löner om man ska kunna rekrytera de bästa cheferna. Men eftersom hela denna verksamhet bygger på förtroende menar jag att ersättningarna måste upplevas som rimliga av både givare och alla dem som arbetar ideellt. Det ska också sägas att det finns kristna missionsorganisationer med en helt annan hållning där chefernas löner ligger på en rimlig nivå.

Det mest oroväckande är om det sociala engagemanget nu kommer att minska. De synpunkter som jag mötte i Partille och på Tjörn tror jag representerar vad en majoritet av befolkningen anser. Dessa personer arbetar ideellt eftersom de brinner för nödlidande runt om världen. Om deras insats försvinner så drabbar det i slutändan de allra svagaste människorna. Det får inte ske.

Det är viktigt att hjälporganisationerna är öppna med att redovisa all verksamhet inklusive ersättningsnivåer. De stora hjälporganisationerna bör dessutom ta sig en rejäl funderare på hur de i framtiden ska agera när det gäller ersättningar. De har nämligen inte en chans att överleva utan verklighetens folk.

Roland Utbult, kommunikatör inom socialt arbete

Vad gør verklighetens folk under helgen?

23 oktober 2009

Den här helgen befinner jag mig i broderlandet Norge för att göra fyra konserter i Trondheimsområdet. Jag startade min resa tidigt fredag morgon med destination Gardermoens flygplats utanför Oslo. Det slog mig att de svenska vägarna var i ett bedrövligt skick och jag såg fram emot att komma över gränsen och glida fram på nya norska motorvägar hela vägen från Svinesund till Gardermoen.

Annat var det för några år sedan. Då kom norrmännen till Sverige och ”grisekjörte” eftersom norska vägar på den tiden var smala, slingriga och långsamma. När norrmännen såg skylten med ”90”  blev de alldeles till sig.

För flera år sedan stod s-regeringens ”mirakelman” Björn Rosengren och lovade motorväg hela sträckan Svinesund-Göteborg. Det visade sig att han hade ”sålt skinnet innan björnen var skjuten”. Nu mer än tio år senare håller man fortfarande på och gräver i jorden för att så småningom bli klar.

När jag kom till flygplatsen märkte jag att var och varannan i servicenäringen var svensk. De gjorde jobb som norrmännen inte ville göra. Så det kan bli. Idag är Norge en oljenation av rang.

Så småningom hämtades jag i Trondheim av John Arne Gladsö, impressario för helgen, församlingsledare för Frikirken i Steinkjer och Facebookvän. John Arne tillhör ”verklighetens folk” – i Norge… Han har en fulltrimmad Saab 9-5 Vector Active med allt av utrustning som man kan tänka sig. Hemma har han en fiberoptisk bredbandskopplad superdator. När vi kommer fram till hans hus så berättar han att bara utsikten är värd mer än en halv miljon norska kronor. Det får mig att tänka på den norske författaren Björnstierne Björnsons ord: ”Norrmän är ett ungt folk som tror, svenskar är ett gammalt folk som tvivlar”.

Vi hinner med lite politik innan det är dags att lägga upp programmet för helgens konserter. Jag frågar John Arne vad han röstade på i valet i september i Norge. – Kristelig Folkeparti (KRF). Varför? – Det är det enda partiet som bygger sin politik på kristna värderingar.

För John Arne är det viktigt att Kristelig Folkeparti (Kristdemokraternas broderparti i Norge) fortsätter att offensivt lyfta de fundamentala värdefrågorna kring bl.a. familjen, skolan och äldreomsorgen.

Både min norske vän John Arne Gladsö och jag tror att det är i de nära relationerna som människor upplever trygghet och gemenskap. Var man än bor i världen så är behoven desamma för verklighetens folk.

Roland Utbult (KD)